Man sover och vaknar, dagarna går, otrooooligt långsamt för att plötsligt ta ett jättekliv och övergå i nästa. I huvudet har man en gigantisk bläckfisk typ som den i lilla sjöjungfrun, Ursula is her name och det är hon som gör allting lite grötigt just nu.
Gårdagen kändes helt OK, genomled ICA, frukten, scharken och kassan. Gick ut därifrån lite lättare om hjärtat, det finns så många fina, så mycket ord man kan lägga in i ett Hej. Det behövs inte mer, jag kräver ingen kärleksförklaring eller ett regeringstal om hur ledsna ni är för våran skull, vi vet hur ledsna vi är. Men snälla vi har inte pest, vi ser alla blickar hör alla ord som sägs bakom ryggen, säg hej istället och sen är det bra. Vi bryter inte ihop i kioskkön så mycket har vi lärt oss av våran älskade pappa, enade vi stå, delade vi falla. Vi har varandra och våra älskade barn, ni får gärna vara med vi utesluter ingen, men säg hej först =)
Det blir ingen rolig text det som författas på den här bloggen dom närmaste inläggen men det måste skrivas, komma ut och ventileras. ni behöver inte läsa men det ska bli ljusare det lovar jag , precis som dagarna och minnena så lyser solen lite klarare för varje morgon. Det finns även mulna dagar och annars vore det väl tokigt men jag tror jag ska försöka begränsa mina till Måndagar, som ni vet så är dom inte trevliga och efter det som hänt så kan jag ur djupet av mitt hjärta skrika högt och länge: Fy fan för måndagar, ge mig en tisdag att glädjas åt i stället
Kram Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar