tisdag 18 december 2012

Tisdag

Jag är en människa med rätt bred fantasi och en aning livlig om ni så vill.
Äventyrsfilmer i all ära men framförallt tantsnusk romaner har alltid legat mig varmt om hjärtat, jo även en och annan deckare som kommit i min väg har jag läst, byggt upp en historia kring och med andan i halsgropen ögnat igenom de sista skälvande sidorna innan mördaren tas till fånga.
Med romanerna så blir det en annan typ av värld, en annan verklighet.
Jag kommer på mig själv med att både skratta och gråta tillsammans med karaktärerna i böckerna och tycker oftast rätt illa om de filmerna som uppkommer efter en riktigt bra bok. Antingen så läser man dom och njuter eller så ser man filmen och får två timmars njutning på skärmen i stället.
Att göra både och blir för min del oftast en besvikelse, och dom försöker jag hålla mig ifrån.

Men nu var det inte just det som det här inlägget skulle handla om!
Jag har varit på stan idag, tandläkaren, optikern och kiropraktikern.
Tjopp tjopp tjopp så gick det undan, men jag fick en lucka mellan ögon och ryggdoktorn som gjorde sig alldeles utmärkt för en sväng om på stan =)
När jag nu inte var ute efter något speciellt så kom jag på mig själv med att iaktta människor i stället för klänningar, en mycket intressant företeelse må jag säga är när min hjärna börjar vandra. Ögonen spanar över kläder, frisyrer, vad dom har i påsarna. Tankar om vem som finns i motsvarigheten i den blonda tjejens telefonlur.
Om dom har julgardiner hemma, och de förutfattade meningarna som också poppar upp om vilka som har kvar sina gardinerna ända fram till påsk och de som sätter fram ljusbågarna utan att ta ner fönsterlamporna som hänger ovanför....
Om det verkligen är kärlek mellan hon och han och hur länge kommer den hålla, ifall dom får barn blir det då en pojke eller flicka?
Minnet som kommer flygande om en promenad på stan för många år sedan med han som jag tyckte mycket om just då.

Undra om han som står i kassan på Intersport är lagd lite åt det "andra hållet"...
Och vad har den där lilla pojken råkat ut för som skriker sin mamma vansinnig i kön på Vero Moda.

När jag satt och väntade på att få komma in hos kiropraktikern så kom det ut en kvinna från ett annat behandlingsrum och först så hörde jag bara henne prata och genast blev det fart på fantasin.
Hon lät rik, ni vet så där högeskole utbildad, fin i kanten, mycket pengar lite Mickan i solsidan typen.. fast i äldre modell, typ 60+.
Mja, där skenade jag i väg lite grann, 60+ stämde nog ganska väl. Men inget annat, så genast for fantasin iväg åt ett annat håll och jag kom på mig själv med att fundera på (i all välmening faktiskt) vart någonstans i stan de säljer byxor för en som är som en smurf lång men har ett parti mellan höfterna och låren som är ungfär lika brett som garageporten hemma..

Hjärnan har jobbat på högvarv denna eftermiddag och när jag nu sitter här i min rosa fleecejacka så slår en annan tanke mig.

De som sett mig på stan, vilka fantasier har dom kokat ihop om den där halvblonda, kortisen i svart..




söndag 16 december 2012

Söndag

Jag går och filar på olika bloggposter. När jag skriver så kommer antingen allt ramlandes över mig, orden är klara och upplägget likaså. Jag har mentalt förberett alltihopa och snickrat ihop en fin liten historia av bokstäver i följd.
ELLER så blir det mest en massa blaha blaha. Tankar känslor och dagshändelser som jag gärna delar med mig av i den ordningen de vill komma ut, men idag så finns det flera saker som pockar på att bli skrivna, jag vet bara inte vart jag ska börja..

Med en separation så följer många saker som man i händelsens skeende möjligtvis varit medveten om och haft i bakhuvudet som en mörk skugga, men just då när livet gör en drastisk förändring så väljer man att trycka bort dessa tankar och fokusera på nuet och det som kan komma sen.

När vi påbörjade det hela för lite drygt ett år sedan så hade vi barnen varannan natt och det fungerade helt ok.. för oss i alla fall. Lite mer stabilitet infann sig och boendet rätade upp sig för oss båda, in på Bankgatan flyttade ännu en medlem i familjen och situationen såg plötsligt ut på ett annat sätt, vi började då ha barnen med längre tidsintervaller, två-tre nätter i sträck och hela helger i stället för en dag här och en dag där.
Det har också fungerat utan problem!
Sommaren kom och Bankgatan 22 fick en efterlängtad semester, barnen blev sommarlovslediga precis som barn ska vara.
Med en Pappa utan sommarsemester så blev det per automatik så att barnen spenderade de varma dagarna här hos oss i längre och längre perioder. För mig blev det genast svårare att helt plötsligt lämna bort dom igen. Hösten med regn och om byggnationer har medfört att ett fungerande schema skrevs ned på papper och har efterföljts till den mån det har varit möjligt, dom har varit mer här hos oss till min stora tacksamhet och livet har gått sin stilla gång.
Med december månad framför oss så förstod alla inblandade att de små skulle få vara mer här än där och med det som kom även svårigheterna krypande. Inte bara för mig som givetvis inte vill lämna bort dom när de har varit här vecka efter vecka men även för dom, som givetvis vill till sin pappa men uppryckandet blir tumultartat varenda gång.

Det är egoismen hos oss som har försatt våra barn i denna situation. Ingenting säger att det på något sätt skulle ha varit bättre att se dessa barn växa upp med två föräldrar under samma tak utan någon form av kärlek mellan varandra men det hade fortfarande bara varit ett tak.


De hade inte behövt välja vart lojaliteten ska ligga och inte heller brottas med dåligt samvete för att de kanske faktiskt inte just den dagen vill komma hit eller fara dit. Måns som plötsligt har fått två pappor som han vill tycka lika mycket om hänger inte alltid med i sina egna känslor och svängar.
De är försatta i en situation av vi vuxna som de som barn ska kunna hantera och kan de inte det så finns det inget de kan göra åt något av alla beslut som fattas tre decimeter högre upp.

När jag går med medvetenheten av detta i ryggen så försöker jag och lägger ner hjärta och själv i att de ska veta hur mycket de är älskade, att ge de den tryggheten de behöver och förtjänar trots sina två tak.
Jag brottas med det dåliga samveten å allas vägnar.

Jag vill att de ska kunna växa upp och veta att trots att deras mamma och pappa valde att inte leva tillsammans har jag aldrig valt att inte leva med dom. Varje helg, varje dag, varje stund.
Alla Födelsedagar, julaftnar, och framtida examen som kommer i deras uppväxt så ska dom veta att jag alltid finns där för dom, oavsett vilket tak de befinner sig under just då.

måndag 10 december 2012

Måndag

Och nu helt plötsligt är det bara en kvar, måndag alltså.
Jag förbannade den som uppfan starten på veckan i morse när jag snoozade för tredje gången. Väl på jobbet gick det genast bättre även om måndagar är den dagen under veckan som allt ska göras på.
kl 13.00 var det gjort och jag kunde glad i hågen lämna stället för dagen.

Att ha den möjligheten att bara jobba 75 % är guld värt och får jag fortsätta välja så kommer jag absolut att göra det även i framtiden.
Det är en ynnest och en lyx som heter duga, den kommer inte utan vissa uppoffringar men jag vill inte ha det på något annat sätt så därför blir fördelarna större än nackdelarna =)

Fortsättningsvis så har eftermiddagen spenderats söderut, granarna är inhandlade och diverse nödvändigheter till musikrummet som växer fram i uthuslängan.

