Och en hel ledig vecka att se fram emot!
Novemberlov är en himla bra företeelse i mina ögon, den som kom på vintertid däremot.
Han borde hängas!
Extremt morgonpigga barn blir inte direkt mindre morgonpigga bara därför att vi får sova en timme extra helt plötsligt.
Så nu 18,56 är man inte så kaxig länge...
En sväng på marknaden där J köpte arbetshandskar och vi de obligatoriska munkarna följdes av fika hos svärfars ( där munkarna tog slut ) fyllde upp mitten av dagen, uppstädning av klädkammaren ( vi har nu en järn4 som stång i taget) och sällskaps-spelande den andra mitten. Vem där är ett ganska trevligt spel faktiskt =)
Middag hos mamma, där det bjöds på en väldigt smarrig taccogratäng från senaste numret av buffe (ifall ni vill laga gratäng ni också) och nu Harry Potter tillsammans med Måns förgyller slutet på ett mycket bra sätt.
Molly sover borta inatt, kusin vitamin villa ha natt sällskap och hon är inte sen till att tacka nej minsann.
Lite mera julklappar har jag klickat hem och det börjar lida mot sitt slut, en liten sak här och en liten sak där kvar men sen så tror jag nog att det får räcka för i år. Men det är himla kul att få ge en sådan där riktigt bra sak som man tror kommer att bli alldeles perfekt !
I morgon är det måndag igen men för en gång skull så ringer det ingen klocka ultra tidigt, det är en av de bättre sakerna med ledighet.
Många andra fin fina saker är tiden med varandra, vi njuter och hoppas ni gör likadant.
Må och Mys!
söndag 28 oktober 2012
fredag 26 oktober 2012
Fredag # 2
Tidningen Lantliv nr 13
Det finns liksom en form av andakt när man öppnar tidningen för första gången, för det blir flera gånger man bläddrar igenom den.
Jag hittar något nytt varje gång, en liten detalj, en annons eller ett recept.
Nu ska jag stänga av tv:n, smutta lite glögg och bara njuta!
onsdag 24 oktober 2012
Onsdag
Jag har reflekterat och funderat kring begreppet tid idag.
Vad är egentligen tid?
Det enda vi vet är att den är begränsad, kommer i sekunder, minuter och timmar.Vi bör ta väl hand om den för en vacker dag så finns den inte mera.
Dagarna springer iväg, helgerna lite långsammare men ändå alldeles för fort, barnen växer så det knakar och spegeln visar tydligt att även vi blir äldre.
Det är liksom det stora hela tidspratet.
Det finns dom som aldrig har tid "det är lite mycket just nu" blir ett standardsvar, de som tar sig tid till de allra viktigaste bitarna i livet och de som har hur mycket tid som helst verkar det som.
Nu är det ju inte riktigt på det viset, du och jag har samma sorts tid, timmar och möjligheter.
Det handlar bara vad vi väljer att lägga den på . Den som har obegränsat med tid prioriterar helt enkelt annorlunda och förmodligen mer med hjärtat än med huvudet.
Man är inte en sämre människa för att man inte har "tid" att träna, baka, städa, hämta på dagis, gå ut på fest, hälsa på farmor eller vad det nu kan vara.
Men man kan nog lätt bli en sämre människa även hos sig själv om man hela tiden väljer att prioritera något annat än det som räknas i slutet.
När man väl ligger där själv så har nog arbetstimmar lite värde om man pga jobbet valt bort familjen.
Om någon i ens närhet plötsligt blir sjuk och väljer att vända sig till någon annan så spelar det liten roll om du vunnit tjejmilen 14 år i rad.
Min pappa hade sju månaders ihopsamlad semester outplockad den dagen han dog.
Tid som aldrig fick möjlighet att utnyttjas
Det finns människor i ens direkta närhet som spenderar dagarna i ända med att bygga upp bitterheten över det dom inte har eller det dom aldrig fick.
Jag gav tre år av mitt liv på något som det inte fanns något hopp för, så här i efterhand hade jag lätt kunnat lägga dessa tre åren på något annat, men att vara efterklok leder inte till något. Och jag har inte tänkt ägna mig åt bitterhet, för hade jag inte tagit dessa tre år hade jag heller inte haft ett liv tillsammans att se fram emot.
Att vara tidsoptimist är inte riktigt min grej, jag är omgiven av dom. De människorna som hela tiden tror att de ska kunna jobba igen den där kvarten, eller komma i tid nästa gång, inbilla sig att tandläkaren säkert är sen osv.
Tid är tid och ingenting annat.
Jag skulle kunna säga att sen pappa försvann så har tid fått en annan innebörd för mig, men då skulle jag fara med osanning.
Jag gillar inte att vänta på saker och ting, har jag bestämt mig för en sak så skulle det helst ha hänt igår.
Men bara för att jag inte tycker om själva väntandet så är jag nog ändå ganska bra på det, bara jag får veta på ett ungefär när det ska inträffa, när sakerna jag beställt kommer eller när det sena besöket behagar anlända.
Att däremot behöva vänta för väntandets skull det kan driva mig till vansinne. Jag vet att livet är för kort för att skjuta saker framåt, det är inte säkert att det finns något i morgon.
Men jag var likadan när jag var fjorton, alltså inget nytt på stjärnhimmlen.
Jag är av det planerande slaget, jag vill veta vad jag ska göra och när. Jag kan vara spontan när jag lägger den sidan till men har jag inget att fylla dagarna med så kan lätt depressionen smyga sig på.
Jag tar vara på tiden, jag får ingen i retur.
Vad är egentligen tid?
Det enda vi vet är att den är begränsad, kommer i sekunder, minuter och timmar.Vi bör ta väl hand om den för en vacker dag så finns den inte mera.
Dagarna springer iväg, helgerna lite långsammare men ändå alldeles för fort, barnen växer så det knakar och spegeln visar tydligt att även vi blir äldre.
Det är liksom det stora hela tidspratet.
Det finns dom som aldrig har tid "det är lite mycket just nu" blir ett standardsvar, de som tar sig tid till de allra viktigaste bitarna i livet och de som har hur mycket tid som helst verkar det som.
Nu är det ju inte riktigt på det viset, du och jag har samma sorts tid, timmar och möjligheter.
Det handlar bara vad vi väljer att lägga den på . Den som har obegränsat med tid prioriterar helt enkelt annorlunda och förmodligen mer med hjärtat än med huvudet.
Man är inte en sämre människa för att man inte har "tid" att träna, baka, städa, hämta på dagis, gå ut på fest, hälsa på farmor eller vad det nu kan vara.
Men man kan nog lätt bli en sämre människa även hos sig själv om man hela tiden väljer att prioritera något annat än det som räknas i slutet.
När man väl ligger där själv så har nog arbetstimmar lite värde om man pga jobbet valt bort familjen.
Om någon i ens närhet plötsligt blir sjuk och väljer att vända sig till någon annan så spelar det liten roll om du vunnit tjejmilen 14 år i rad.
Min pappa hade sju månaders ihopsamlad semester outplockad den dagen han dog.
Tid som aldrig fick möjlighet att utnyttjas
Det finns människor i ens direkta närhet som spenderar dagarna i ända med att bygga upp bitterheten över det dom inte har eller det dom aldrig fick.
Jag gav tre år av mitt liv på något som det inte fanns något hopp för, så här i efterhand hade jag lätt kunnat lägga dessa tre åren på något annat, men att vara efterklok leder inte till något. Och jag har inte tänkt ägna mig åt bitterhet, för hade jag inte tagit dessa tre år hade jag heller inte haft ett liv tillsammans att se fram emot.
Att vara tidsoptimist är inte riktigt min grej, jag är omgiven av dom. De människorna som hela tiden tror att de ska kunna jobba igen den där kvarten, eller komma i tid nästa gång, inbilla sig att tandläkaren säkert är sen osv.
Tid är tid och ingenting annat.
Jag skulle kunna säga att sen pappa försvann så har tid fått en annan innebörd för mig, men då skulle jag fara med osanning.
Jag gillar inte att vänta på saker och ting, har jag bestämt mig för en sak så skulle det helst ha hänt igår.
Men bara för att jag inte tycker om själva väntandet så är jag nog ändå ganska bra på det, bara jag får veta på ett ungefär när det ska inträffa, när sakerna jag beställt kommer eller när det sena besöket behagar anlända.
Att däremot behöva vänta för väntandets skull det kan driva mig till vansinne. Jag vet att livet är för kort för att skjuta saker framåt, det är inte säkert att det finns något i morgon.
Men jag var likadan när jag var fjorton, alltså inget nytt på stjärnhimmlen.
Jag är av det planerande slaget, jag vill veta vad jag ska göra och när. Jag kan vara spontan när jag lägger den sidan till men har jag inget att fylla dagarna med så kan lätt depressionen smyga sig på.
Jag tar vara på tiden, jag får ingen i retur.
måndag 22 oktober 2012
Måndag
Jag sitter i soffan och reflekterar över den kommande julen.
En högtid som för mig och de mina är av största vikt.
Födelsedagar ja visst, morsdag och farsdag helt ok, midsommar, påsk och nyår går väl också an men är ingenting vi firar med stora balunser.
Men då kommer julen, vi har väntat och pyntat, handlat, kokat, lagat, knäckat och tejpat.
Hämtat granar, tänt ljus, slagit in paket, bestämt julklänning och ändrat oss flera gånger.
Tänkt till när det kommer till julklappar såväl som julrim, plöjt igenom olika inredningsmagasin med jultema och bundit kransar av det gröna som lämnats kvar i skogen.
Julmusiken spelas redan nu och granen tas in i samband med första advent
Och det bästa av allt är att vi njutit varenda sekund vi lagt ner och förväntningarna är lika stora oavsett om vi är 4 eller 44
Familjen Carlsson kan det här med julen helt enkelt.
I år ser saker och ting helt plötsligt lite annorlunda ut, det är många inblandade som vill vara med och tycka och tänka.
Barn här och barn där, farmödrar och fastrar. Ett sjuttioårskalas på självaste julafton och kalle anka på tv.
Jaha, och hur gör vi då?
Jag väljer att inte tänka på just den biten, tränger undan den en aning och vill inte ändra på något över huvud taget.
Jag blir 4 år och envis som synden.
Det ska vara som det alltid har varit
Men innerst inne så vet jag att inget är som det har varit men det kan bli bra ändå.
En högtid som för mig och de mina är av största vikt.
Födelsedagar ja visst, morsdag och farsdag helt ok, midsommar, påsk och nyår går väl också an men är ingenting vi firar med stora balunser.
Men då kommer julen, vi har väntat och pyntat, handlat, kokat, lagat, knäckat och tejpat.
Hämtat granar, tänt ljus, slagit in paket, bestämt julklänning och ändrat oss flera gånger.
Tänkt till när det kommer till julklappar såväl som julrim, plöjt igenom olika inredningsmagasin med jultema och bundit kransar av det gröna som lämnats kvar i skogen.
Julmusiken spelas redan nu och granen tas in i samband med första advent
Och det bästa av allt är att vi njutit varenda sekund vi lagt ner och förväntningarna är lika stora oavsett om vi är 4 eller 44
Familjen Carlsson kan det här med julen helt enkelt.
I år ser saker och ting helt plötsligt lite annorlunda ut, det är många inblandade som vill vara med och tycka och tänka.
Barn här och barn där, farmödrar och fastrar. Ett sjuttioårskalas på självaste julafton och kalle anka på tv.
Jaha, och hur gör vi då?
Jag väljer att inte tänka på just den biten, tränger undan den en aning och vill inte ändra på något över huvud taget.
Jag blir 4 år och envis som synden.
Det ska vara som det alltid har varit
söndag 21 oktober 2012
Söndag
Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd.
Så säger wikipedia om ordet som vi vill få våra barn att eftersträva, vi själva kan stoltsera med till viss mån och om fler människor hade haft just det så skulle det förmodligen finnas mindre krig och hemskheter i världen.
Men vad är då tålamod?
Det jag försöker pränta in i mina barn är att lära sig vänta på sin tur, eller ja vänta över huvudtaget i bland.
Förstå att det finns andra runt omkring som också måste få först ibland och att kakan inte smakar annorlunda bara för att någon annan fick ta före.
Jag försöker lära ( framförallt Molly) att de som är mindre kanske inte är lika snabba som hon och att man då måste vänta in och bjuda till för att vara en bra storasyster och även vän.
Men i de flesta fall när det gäller tålamod och barn så handlar det om just att vänta.
När man blir större, förändras ordets mening då?
Ja kanske, men jag har försökt föreställa mig olika scenarion den här förmiddagen och kontentan av det hela blir ändå att man måste just vänta på olika saker.
Beslut som ska fattas, barn som ska äta upp maten, saker som ska skickas, försenade leveranser, telefonsamtal, väder, icaköer etc
Men då slog det mig en sak, i bland så måste man ha tålamod med människor!
Oförstående sådana, arga och upprörda, missförstådda och ledsna. Och när det kommer till detta då handlar det inte om att vänta, utan att ge tid istället.
Tiden att lyssna, trösta, hålla med eller kanske säga ifrån, rasa tillsammans eller helt enkelt bara sitta bredvid och finnas till.
Kan man lära sina barn just det så har man kommit långt i världen, men för att lära något vidare så måste man först förstå och acceptera själv, att tålamod är en egenskap som måste man måste låta växa fram.
Man får lära sig vänta helt enkelt..
Så säger wikipedia om ordet som vi vill få våra barn att eftersträva, vi själva kan stoltsera med till viss mån och om fler människor hade haft just det så skulle det förmodligen finnas mindre krig och hemskheter i världen.
Men vad är då tålamod?
Det jag försöker pränta in i mina barn är att lära sig vänta på sin tur, eller ja vänta över huvudtaget i bland.
Förstå att det finns andra runt omkring som också måste få först ibland och att kakan inte smakar annorlunda bara för att någon annan fick ta före.
Jag försöker lära ( framförallt Molly) att de som är mindre kanske inte är lika snabba som hon och att man då måste vänta in och bjuda till för att vara en bra storasyster och även vän.
Men i de flesta fall när det gäller tålamod och barn så handlar det om just att vänta.
När man blir större, förändras ordets mening då?
Ja kanske, men jag har försökt föreställa mig olika scenarion den här förmiddagen och kontentan av det hela blir ändå att man måste just vänta på olika saker.
Beslut som ska fattas, barn som ska äta upp maten, saker som ska skickas, försenade leveranser, telefonsamtal, väder, icaköer etc
Men då slog det mig en sak, i bland så måste man ha tålamod med människor!
Oförstående sådana, arga och upprörda, missförstådda och ledsna. Och när det kommer till detta då handlar det inte om att vänta, utan att ge tid istället.
Tiden att lyssna, trösta, hålla med eller kanske säga ifrån, rasa tillsammans eller helt enkelt bara sitta bredvid och finnas till.
Kan man lära sina barn just det så har man kommit långt i världen, men för att lära något vidare så måste man först förstå och acceptera själv, att tålamod är en egenskap som måste man måste låta växa fram.
Man får lära sig vänta helt enkelt..
fredag 19 oktober 2012
torsdag 18 oktober 2012
Torsdag
Men kan ni förstå så tokigt, inte en dag äldre än 25 den här gången heller !
Lasagne i långa banor, budapest tårta i fyra våningar med mycket grädde och björnbär, skratt, skoj och familjegemeskap har dagen bjudit på.
Jag sticker inte under stolen med att jag verkligen gillar paket men med tanke på förra årets födelsedag som inte firades över huvud taget så hade jag faktiskt inte behövt några alls idag.
Känslan av att vara fullt med människor vid middagsbordet är värd så mycket mer.
Men... Jag hade turen att få öppna en del paket ändå =)
En sån där superlyxig sop med tillhörande sopborste för inomhusbruk, en jäskorg och en baguetteplåt.
Morgonens paket innehöll en brandbild inlindad i en fleecefilt, en egensydd liten hjärtkudde som luktade mormors parfym, jättefina blommor och sist men inte minst.
En sån här.
Lasagne i långa banor, budapest tårta i fyra våningar med mycket grädde och björnbär, skratt, skoj och familjegemeskap har dagen bjudit på.
Jag sticker inte under stolen med att jag verkligen gillar paket men med tanke på förra årets födelsedag som inte firades över huvud taget så hade jag faktiskt inte behövt några alls idag.
Känslan av att vara fullt med människor vid middagsbordet är värd så mycket mer.
Men... Jag hade turen att få öppna en del paket ändå =)
En sån där superlyxig sop med tillhörande sopborste för inomhusbruk, en jäskorg och en baguetteplåt.
Morgonens paket innehöll en brandbild inlindad i en fleecefilt, en egensydd liten hjärtkudde som luktade mormors parfym, jättefina blommor och sist men inte minst.
En sån här.
