Söndag

Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd.

Så säger wikipedia om ordet som vi vill få våra barn att eftersträva, vi själva kan stoltsera med till viss mån och om fler människor hade haft just det så skulle det förmodligen finnas mindre krig och hemskheter i världen.

Men vad är då tålamod?
Det jag försöker pränta in i mina barn är att lära sig vänta på sin tur, eller ja vänta över huvudtaget i bland. 
Förstå att det finns andra runt omkring som också måste få först ibland och att kakan inte smakar annorlunda bara för att någon annan fick ta före. 

Jag försöker lära ( framförallt Molly) att de som är mindre kanske inte är lika snabba som hon och att man då måste vänta in och bjuda till för att vara en bra storasyster och även vän. 
Men i de flesta fall när det gäller tålamod och barn så handlar det om just att vänta.

När man blir större, förändras ordets mening då?
Ja kanske, men jag har försökt föreställa mig olika scenarion den här förmiddagen och kontentan av det hela blir ändå att man måste just vänta på olika saker.
Beslut som ska fattas, barn som ska äta upp maten, saker som ska skickas, försenade leveranser, telefonsamtal, väder, icaköer etc
Men då slog det mig en sak, i bland så måste man ha tålamod med människor!
Oförstående sådana, arga och upprörda, missförstådda och ledsna. Och när det kommer till detta då handlar det inte om att vänta, utan att ge tid istället.
Tiden att lyssna, trösta, hålla med eller kanske säga ifrån, rasa tillsammans eller helt enkelt bara sitta bredvid och finnas till.

Kan man lära sina barn just det så har man kommit långt i världen, men för att lära något vidare så måste man först förstå och acceptera själv, att tålamod är en egenskap som måste man måste låta växa fram. 
Man får lära sig vänta helt enkelt..

Fredag

Torsdag

Men kan ni förstå så tokigt, inte en dag äldre än 25 den här gången heller !
Lasagne i långa banor, budapest tårta i fyra våningar med mycket grädde och björnbär, skratt, skoj och familjegemeskap har dagen bjudit på.

Jag sticker inte under stolen med att jag verkligen gillar paket men med tanke på förra årets födelsedag som inte firades över huvud taget så hade jag faktiskt inte behövt några alls idag.
Känslan av att vara fullt med människor vid middagsbordet är värd så mycket mer.

Men... Jag hade turen att få öppna en del paket ändå =)
En sån där superlyxig sop med tillhörande sopborste för inomhusbruk, en jäskorg och en baguetteplåt.
Morgonens paket innehöll en brandbild inlindad i en fleecefilt, en egensydd liten hjärtkudde som luktade mormors parfym, jättefina blommor och sist men inte minst.
En sån här.

Ringen heter Twosome och är en Efva Attling

                                                          budskapet den förmedlar är:

Två människor med unika personligheter som kompletterar varandra och blir en, starkare enhet

Den pryder nu mitt långfinger och jag blir varm inombords varje gång min blick stannar till.

Onsdag

Tisdag

Jag skrev för ett par månader sedan, rätt många för att vara exakt om det här med kärlek

Det är det här det allting handlar om

Det handlar om fingertoppar och om händer som vill kännas vid
om att springa skrattande genom ösregn och att dricka te tillsammans,
när dagen övergår i kväll och natten förvandlas till morgon 
det handlar om att stå i mörkret och se månen och stjärnorna
och om att krama luften ur varandras lungor tills bara skrattet finns kvar
om att ligga still och lyssna på den andras hjärtslag.
Det handlar om tryggheten man sveper om varandra som en stor luddig filt 
det handlar om tvåsamhet som inte söndrar utan helar 
och om att tala samma språk och tystnad
det handlar om oss, vi, dom och grannarna
och att veta, 
att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck.

Nu har jag så här i efterhand förstått att det är så mycket mer än bara det där.