Det går bra nu, bitar faller på plats längs vägen för de stegen vi väljer att ta och de andra bitarna kan behöva filas in innan de sitter som en smäck.
Det är en härlig vinter som väntar oss på Bankgatan, den första julen allihop tillsammans och den andra våren. Ljuset som kommer att leta sig tillbaka, tro det eller ej =)

Må och Mys!

torsdag 6 december 2012

Torsdag

Slutet på veckan, endast 2 måndagar kvar att stiga upp innan julafton!
Jag vet inte vem som är mer förväntansfull, jag eller barnen.
Kalendern öppnas varje morgon,både luckor och paket. Molly fick en pysselbok med Camilla Cupcake och lyckan var fulländad =)

Pepparkakorna är snart slut och en ny deg väntar i skafferiet, jag anar kavlande under helgen men bara med Måns, Molly har den turen att få åka till Ammarnäs med kusinerna i morgon. Snö, kallt och en husvagn verkar vara som himmelriket för en sjuåring.

När hon kommer hem på söndag så tror jag nog att granen är klädd och kanske, kanske så ligger det något mer paket där under än när hon for. De sista julförberedelserna är snart klara, lite kak-bakning och ett och annat knäck-kok kan nog inträffa. Och smällkarameller givetvis, vad vore en jul utan silkespapper, ängelbokmärken och taggsaxar?
Ni ska nog få se, dom brukar bli jättefina =)

Nu ser vi ikapp Mysteriet på Greveholm, årets julkalender. Barnen har sett den givetvis men jag har missat ett par avsnitt och det går inte för sig. Den verkar faktiskt riktigt bra i år, inte så full av julstämmning kanske men ganska spännande ändå!

söndag 2 december 2012

Söndag

Att vara perfekt.

Det är dagens fundering.
Inte att dagen ska vara just det, eller att bordet är dukat in i minsta detalj. Det handlar heller inte om att hitta den där perfekta presenten till väninnan som fyller 30. Inte om den perfekta klänningen, daten eller sovmorgonen.

Det handlar om att vara perfekt som människa, vad som definierar just detta.
Att vara perfekt som Mamma, är det samma sak som att vara den perfekta människan?
Kan man vara perfekt och mamma samtidigt?
Och sist men inte minst, hur blir man just perfekt?

Ja, det ska ni veta att jag har då ingen aning!
Jag tror, men det är min teori kring det hela, att missunnsamma människor kan sätta epitetet perfekt på vissa i sin närvaro/tillvaro för att dom har något som de själv inte kan uppbringa. Det man inte kan förstå är sällan just det som man vill ha. Men det ser väldigt bra ut, det som hon eller han kan.
Och varför skulle inte jag kunna lära mig/få det för att bli lite mer perfekt.
Laga den där bilen, baka mormors limpa, se till att fönstren minsann aldrig är smutsiga, barnen har alltid  hela och rena kläder som aldrig är för små.
Den perfekta sambon, smaka på den ni! vad ska man ha uppfyllt för att få den stämpeln?
Middagen på bordet, att han/hon aldrig behöver dammsuga eller städa. Sängen är bäddad innan man går på jobbet, mjukisbyxor är total förbjudet likaså rufsigt hår och inget smink.

Alltid ja men aldrig nej.
Ständigt leende och aldrig pms.
Hemlagade köttbullar men hämtpizza är döden på en tallrik.
Oj!, det finns mycket som jag skulle behöva göra för att bli perfekt.
Jag går inte ens in på hela det dära perfekt-pedagogiska-älskvärda-snygg-mamma märket som vissa tilldelas i någon sorts hemlig klubb som man måste vara just perfekt för att överhuvudtaget ha hört talas om.