Ringen heter Twosome och är en Efva Attling
budskapet den förmedlar är:
Två människor med unika personligheter som kompletterar varandra och blir en, starkare enhet
Den pryder nu mitt långfinger och jag blir varm inombords varje gång min blick stannar till.
onsdag 17 oktober 2012
tisdag 16 oktober 2012
Tisdag
Jag skrev för ett par månader sedan, rätt många för att vara exakt om det här med kärlek
Det är det här det allting handlar om
Det handlar om fingertoppar och om händer som vill kännas vid
om att springa skrattande genom ösregn och att dricka te tillsammans,
när dagen övergår i kväll och natten förvandlas till morgon
det handlar om att stå i mörkret och se månen och stjärnorna
och om att krama luften ur varandras lungor tills bara skrattet finns kvar
om att ligga still och lyssna på den andras hjärtslag.
Det handlar om tryggheten man sveper om varandra som en stor luddig filt
det handlar om tvåsamhet som inte söndrar utan helar
och om att tala samma språk och tystnad
det handlar om oss, vi, dom och grannarna
och att veta,
att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck.
Det handlar om fingertoppar och om händer som vill kännas vid
om att springa skrattande genom ösregn och att dricka te tillsammans,
när dagen övergår i kväll och natten förvandlas till morgon
det handlar om att stå i mörkret och se månen och stjärnorna
och om att krama luften ur varandras lungor tills bara skrattet finns kvar
om att ligga still och lyssna på den andras hjärtslag.
Det handlar om tryggheten man sveper om varandra som en stor luddig filt
det handlar om tvåsamhet som inte söndrar utan helar
och om att tala samma språk och tystnad
det handlar om oss, vi, dom och grannarna
och att veta,
att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck.
Nu har jag så här i efterhand förstått att det är så mycket mer än bara det där.
Det handlar om ord som betyder något i samband med smekande ögon
vetskapen om att vakna upp tillsammans i morgon, och dagen efter det, nästa måndag, varje lördag och resten av alla morgnar.
Sammanflätade händer och förstulna kyssarsamtal som kan pågå i evighet och övergå i skratt eller tårar
Ett hjärta fyllt av värme och förmågan att ge samma värme tillbaka
förståelsen och accepterandet
viljan att gå sida vid sida, åt samma håll mot samma mål
Det handlar om att inte tvivla på jag:et och inte på vi:et
att förstå att alla dagar inte innehåller solsken
Tanken på att mötas halvvägs och att genom allt stå stadigt bredvid, vetskapen om att du och jag blir ett vi.
Inte ett & men ett bindestreck
Du-Jag
måndag 15 oktober 2012
söndag 14 oktober 2012
Söndag
Jag väljer att inte kommentera vädret!
Så där då var det gjort..
Kalasandet har fortsatt även idag då min farmor och farfar, farbror och "faster" har varit hit för att fira sjuåringen i huset.
Vi är något sockerstinna på Bankgatan efter veckans kakätande men nu är det färdigt för den här gången.
Söndagen har vidare fortsatt med middag hos mamma och en sväng på Broselsgården för att Måns skulle få hämta sin första bibel, nu har han gjort det och han skötte sig riktigt fint!
Jag skrev igår om varför jag har lättare för att säga Nej än Ja, nu tror jag inte att jag är ensam i världen om just den företeelsen men frågan jag ställer mig är varför?
Jag läste i en tidning för ett par år sedan att när man fick en fråga av ett barn som krävde ett Ja eller ett Nej så skulle man ta sig ett par sekunder för att fundera kring det hela.
Vilka konsekvenser ett Ja respektive Nej skulle få för de följande minuterna, timmarna eller kvällen t.ex
Molly hade som specialitet när hon var mindre att alltid vilja ta fram trolldegen alldeles vid middagstid, precis när jag skulle starta med själva matlagandet.
Jag sa givetvis alltid direkt Nej! vilket innebar en skrikande treåring på en pall vid spisen i stället...
Det är så klart att det hade blivit en aning småbesvärligt att plocka undan denna deg i samband med att bordet skulle dukas, men jag hade samtidigt haft en glad och nöjd treåring och jag själv hade kunnat steka korv i långa banor utan både irritation hos mig själv och ett missnöjt barn utan trolldeg.
Jag har oerhört lätt för att säga just nej, i många olika sammanhang utom just när jag arbetar.
På jobbet i det serviceyrket som jag har så kan man i stort sett aldrig använda sig av det ordet utan att erbjuda en utväg eller annan lösning än den som kunden vill ha.
Men när det kommer till mina barn så kan jag slänga mig med nej både hit och dit.
Jag och Janne pratade om sättet att säga nej på och jag har tänkt lite kring det också.
Om Måns vill ha en kaka till och jag säger nej! så kan ni slå er i backen på att han frågar snart igen men om jag är sådär pedagogisk som man läser om i mamatidningen och istället säger: Måns, du får inte en kaka till, för du har redan ätit två och vi ska snart äta middag då blir accepterandet från hans sida större och om jag har riktigt tur så nöjer han sig med det svaret.
Som människa söker man ofta helt omedvetet efter den snabbaste lösningen och den enklaste vägen ut.
Men det ska ni veta att jag är oerhört dålig på att ta ett nej, jag vill gärna få det till ett ja eller absolut ett kanske.
Jag är envis och tjurig som synden och kan inte förstå varför jag inte kan få medhåll och ja-sägande i alla mina påhitt.
Och även om jag hör just ordet nej så tänker jag att, jaja nog ändras det med tiden ;)
Men jag har insett att jag måste bli bättre på det pedagogiska, och lära mig att distrahera och sysselsätta för att slippa nejsägandet och tjatet.
Och kanske även lära mig lyssna på ordet nej när jag får höra det..eller nja kanske inte, ordet nej är ju helt enkelt inte så kul..
Så där då var det gjort..
Kalasandet har fortsatt även idag då min farmor och farfar, farbror och "faster" har varit hit för att fira sjuåringen i huset.
Vi är något sockerstinna på Bankgatan efter veckans kakätande men nu är det färdigt för den här gången.
Söndagen har vidare fortsatt med middag hos mamma och en sväng på Broselsgården för att Måns skulle få hämta sin första bibel, nu har han gjort det och han skötte sig riktigt fint!
Jag skrev igår om varför jag har lättare för att säga Nej än Ja, nu tror jag inte att jag är ensam i världen om just den företeelsen men frågan jag ställer mig är varför?
Jag läste i en tidning för ett par år sedan att när man fick en fråga av ett barn som krävde ett Ja eller ett Nej så skulle man ta sig ett par sekunder för att fundera kring det hela.
Vilka konsekvenser ett Ja respektive Nej skulle få för de följande minuterna, timmarna eller kvällen t.ex
Molly hade som specialitet när hon var mindre att alltid vilja ta fram trolldegen alldeles vid middagstid, precis när jag skulle starta med själva matlagandet.
Jag sa givetvis alltid direkt Nej! vilket innebar en skrikande treåring på en pall vid spisen i stället...
Det är så klart att det hade blivit en aning småbesvärligt att plocka undan denna deg i samband med att bordet skulle dukas, men jag hade samtidigt haft en glad och nöjd treåring och jag själv hade kunnat steka korv i långa banor utan både irritation hos mig själv och ett missnöjt barn utan trolldeg.
Jag har oerhört lätt för att säga just nej, i många olika sammanhang utom just när jag arbetar.
På jobbet i det serviceyrket som jag har så kan man i stort sett aldrig använda sig av det ordet utan att erbjuda en utväg eller annan lösning än den som kunden vill ha.
Men när det kommer till mina barn så kan jag slänga mig med nej både hit och dit.
Jag och Janne pratade om sättet att säga nej på och jag har tänkt lite kring det också.
Om Måns vill ha en kaka till och jag säger nej! så kan ni slå er i backen på att han frågar snart igen men om jag är sådär pedagogisk som man läser om i mamatidningen och istället säger: Måns, du får inte en kaka till, för du har redan ätit två och vi ska snart äta middag då blir accepterandet från hans sida större och om jag har riktigt tur så nöjer han sig med det svaret.
Som människa söker man ofta helt omedvetet efter den snabbaste lösningen och den enklaste vägen ut.
Men det ska ni veta att jag är oerhört dålig på att ta ett nej, jag vill gärna få det till ett ja eller absolut ett kanske.
Jag är envis och tjurig som synden och kan inte förstå varför jag inte kan få medhåll och ja-sägande i alla mina påhitt.
Och även om jag hör just ordet nej så tänker jag att, jaja nog ändras det med tiden ;)
Men jag har insett att jag måste bli bättre på det pedagogiska, och lära mig att distrahera och sysselsätta för att slippa nejsägandet och tjatet.
Och kanske även lära mig lyssna på ordet nej när jag får höra det..eller nja kanske inte, ordet nej är ju helt enkelt inte så kul..
lördag 13 oktober 2012
Lördag
Tog bilen i morse och styrde gaspedalen norrut, Arcushallen och Norrlands största fyndmarknad för att vara exakt.
En hel kläder till Molly fick följa med hem, en helt oanvänd Everest vinterjacka till mig själv och en hel del annat smått och gott.
Bilen var full, sista loppisen för i år avslutad och minerna glada från öra till öra.
Väl hemma så mottogs nog alla inköp med godkännande, lika bra det då det är lite sämre med returrätten.
Dagen har fortsatt med tjejkalas för Molly.
Att som Mamma sitta och iaktta och lyssna på dessa små damer fyller en med både stolthet och förfäran.
Blandar man ihop barn, relativt lugna barn. Ett lugnt här och ett lugnt där så kan det plötsligt bli fullständigt kaos när det kommer in en tredje eller i vissa fall femte part som vänder upp och ner på leken, samtalet och tillvaron.
Nu kan jag bara tala för mina egna barn men när man sitter där och tittar på dom med höjda ögonbryn och inser att allt man försökt lära dom vad gäller hyfs och uppfostran försvinner som vatten i glaset bara för att det kommer in ett barn i dess skyddade värld som inte kan acceptera reglerna och sättet att vara på Bankgatan då kommer automatiskt frågan: Jaha och vad ska jag göra nu?
Jag tror inte på det där med att förbjuda saker och ting, varken när det gäller middagsmat eller lekar och inte heller som i det här fallet kompisar, men jag vill inte att dom ska måste vara någon annan för att helt plötsligt vara dessa parter till lags.
Inte när det räcker med att hon är just Molly och han är Måns i de resterande kompiskretsarna.
Jag försöker tänka tillbaka på min egen uppväxt och de jag hade turen att leka med ( mestadels pojkar faktiskt och herregud nog är dom enkla ) fanns det någon där som jag själv försökte göra mig till för, någon som hela tiden krävde ett annorlunda beteende, där JAG helt enkelt inte dög om jag inte ändrade lite här, piffade lite där och gjorde mig hörd på ett tämligen otrevligt sätt.
Svaret är nog nej..
Men var det för att min mamma lite snyggt styrde in mig på andra valmöjligheter när det gällde vänner.
Jag måste nog fråga henne i morgon...
Och om hon nu inte gjorde det så återstår fortfarande frågan vad jag ska göra med stora Ms mindre plågoande?
Innan kvällen tog slut så höjdes jag till skyarna som världens bästa mamma genom att bara helt enkelt säga ja till en sovkompis, mer än det behövdes inte.
