Loppisgeneralen har talat!

Försäsongsträningen är i gång, mannar samla er och fall in i ledet nu handlar vi.
Och det gjorde jag, inget märkvärdigt igentligen men en riktigt, riktigt fin Everestoverall, svart med lurvig luva till Måns. Att ha nästa vinter endast 80 pix! Samt två stycken pussel, ett från DJECO med en riddare 30 kr, det fina i kråksången är att detta pussel säljs i nuläget på boink.se för härliga 165 kr plus frakt, så ja på kvinnligt vis har jag faktisk sparat 135 kr på att åka till Piteå och shoppa =)

Dagens schema har farit fullspäckat, först minnesgudstjänst på Brosels...Jag säger bara Herregud så tråkigt!!!!!! nog förstår jag att stolarna är obekväma annars skulle sömnen infinna sig omedelbart. Vidare på 3 års kalas, där var det desto mera livat kan jag meddela=)
Avslutat kvällen med middag hos finaste syster och en rejäl uppröjning på övervåningen.

Nu matplanering för resten av veckan, äta bör man men nu ska här tänkas efter, småhandling är inte bra för plånboken. Det är visserligen inte storhandling heller. Men i det långa loppet så vinner eftertanke och rest-ätning =/Jag är inget big fan av rester tyvärr.

Må och mys.

Vi lever alltså finns vi

En begravning är inget roligt, ingen önskedröm och ett ställe man helst av allt inte vill befinna sig på. Nu går dagen D mot sitt slut och trots att man känner sig som en urvriden disktrasa så har vi nu gjort det vi kunnat. De finaste blommorna, de vackraste sångerna och alla vänner och bekanta gjorde det hela till en begravning vi lämnde tunga i sinnet men en aning lättare om hjärtat. Nu är det över, det blev som vi ville och som vi tror att pappa skulle ha velat ha det. Det finns ingen väg tillbaka men gropig stig framåt. En stig av bra och dåliga dagar, ljusa nätter och dystra mornar.
Vi lever alltså finns vi!

I morgon är en ny dag och jag, ystra syster och lilla mamma har tänkt spendera den i Piteå, den bästa svägerskan man kan ha har lovat att ta med mina älskade gryn till landet för att titta på kossor och traktorer =)
Supertack Nina, för att du finns och är just min svägerska !

Fredagsmys måste man ha även om dagen varit mörk och dyster, lite hemmagjord vaniljglass kanske kan pigga upp?


Kramas ofta!

Hej! och Ursäkta.

Ursäkta att jag inte skrivit, nu tänker ni säkert: Men ooo hon har haft så mycket att tänka på och givetvis så finns det andra saker att göra än att blogga. Och ja så är det förstås men ärligt så känns det inte som att jag har så mycket att skriva om. Sinnesstämmningen kan ni kanske ana er till så den är lite oviktig i sammanhanget och allt kring begravingen och gravstenar hit och dit känns inte heller som om det är värt att sätta på pränt. Så därför lämnar vi den diskussionen med att det finns bra dagar och mindre bra dagar. I dag är det en bra dag!

Jag har gjort något nytt och utvecklande på jobbet!
Promenerat men inte kommit mig någonstans i ett par dagar nu, det känns bra!
Ätit gott och ordentligt, bra!
Strykit en giganthög med kläder och dammsugit hela huset, härligt!
Myst med mina härliga ungar och spelat uno i sinne, kul!

Det känns som om utropen bara ramlar ut ur munnen på mig men just nu så är det så det känns.

Tyvärr så kryper fredagen och alla tankar kring det närmare och närmare men jag lever på tanken att i dag var det i alla fall en bra dag.

Kram på er allihopa som bryr sig , engagerar sig och läser det jag skriver.
Hoppas era braiga dagar känns lika bra som mina =)

Vän eller fiende?

När man har valt att leva så känns det som att man måste leva efter de bästa förutsättningarna, att ta hand om sig själv både kroppsligt och själsligt.
Göra saker man mår bra av både i sinne och hjärta. Smågodis hör nog inte till kategorin kroppsligt och hjärtligt, möjligtvis sinnligt men jag tror nog igentligen inte det heller. Det är gott för stunden men stunden är kort och livet ska förhoppningsvis vara längre.