I nuläget har tankarna vandrat vidare till den där missunnsamma biten.
I min värld är missunnsamhet och avundsjuka inte riktigt samma sak.
Att vara missunnsam är för mig att inte kunna glädjas åt en annan människa, att vilja ha samma sak för att må lika bra och få vara lika lycklig. Men som jag skrev ovan, även om det inte på något som helst sätt skulle kunna påverka just deras lycka i livet så vill man ändå ha det, lite bara för att någon annan inte ska få ensamrätt på det som är bra för just dom.
Avundsjuka är en ganska missklädsam känsla, precis som missunnsamheten. Men oftast mer specificerad och riktad mot enskilda ting och händelser.

Jag har rannsakat mig själv de senaste dagarna och funderat kring om jag varit något av ovanstående, och jo nog har det förekommit för jag är inte perfekt jag heller.
Men jag försöker rikta saker mot mig själv och inte mot andra, att ge utan att förvänta mig något tillbaka. Att veta att man kan hjälpa någon är nog en av de tacksammaste känslorna man kan fyllas med, oavsett vilken typ av hjälp det är man kan erbjuda.

Jag blir klokare med åren, och därmed också äldre. Tröttare och med mera valmöjligheter, jag följer min egen magkänslan och inte alla andras.
Jag övermannas av en känsla av sorg och hopplöshet gentemot andra människor och ibland blir jag helt enkelt så trött att jag resignerar inför tanken att överhuvudtaget försöka..



fredag 30 november 2012

Fredag # 2




Min önskelista för i år är inte lång men innehållsrik.

* En prenumeration på Glossy box.


* Efva Attlings nya fina halsband, Define normal pendant


* En palett med ögonskuggor i massor med olika färger

* och lite nytt under för att fira in det nya året :)


Tack Tomten!

Fredag # 1








torsdag 29 november 2012

Torsdag

Och inte ett uns klokare än vad jag var igår skulle jag kunna skriva men så är faktiskt inte fallet just nu.

Jag tog mig lite bestämt i kragen och bestämde mig för ett besök hos optikern igår för att få klarhet ifall huvudvärken de senaste månaderna har berott på glasögon behov eller en hjärntumör...
Och jo trötta ögonmuskler sa doktorn, linser it is!
Ser ni mig nästa vecka komma gåendes lite sådär över hela vägen som vissa kan göra ibland efter alldeles för mycket dricka så vet ni vad det är som är fel, eller ja ska bli rätt till sist.

Kragtagandet fortsatte under torsdagen också med ett besök hos sköterskan som just nu befinner sig på mitt jobb på uppdrag av folkhälsan. Ett par stick i fingret visade att jag var kärnfrisk med väldigt bra värden och järnvärde som en hel karl! det var alltså inte det tröttheten berodde på..
Även blodsockret var på topp och det känns mycket bra eftersom det var där den stora delen av min oro bestod.

Barnen är tillbaka efter två dagar hos sin far och oordningen återställd, kläder och skor hela hallen, disken kvar på bordet och tuggade tuggummin under strumporna eller strumphögarna rättare sagt och det känns alldeles underbart =)
Vi får rå om dom ända tills på tisdag och då håller sig per automatik de mörka molnen på avstånd.

Första advent närmare sig med stormsteg och jag har tänkt mig en helg i familjens sällskap, hela den numera rätt stora familjen. Det pratas frukost hos mamma med nygriljerad skinka. Mums! jag funderar på glögg och kanske lite tomtepyssel med de små i familjen, andas lite sällskapsspel och suga på karamellen en stund.
Jag kanske även måste koka knäck...och lite kola..en och annan tryffel skulle också smaka bra ifall vi ska ha några "faktiska" karameller att suga på så att säga ;)

Jag har haft lite flax på tradera marknaden de senaste dagarna och idag damp det ner inte mer än 4 nya klänningar i brevlådan =D
Nu väntar jag bara på locktången, en sån där ni vet som gör stoooora svallande lockar ala Hollywood.
Japp, sådana ska jag ha på jobbet när jag står där i en av mina fyra nya klänningar och steker falukorv.
Det är ett mycket glamouröst liv jag lever.