Morgondagens fråga måste nog bli varför det är så mycket enklare att säga Nej än Ja.
Nu ipren =)
En hel kläder till Molly fick följa med hem, en helt oanvänd Everest vinterjacka till mig själv och en hel del annat smått och gott.
Bilen var full, sista loppisen för i år avslutad och minerna glada från öra till öra.
Väl hemma så mottogs nog alla inköp med godkännande, lika bra det då det är lite sämre med returrätten.
Dagen har fortsatt med tjejkalas för Molly.
Att som Mamma sitta och iaktta och lyssna på dessa små damer fyller en med både stolthet och förfäran.
Blandar man ihop barn, relativt lugna barn. Ett lugnt här och ett lugnt där så kan det plötsligt bli fullständigt kaos när det kommer in en tredje eller i vissa fall femte part som vänder upp och ner på leken, samtalet och tillvaron.
Nu kan jag bara tala för mina egna barn men när man sitter där och tittar på dom med höjda ögonbryn och inser att allt man försökt lära dom vad gäller hyfs och uppfostran försvinner som vatten i glaset bara för att det kommer in ett barn i dess skyddade värld som inte kan acceptera reglerna och sättet att vara på Bankgatan då kommer automatiskt frågan: Jaha och vad ska jag göra nu?
Jag tror inte på det där med att förbjuda saker och ting, varken när det gäller middagsmat eller lekar och inte heller som i det här fallet kompisar, men jag vill inte att dom ska måste vara någon annan för att helt plötsligt vara dessa parter till lags.
Inte när det räcker med att hon är just Molly och han är Måns i de resterande kompiskretsarna.
Jag försöker tänka tillbaka på min egen uppväxt och de jag hade turen att leka med ( mestadels pojkar faktiskt och herregud nog är dom enkla ) fanns det någon där som jag själv försökte göra mig till för, någon som hela tiden krävde ett annorlunda beteende, där JAG helt enkelt inte dög om jag inte ändrade lite här, piffade lite där och gjorde mig hörd på ett tämligen otrevligt sätt.
Svaret är nog nej..
Men var det för att min mamma lite snyggt styrde in mig på andra valmöjligheter när det gällde vänner.
Jag måste nog fråga henne i morgon...
Och om hon nu inte gjorde det så återstår fortfarande frågan vad jag ska göra med stora Ms mindre plågoande?
Innan kvällen tog slut så höjdes jag till skyarna som världens bästa mamma genom att bara helt enkelt säga ja till en sovkompis, mer än det behövdes inte.
Morgondagens fråga måste nog bli varför det är så mycket enklare att säga Nej än Ja.
Nu ipren =)
onsdag 10 oktober 2012
tisdag 9 oktober 2012
Tisdag
Jag skulle kunna skriva ihop förlossningsberättelsen minut för minut, dagarna efter och före hennes nedkomst.
Jag skulle kunna tråka ut er med hur underbara hennes små fingrar var, exakt vilken hårfärg hon hade och hur fantastiskt gott hon doftade när hon låg där i min famn.
Vems haka och ögon hon hade turen att få och vilka drag man i det stilla sinnet tänka att de skulle växa till sig.
Men nej, det är mina minnen som jag vårdar ömt och nära hjärtetrakten.
Vad ni däremot kan få veta är att i dag för exakt sju år sedan gjorde makalösa Molly entre, inte mindre än tretton dagar försent drog hon sitt första andetag kl 19,45 söndagen den nionde oktober 2005 och hon var älskad från första anblicken.
Ni som också har haft den turen att få uppleva miraklet av att hålla sitt några minuter gamla barn i famnen för första gången vet den euforiska känslan man känner inom sig.
Att nu sitta här sju år senare och så smått få känna den igen det känns viktigt.
Att i sju års tid fått uppleva all den kärlek som ett barn kan ge och att få ge all den kärlek som ett barn behöver det är jag oerhört tacksam över att just jag har fått göra.
När vi sätter oss vid kalasbordet ikväll så är ingenting sig likt från tidigare födelsedagar, sämre på vissa sätt och vis men väldigt mycket bättre på andra.
Min familj har utvidgats och blivit större åt ett håll men mindre åt ett annat, barnen har fått en till pappa, nya kusiner och en ny sorts "farmor och farfar", tacksamheten från min sida är enorm även gentemot dom. Att på det mest självklara vis tagit sig an barnen villkorslöst, för det finns det inte andra ord att säga annat än tack!
Det som får mig att att sitta här med tårarna fallandes ner på kinderna är saknaden av pappa en dag som denna.
Pappa, när jag nu liks har dig på tråden..
du ska veta att vi har det bra, jag är lycklig nu och barnen växer i raketfart.
Molly har börjat med läsläxa på skolan och cyklar själv fram och tillbaka, hon har slutat använda klänning och vägrar bestämt ta på sig galonisar.
Måns har vuxit en decimeter i sommar och är väldigt lik dig, han har många kompisar och träffat kärleken i sitt liv, hon heter Bella och hade aldrig knäckt ett ägg förrän vi bakade limpa häromkvällen.
Vi har renoverat sovrummen på övervåningen och du fattades mig varenda minut.
Men det är äntligen klart och jo förlåt.. men jag har råkat måla sängen vit..sorry...
jordvärmen är också indragen och du ska nog vara glad att du slapp vara med när Norah 1500 skulle plockas ut ur pannrummet. Varmt har vi också, du skulle ha tyckt att det var för varmt.
Jag sparar en bit tårta åt dig ikväll och skänker dig en tanke när hon blåser ut ljusen.
Jag skulle kunna tråka ut er med hur underbara hennes små fingrar var, exakt vilken hårfärg hon hade och hur fantastiskt gott hon doftade när hon låg där i min famn.
Vems haka och ögon hon hade turen att få och vilka drag man i det stilla sinnet tänka att de skulle växa till sig.
Men nej, det är mina minnen som jag vårdar ömt och nära hjärtetrakten.
Vad ni däremot kan få veta är att i dag för exakt sju år sedan gjorde makalösa Molly entre, inte mindre än tretton dagar försent drog hon sitt första andetag kl 19,45 söndagen den nionde oktober 2005 och hon var älskad från första anblicken.
Ni som också har haft den turen att få uppleva miraklet av att hålla sitt några minuter gamla barn i famnen för första gången vet den euforiska känslan man känner inom sig.
Att nu sitta här sju år senare och så smått få känna den igen det känns viktigt.
Att i sju års tid fått uppleva all den kärlek som ett barn kan ge och att få ge all den kärlek som ett barn behöver det är jag oerhört tacksam över att just jag har fått göra.
När vi sätter oss vid kalasbordet ikväll så är ingenting sig likt från tidigare födelsedagar, sämre på vissa sätt och vis men väldigt mycket bättre på andra.
Min familj har utvidgats och blivit större åt ett håll men mindre åt ett annat, barnen har fått en till pappa, nya kusiner och en ny sorts "farmor och farfar", tacksamheten från min sida är enorm även gentemot dom. Att på det mest självklara vis tagit sig an barnen villkorslöst, för det finns det inte andra ord att säga annat än tack!
Det som får mig att att sitta här med tårarna fallandes ner på kinderna är saknaden av pappa en dag som denna.
Pappa, när jag nu liks har dig på tråden..
du ska veta att vi har det bra, jag är lycklig nu och barnen växer i raketfart.
Molly har börjat med läsläxa på skolan och cyklar själv fram och tillbaka, hon har slutat använda klänning och vägrar bestämt ta på sig galonisar.
Måns har vuxit en decimeter i sommar och är väldigt lik dig, han har många kompisar och träffat kärleken i sitt liv, hon heter Bella och hade aldrig knäckt ett ägg förrän vi bakade limpa häromkvällen.
Vi har renoverat sovrummen på övervåningen och du fattades mig varenda minut.
Men det är äntligen klart och jo förlåt.. men jag har råkat måla sängen vit..sorry...
jordvärmen är också indragen och du ska nog vara glad att du slapp vara med när Norah 1500 skulle plockas ut ur pannrummet. Varmt har vi också, du skulle ha tyckt att det var för varmt.
Jag sparar en bit tårta åt dig ikväll och skänker dig en tanke när hon blåser ut ljusen.
söndag 7 oktober 2012
Söndag
Men regn, med stora bokstäver.
Tur som var så har jag inte behövt vistas ute något över huvudtaget egentligen, både lördag och söndag har spenderats inom husets fyra väggar bortsett från ett mycket trevligt krogbesök i gårdagskväll.
Tillsammans med H & J åt och drack vi gott, bjöds på många skratt och lyfte i livets många funderingar och släktskap.
Vi tog en sovmorgon av monumentaliska mått och det gör dagen en aning kortare tyvärr, ca fyra timmar kortare för att vara exakt...
Resten av dagen har gått åt till att få vårat fina sovrum klart och nu hänger äntligen kristallkronan i taket, sänglamporna sitter på väggarna och gardinerna hänger i fönstret.
I morgon kommer barnen hem igen, och veckan börjar med födelsedagsförberedelser.
Molly uppnår den magiska åldern av sju hela år och det ska förmodligen firas hela veckan lång =)
Måndag står det i almanackan i morgon, ny vecka och nya tag.
Trots att dagen inte varit lång så lockar sängen med dess mjuka kuddar och varma famn.
Sov gott!
Tur som var så har jag inte behövt vistas ute något över huvudtaget egentligen, både lördag och söndag har spenderats inom husets fyra väggar bortsett från ett mycket trevligt krogbesök i gårdagskväll.
Tillsammans med H & J åt och drack vi gott, bjöds på många skratt och lyfte i livets många funderingar och släktskap.
Vi tog en sovmorgon av monumentaliska mått och det gör dagen en aning kortare tyvärr, ca fyra timmar kortare för att vara exakt...
Resten av dagen har gått åt till att få vårat fina sovrum klart och nu hänger äntligen kristallkronan i taket, sänglamporna sitter på väggarna och gardinerna hänger i fönstret.
I morgon kommer barnen hem igen, och veckan börjar med födelsedagsförberedelser.
Molly uppnår den magiska åldern av sju hela år och det ska förmodligen firas hela veckan lång =)
Måndag står det i almanackan i morgon, ny vecka och nya tag.
Trots att dagen inte varit lång så lockar sängen med dess mjuka kuddar och varma famn.
Sov gott!
fredag 5 oktober 2012
Fredag
Och som ni vet vid det här laget så är det en fredag utan barn på Bankgatan.
Ifall jag ska leta upp något positivt med just det så är det nog att middagsmaten inte behöver vara det minsta barn-anpassad och det var den inte den här dagen heller.
Ifall jag ska leta upp något positivt med just det så är det nog att middagsmaten inte behöver vara det minsta barn-anpassad och det var den inte den här dagen heller.
Ingredienser
- 2 gula lökar
- 8 potatisar
- 2 tomter
- 3 msk konc kycklingfond
- 1 tsk örter
- 2 tsk provensalska torkade örter eller timjan
- ca 1 1/5 l vatten
- 1 påse babyspenat (à 65 g)
- 2 msk olivolja
- Jag kryddade också dit lite extra örtsalt, snörde i en tärning grönsaksbuljong och en skvätt vispgrädde.
- Jag mixade även soppan med mixerstav och hackade i ett par skivor vindelrökt skinka det sista jag gjorde utan att den fick koka upp igen, det gör man givetvis också som man vill.