Min Mamma köpte för X antal veckor sedan ett "gå" band, ett sånt där man promenerar på hemma i vardagsrummet ala Susanne Lanefeldt. Fungerar bra om man ska tro på "dom" som säger det. ( Dom är den stora frågan i det här huset, vilka är igentligen det? ) I alla fall så är mammsen lite ofärdig just nu och ärligt talat så blir hon på fyllan när hon är ute på sin promenix så det fina bandet står där och bara väntar på någon som ska få fingret ur * och ta tag i sitt stilla sittande liv.



Det kan fungera, försöker ialla fall intala mig att det ska funka.
Så från och med i morgon ska jag gå och gå men aldrig komma till dörren och verkligen lägga av med smågodiset.


Det ska vi fira med glass, hallonsås och hemkokt chokladsås, superbra för gångbenen =)
Frågan den stora är: Vän eller fiende?

Att leva eller verkligen L E V A

Det är en fråga som man ställer sig när något sånt här inträffar, man kan fortsätta gå genom livet precis som förr , dagarna rusar på i sin vanliga fart, barnen ska på dagis, jobbet rullar på varken mer eller mindre.
Man lever helt enkelt. Men utan större uppoffringar, man gör inga större förändringar, det fungerar.

Men sen kan man välja att LEVA, att leva precis som om varje morgon var något riktigt speciellt, att kläderna man tar på sig är något som är något extra, att man just den morgonen bestämmer sig för att dricka frukostjuicen ur dom bästa champangeglasen.
Att barnens tur till dagis den dagen blir alldeles extra rolig för dom har bestämt att vi ska gå allihopa, visst vi kanske blir sena men vilken bra start på morgonen vi fick.
Att möta alla människor på det sättet som man själv vill bli bemött , att göra jobbet så roligt och utvecklade som möjligt även om det krävs mer av en själv.
Att sen få komma hem och bestämma sig för att spela spel en hel eftermiddag och fika glass till mellis en vanlig tisdag.
Att se till att man mår riktigt bra!
Perspektivförändringen som sker är enorm att sen välja om man vänder den framåt eller bakåt det är upp till var och en.

Från och med nu ska jag vara den mamman, systern, dottern och sambon som jag själv skulle vilja ha, försöka vara den bästa vännen man kan få och framför allt så ska jag leva alla dagar precis som om det var den speciella dagen varje dag.

Jag lever, för det har jag betsämt!

Ordet Hej

Man sover och vaknar, dagarna går, otrooooligt långsamt för att plötsligt ta ett jättekliv och övergå i nästa. I huvudet har man en gigantisk bläckfisk typ som den i lilla sjöjungfrun, Ursula is her name och det är hon som gör allting lite grötigt just nu.
Gårdagen kändes helt OK, genomled ICA, frukten, scharken och kassan. Gick ut därifrån lite lättare om hjärtat, det finns så många fina, så mycket ord man kan lägga in i ett Hej. Det behövs inte mer, jag kräver ingen kärleksförklaring eller ett regeringstal om hur ledsna ni är för våran skull, vi vet hur ledsna vi är. Men snälla vi har inte pest, vi ser alla blickar hör alla ord som sägs bakom ryggen, säg hej istället och sen är det bra. Vi bryter inte ihop i kioskkön så mycket har vi lärt oss av våran älskade pappa, enade vi stå, delade vi falla. Vi har varandra och våra älskade barn, ni får gärna vara med vi utesluter ingen, men säg hej först =)

Det blir ingen rolig text det som författas på den här bloggen dom närmaste inläggen men det måste skrivas, komma ut och ventileras. ni behöver inte läsa men det ska bli ljusare det lovar jag , precis som dagarna och minnena så lyser solen lite klarare för varje morgon. Det finns även mulna dagar och annars vore det väl tokigt men jag tror jag ska försöka begränsa mina till Måndagar, som ni vet så är dom inte trevliga och efter det som hänt så kan jag ur djupet av mitt hjärta skrika högt och länge: Fy fan för måndagar, ge mig en tisdag att glädjas åt i stället

Kram Sara

Pappa

Våran Pappa finns inte mer.

Han tog sitt sista andetag i går morse, lungt och stilla somnade han in för att inte vakna igen.