Nu ska jag googla fram lite tomtepyssel så får vi se ifall jag lyckas samla barnaskaran till klipp och klister verkstaden.


måndag 26 november 2012

Måndag

Kontaktfamilj.

Vi går i funderingarnas tankar här hemma på Bankgatan.
Den lilla damen som vi hade på besök igår kväll har kommit med en förfrågan om kontaktfamilj, inte just damen själv men mamman och pappan.

Jag googlar mig fram genom internets förtrollade värld och läser lite här och lite där, det är mycket att ta ställning till och mycket att reflektera över.
Hur ofta? vilka dagar? hur många helger? När, var, hur, varför och vem?
Hur reagerar våra egna barn på en till liten parvel som tar tid och uppmärksamhet, men även kan ge väldigt mycket tillbaka också.
Att ta hand om någon annans som sina egna men att måsta lämna tillbaka efter ett par dagar, och det  här med uppfostran till exempel.. vilket gissel.
Jag vill inte göra skillnad, eller ska man det? 

Jag känner att jag sliter och drar i alla trådar just nu, från alla håll och kanter.
Det behöver bearbetas och få landa lite.

Jag bestämmer mig för att koka soppa till middag och hoppas det klarnar lite.


söndag 25 november 2012

Söndag


Den däringa magsjukan var minsann inte att leka med, liggandes som sillar i saltlag blev både jag och Janne. Måns var hemma med oss ända till onsdag och gjorde en snabbvisit på dagis på torsdagen, den blev dock kortvarig, jättelös i magen blev konsekvensen av det hela och det har hållit i sig ända till i dag.
Blåbärssoppa och kokt potatis med smör har stått på menyn och nu är det bara hålla tummarna att det får stanna kvar i hans lilla mage.

Med sjukdomar i huset blir livet lätt en rundgång, Måns är uttråkad så det sjunger om det. Själv är jag i stort behov av kramar och socialisering. Molly kom på att lite trots på det hela gör nog saken riktigt mumsig och Janne tycker verkligen inte om att vara sjuk.

Positivt med hela är att huset fått sig en genomgång och att julbakandet är så gott som klart. Det blev mycket smarrigt i år, lite nya recept och många traditionella.
Jag gillar just det med julen, att det får vara som det alltid har varit.

Nu börjar vi räkna ner, och barnen framförallt. Adventskalendern är klar, paketen ligger inslagna, tv-kalendern väntar på att få öppnas och det luktar jul i hela huset. Jag trivs =)

Traderat hem ett par klänningar och fått rå om en liten dam som heter Alice har jag även hunnit med i helgen. Jag förundras över att vissa saker sitter i ryggmärgen, det är fem år sen jag hade en sådan där liten liten här hemma, men vissa saker ter sig helt enkelt naturligt på ett väldigt tillfredställande sätt.

I morgon är det måndag nummer 4, ja alltså 4 måndagar kvar till jul och vad som blir två veckors ledighet tillsammans.
När jul och ett nytt år kommer närmare så börjar tankarna på våren och planerna för allt man skulle vilja göra, både hemma och vart man skulle vilja fara.
Att få uppleva nya ställen med barnen står högst upp på min lista kryddad med lite hemma planer, typ en gräsmatta kanske!?! och ett fullt utrustat utekök med allt som hör till. Men det är länge dit, tack gode gud
Jag försöker tänka på nuet, morgondagen och tiden efter den. Ska jag se längre än så måste jag verkligen gå till optikern...


måndag 19 november 2012

Måndag

Skovet gick över lagom till helgen faktiskt.
Barnen stannade även fredag kväll och det var nog det som behövdes.
Helgen har gått åt till att ta fram julsakerna, nu är det pyntat i nästan alla vinklar och vrår och hallen på övervåningen börjar äntligen vara klar.

Vi utförde även en fotosession på lördagsmorgonen, en blivande 70 års present med inte mindre än 12 deltagare och en hund, diverse hockey utrustning och musikinstrument!
En härlig bild blev det i slutändan.