- Fetaostmacka
- 4 stora skivor Grekiskt Lantbröd
- Olivolja
- 1/2 paket fetaost (à 150 g)
- En drös smörstekta champinjoner och kantareller, färska givetvis =)
- Lite pesto att bre på mackorna och en näve finhackad färsk baby spenat.
Gör så här
- Skala och skär lök och potatis i mindre bitar. Skär tomaterna i klyftor.
- Fräs löken i olja ca 3 minuter i en stor kastrull. Tillsätt potatis, tomater, fond, curry och torkade örter, fräs ca 1 minut.
- Tillsätt hälften av vattnet, koka upp och sjud under lock tills potatisen är mjuk, ca 15 minuter.
- Späd soppan med resten av vattnet till önskad konsistens. Låt koka upp och blanda ner spenaten precis före servering.
- Fetaostmacka: Sätt ugnen på 250°C.
- Lägg brödskivorna på en bakpappersklädd plåt. Ringla över lite olja och fördela smulad fetaost över. Gratinera mitt i ugnen tills osten smält.
- Garnera ev soppan med timjankvistar och servera med mackorna
Nu finns det alldeles säkert barn som också tycker om den här soppan, men om inte så passa på någon gång när ni ska äta själva!
Vi har tänkt fortsätta kvällen med hallon och chokladmoussen som står i kylen, ett glas rött och en film av något slag, vilket vet vi inte ännu.
Helg mina vänner!
torsdag 4 oktober 2012
Torsdag
Ibland så faller den över mig, lusten att skriva!
Den kommer i omgångar, ibland lite diffust och andra gånger med full kraft.
Idag är en sådan dag.
Första torsdagen i oktober, regnigt grått och trist. För nio år sedan ska ni veta snöade det som bara den, undertecknad hade just avverkat en IKEA tripp till Sundsvall i en volvo med sommardäck, vi fikade givetvis kanelbullar under färden eftersom det idag liksom då är kanelbullens dag. Vissa saker förändras och andra inte.
Idag sitter jag inomhus med vad som antas vara någon form av magkatarr, inte att leka med ska jag berätta för er men tur som var så är det på bättringsvägen.
Ombyggnationer, födelsedagar och en enorm saknad av barnen när dom inte är här är det som förmodligen fått mitt inre att dra ihop sig som en knut, den hårdaste man kan tänka sig.
Jag förstod också att det inte skulle vara enkelt att skiljas från barnen under vissa dagar men så svårt som det är just nu har det inte varit tidigare, dom är borta fler dagar i sträck än vad dom varit förr och när dom är här så springer tiden med hästlängder.
Dom fattas mig på ett obeskrivligt sätt, huset ekar tomt, sängarna är bäddade, leksakerna på plats och tystnaden som omsluter en när man kommer hem och vet att dom inte kommer att sitta vid middagsbordet med oss den är tryckande.
Jag gräver inte ned mig medvetet, jag försöker hålla huvudet uppe och lyckas många av stunderna. Fyller dagarna med egentid och kärlekstid på de allra bästa sätten, men på samma sätt som skrivarlusten faller över mig så gör även tomheten och saknaden det.
Idag har jag dock en stora turen att få ha dom hos mig, och vad passar bättre än en regnig dag?
Pyssel, högläsning, paketinslagning och givetvis en kanelbulle ( eller två), oplanerat, mjukisbyx-slappt och bara allmänt härligt.
I morgon är det fredag, bara en helt vanlig sådan.
Kanske finns skrivarlusten kvar, kanske har den dragit vidare för att rulla tillbaka en annan regnig dag, den som lever får se.
...
Den kommer i omgångar, ibland lite diffust och andra gånger med full kraft.
Idag är en sådan dag.
Första torsdagen i oktober, regnigt grått och trist. För nio år sedan ska ni veta snöade det som bara den, undertecknad hade just avverkat en IKEA tripp till Sundsvall i en volvo med sommardäck, vi fikade givetvis kanelbullar under färden eftersom det idag liksom då är kanelbullens dag. Vissa saker förändras och andra inte.
Idag sitter jag inomhus med vad som antas vara någon form av magkatarr, inte att leka med ska jag berätta för er men tur som var så är det på bättringsvägen.
Ombyggnationer, födelsedagar och en enorm saknad av barnen när dom inte är här är det som förmodligen fått mitt inre att dra ihop sig som en knut, den hårdaste man kan tänka sig.
Jag förstod också att det inte skulle vara enkelt att skiljas från barnen under vissa dagar men så svårt som det är just nu har det inte varit tidigare, dom är borta fler dagar i sträck än vad dom varit förr och när dom är här så springer tiden med hästlängder.
Dom fattas mig på ett obeskrivligt sätt, huset ekar tomt, sängarna är bäddade, leksakerna på plats och tystnaden som omsluter en när man kommer hem och vet att dom inte kommer att sitta vid middagsbordet med oss den är tryckande.
Jag gräver inte ned mig medvetet, jag försöker hålla huvudet uppe och lyckas många av stunderna. Fyller dagarna med egentid och kärlekstid på de allra bästa sätten, men på samma sätt som skrivarlusten faller över mig så gör även tomheten och saknaden det.
Idag har jag dock en stora turen att få ha dom hos mig, och vad passar bättre än en regnig dag?
Pyssel, högläsning, paketinslagning och givetvis en kanelbulle ( eller två), oplanerat, mjukisbyx-slappt och bara allmänt härligt.
I morgon är det fredag, bara en helt vanlig sådan.
Kanske finns skrivarlusten kvar, kanske har den dragit vidare för att rulla tillbaka en annan regnig dag, den som lever får se.
...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)