Det handlar om ord som betyder något i samband med smekande ögon

vetskapen om att vakna upp tillsammans i morgon, och dagen efter det, nästa måndag, varje lördag och resten av alla morgnar.

Sammanflätade händer och förstulna kyssar
samtal som kan pågå i evighet och övergå i skratt eller tårar
Ett hjärta fyllt av värme och förmågan att ge samma värme tillbaka
förståelsen och accepterandet
viljan att gå sida vid sida, åt samma håll mot samma mål
Det handlar om att inte tvivla på jag:et och inte på vi:et
att förstå att alla dagar inte innehåller solsken
 Tanken på att mötas halvvägs och att genom allt stå stadigt bredvid, vetskapen om att du och jag blir ett vi.
Inte ett & men ett bindestreck

Du-Jag

Måndag

Söndag

Jag väljer att inte kommentera vädret!
Så där då var det gjort..

Kalasandet har fortsatt även idag då min farmor och farfar, farbror och "faster" har varit hit för att fira sjuåringen i huset.
Vi är något sockerstinna på Bankgatan efter veckans kakätande men nu är det färdigt för den här gången.

Söndagen har vidare fortsatt med middag hos mamma och en sväng på Broselsgården för att Måns skulle få hämta sin första bibel, nu har han gjort det och han skötte sig riktigt fint!

Jag skrev igår om varför jag har lättare för att säga Nej än Ja, nu tror jag inte att jag är ensam i världen om just den företeelsen men frågan jag ställer mig är varför?

Jag läste i en tidning för ett par år sedan att när man fick en fråga av ett barn som krävde ett Ja eller ett Nej så skulle man ta sig ett par sekunder för att fundera kring det hela.
Vilka konsekvenser ett Ja respektive Nej skulle få för de följande minuterna, timmarna eller kvällen t.ex
Molly hade som specialitet när hon var mindre att alltid vilja ta fram trolldegen alldeles vid middagstid, precis när jag skulle starta med själva matlagandet.
Jag sa givetvis alltid direkt Nej! vilket innebar en skrikande treåring på en pall vid spisen i stället...
Det är så klart att det hade blivit en aning småbesvärligt att plocka undan denna deg i samband med att bordet skulle dukas, men jag hade samtidigt haft en glad och nöjd treåring och jag själv hade kunnat steka korv i långa banor utan både irritation hos mig själv och ett missnöjt barn utan trolldeg.

Jag har oerhört lätt för att säga just nej, i många olika sammanhang utom just när jag arbetar.
På jobbet i det serviceyrket som jag har så kan man i stort sett aldrig använda sig av det ordet utan att erbjuda en utväg eller annan lösning än den som kunden vill ha.
Men när det kommer till mina barn så kan jag slänga mig med nej både hit och dit.
Jag och Janne pratade om sättet att säga nej på och jag har tänkt lite kring det också.
Om Måns vill ha en kaka till och jag säger nej! så kan ni slå er i backen på att han frågar snart igen men  om jag är sådär pedagogisk som man läser om i mamatidningen och istället säger: Måns, du får inte en kaka till, för du har redan ätit två och vi ska snart äta middag då blir accepterandet från hans sida större och om jag har riktigt tur så nöjer han sig med det svaret.
Som människa söker man ofta helt omedvetet efter den snabbaste lösningen och den enklaste vägen ut.

Men det ska ni veta att jag är oerhört dålig på att ta ett nej, jag vill gärna få det till ett ja eller absolut ett kanske.
Jag är envis och tjurig som synden och kan inte förstå varför jag inte kan få medhåll och ja-sägande i alla mina påhitt.
Och även om jag hör just ordet nej så tänker jag att, jaja nog ändras det med tiden ;)

Men jag har insett att jag måste bli bättre på det pedagogiska, och lära mig att distrahera och sysselsätta för att slippa nejsägandet och tjatet.
Och kanske även lära mig lyssna på ordet nej när jag får höra det..eller nja kanske inte, ordet nej är ju helt enkelt inte så kul..