Våran pappa blev 57 år och nu kommer han inte tillbaka

Vi lever i ett vacuum, stilla sittandes och tittandes genom ett hål i taket på allt som händer där nere.

Våra barn har ingen morfar för han finns inte mer.

Hans hjärta slutade slå och nu finns han inte mer.

På något sätt så vet man det långt och djupt inne att det saknas en bit, en bit som behövdes för att man själv ska orka ställa sig upp och leva ett normalt liv.

Den biten kommer aldrig tillbaka för våran pappa han finns inte mer

Det sägs att livet ska gå vidare utan våran älskade pappa men

varför fick inte han se sina barn gifta sig, eller Måns lära sig cykla, eller Alle gå ut skolan?

Varför finns han inte mer?

Och vad ska vi göra nu?

Sov gott, vi älskar dig Pappa

Mysteriet med den försvunna laddaren...

Har börjat sälja på tradera igen, ett måste enligt min sambo eftersom jag även börjat om att handla =) En sak ut och minst tre saker in, det är min melodi. Jag behöver kanske inte säga att P sjunger på en annan tonart.

Men det är i alla fall ganska skönt att bli av med lite saker som man inte använder längre, kläder i detta fall. Hur mycket kläder som helst. Började i söndags att stryka, ta kort och lägga ut. Skulle fortsätta på måndagen ( ska lägga ut 5 saker om dagen) men när jag ska fortsätta fota så är det slut batterier i kameran, givetvis! Öppnar lådan där laddaren ska ligga men icke. Den finns ingenstans konstaterar jag efter tio minuters febril sökning. Måndag blev Tisdag och fortfarande ingen laddare, det är ingen lite tingest vi pratar om.
En meter sladd plus en stor svart klump kan inte bara försvinna. Jodå på Bankgatan kan den det på precis samma sätt som kniven till matberedaren försvann, puts väck.

Tisdagen blev onsdag och jag var ganska säker på att mina barn, läs den yngre av dom, hade något med saken att göra, men han förnekar det hela givetvis.
P är övertygad om att jag kastat den i återvinningen i samband med att jag rensade ut de gamla bärbara telefonerna och deras tillhörande laddare, men jag var inte lika övertygad om det!
Sökandet fortsätter - Läs: jag vänder upp och ner på hela huset, för högen med tradera saker blir inte direkt mindre.
Då ringer telefonen, min kära mamma: Hej vad gör du?
-Jag: söker den för*annade kamera laddaren, tänk att man aldrig kan få ha något i fred bla bla bla, svordomar och dylikt
-Mamma: när använde du kameran sist?
-Jag: på julafton hos Hanna och Jonas... Boooooom Så slog ljuset ner med blixtens hastighet. Laddaren hade jag haft med mig för batteriet hotade att ta slut i lagom tid till tomtefars besök.
Laddaren befann sig i väskan som jag hade med mig...
Då återstod frågan: Vart är väskan????
Moooooolllllly!!! har du haft mammas väska?
-Molly : Nej, jag har inte sett den..

Vansinnes utbrott nummer två: aaaaaa att saker och ting aldrig kan få vara där dom ska, vem flyttade på väskan? Peter var det du???
-P: Ja du lämnade den förmodligen mitt framanför dörren, skulle den ha stått där i en månad?
-Jag: spela roll, plocka fram väskan!
Men han kom givetvis inte håg vart han ställt den hundrade väskan för i år..

Tillslut hittade vi den, i skåpet i hallen inmölad under 2 st cykelhjälmar låg min älskade laddare tillsammans med Mollys glitterskor som vi också sökt med ljus och lykta,

Nu är korten tagna, fem saker till flyttar snart ut ur vårat hus och kameraladdaren den ska hädanefter få ligga i lådan i rummet, precis där den ska vara =)

Tisdag..

En helt vanlig tisdag, dagislämning utan protester.

En ganska händelselös dag på jobbet.

Dagishämtning och en sparktur hem.

Mellisfika

Middagsfrämmande

Receptsök för morgondagens middag, hel kyckling i lergryta!

Lite bloggskrivning och läsning.

Sen det bästa av allt:

säsong 2 av Sons of anarchy..

Mums....