Söndagen blev jag varandes i köket mer eller mindre hela dagen, en massa olika sorters fika har åkt ut och in ur ugnen. De mesta med strålande resultat, även de nya saffrans snittarna.
Sugna på baka dom ni också?
Receptet hittar ni här
Mycket mumsiga, så pass att de kan behövas bakas en omgång till innan jul.

Helgen avslutar vi med en släng av magsjuka, isch!
Måns har drattat dit rejält och nu verkar det inte bättre än att även frun själv fått sig en släng av sleven, magsjuka borde förbjudas tycker jag. Det är en helt onödig sjukdom!

tisdag 13 november 2012

Tisdag

dJag är på väg ner i ett skov.
et känns i hela kroppen, huvudet vill inte som jag vill, allt blir fel och ingenting rätt.
Hur jag än gör och vad jag tar mig för så kommer det sakta krypande, känslan av något negativt,

Det kan stanna ett par timmar eller någon dag, märkas lite eller mycket.
Lämna efter sig en sur eftersmak eller en lättnad och tacksamhet. Varför det kommer kan man fundera på i all oändlighet och nej det är inte PMS relaterat, det kommer lite nu och då.
Huvudvärk, tårar utan anledning och en trötthet att jämföra med Törnrosas eviga sömn, ett tålamod som är på bristningsgränsen och en ovilja att göra något över huvud taget.

När jag får ett skov och går mot en helg utan barn som just nu så blir det oftast längre och värre..

Så för att mota Olle i grind så har jag ikväll slagit in en hel drös med julklappar, gjort i ordning adventskalendern så nedräkningen kan börja när som helst och gett mig själv en spa kväll.
Ni vet, peeling, nagellack, hudvård och hela paketet, jag har till och med besök byns fusksol.
Lagat middag, surrat i telefonen och gjort fint uppe i hallen.
..jag skjuter på det en stund och ser om det har gått över till i morgon.



söndag 11 november 2012

Söndag

Och alla pappors dag!
Då jag inte har någon egen är jag mycket tacksam att jag får låna Kjell, Jannes alldeles egna pappa.
När saker och ting blir annorlunda, familjesituationerna inte ser likadana ut som tidigare förändras även synen på ordet Pappa och även innebörden av det hela.

Måns har lite funderingar kring ordet med jämna mellanrum, Pappa är Pappa men Janne kan väl också vara pappa eller?
För honom som är så pass liten och inte vet vad ordet Pappa står för, med genetik och hela den där "sätta barn till världen biten" har jag full förståelse för. En Pappa för honom är den som tar hand om honom och visar kärlek och omtanke, den han har respekt och ser upp till.
Vem är det som säger att man inte kan ha flera på samma gång?

Ja vem?

Jag har på olika sätt fått fylla ut tomrummet efter min egen pappa, hittat andra som kunnat knyta ihop säcken och kryssat i många av rutorna själv också.
Vi har firat farsdag idag på det sättet som vi vill fira på, oavsett vad som står på pappret.
Med en massa fina pappor sittandes omkring det runda matbordet på Bankgatan så blir saknaden hanterbar.
Farsdag återkommer nästa år och vem vet hur det ser ut då.

lördag 10 november 2012

Lördag

Ljust och Fräscht, en tvåmans show med Fredrik Limdström och Henrik Schyffert.
Åå herregud vad vi har skrattat! Från djupet av magen och ont i käkarna av det oavbrutna tokskratt som faktiskt bor inom en människa.
Det är sällan som jag upplevt dess like.
En fredagskväll i Luleå med underbart god mat och de människor man trivs allra bäst med, att toppa det hela med en hotellnatt, en massa kärlek (som faktiskt passar alldeles utmärkt på hotell) och frukost på det gör att poängskalan är i topp.

Väl hemma har vi målat naglarna i himmelens alla olika färger, fyllt morgondagens smörgåstårta som vi ska fira papporna med och knådat ihop pepparkaksdeg som gör att hela huset luktar nejlikor och annat julmysigt =)

Pepparkaksdegen är ett recept från min mormor, skrivet med hennes snirkliga i stort sett oläsliga handstil, jag fylls med värme av texten och lukten av degen som gör att det plötsligt luktar mormor i köket. Arvet hon har lämnat efter sig i form av recept, plättpannan, våffeljärnet, klippdockorna vi satt och limmade fast på baksidan av kuvert vid hennes runda köksbord, för jo dom har jag kvar och i min tur lämnat över dom till Molly.

En tanke som kommer över mig blir vad jag ska lämna efter mig när den tiden kommer,inte bara i form av materiella ting och recept, för det ska gudarna veta att det finns oändliga mängder av den varan.
Vad kommer mina älskade barn att ta med sig, vilja ge sina barn i sin tur. Upprepa sjutusen gånger till, samma ord som jag säger och som min mamma också sagt och kanske även hennes mamma.

Jag försöker ge dom allt de kan behöva, och lära dom allt de kan måsta veta.

Som exempel hur viktigt det är att koka kryddorna med vattnet och sockret till Pepparkaksdegen innan man tillsätter mjölet..

Och att kunna säga förlåt och verkligen mena det, ett annat bra exempel.

...ja och att pizzan blir så mycket bättre om man smörjer plåten med olja i stället för att använda bakplåtspapper.


torsdag 8 november 2012

Torsdag

En tid före och en tid efter.
Ni som någon gång varit gravid vet på ett ungefär vad jag pratar om, det som ska göras före bebisen kommer för att när den väl är här är det liksom kört. Man städar inte garderober som nybliven småbarnsförälder inte heller hörnskåpen eller färgar de där svarta byxorna som blivit grå.
Och ni som väl har fått den där bebisen vet också att livet slutar inte snurra bara för att världens finaste mirakel har anlänt.

Och nej det bor inte någon liten varelse i min mage, men jag har ändå upplevt just det här tänkandet de senaste veckorna.
Ett inbokat besök från Miljö och Hälsoskydd!
I min värld och restaurangvärlden är det ett möte med döden.
Tyck gärna att jag överdriver men dom är människor med en nästan obehaglig makt och lagstadgande.
Ändrar de i sina papper i morgon så är det upp till mig att veta vad och hur det har ändrats, dom har ingen skyldighet över huvud taget att informera men är mer än villiga att både polisanmäla eller bötfälla åt både höger och vänster.

Finns det inget att anmärka på så kan ni ge er sjutton på att de kan söka igen någon liten smula som ligger bakom ett skåp, eller damm ovanpå ett ventilationsrör 5 meter upp i luften enbart och bara för att de har möjligheten och makten att göra det.

Att han som besökte mig idag kanske inte var världens tyrann ska jag inte påstå men herregud vilken människa.
Han har garanterat aldrig någonsin utövat någon form av fysisk aktivitet tillsammans med någon form av människa, han njöt som bara den när han pratade om temperaturer och vad som kan hända ifall du råkar klia dig i håret samtidigt som du hackar sallad. Allt handlade om "värsta tänkbara scenariot"
och utseendet på personen ifråga går att gämföra med Gollum i Sagan om Ringen.. isch och usch

MEN ja han gör bara sitt jobb och jo, jag vet också att de som jobbar med det här har ett mycket viktigt arbete men tro mig när jag säger att den här människan skulle jag inte sakna..
Vi blev godkända med bravur (tack gud) och nu har vi nått tiden "efter"

Jag firar med saffransbullar och mjuk pepparkaka, Halleluja!


onsdag 7 november 2012

Onsdag # 2

Huset möter mig med tystnad denna onsdag, barnen hos P och min bättre hälft på blues gig.
Själv datear jag Harry Potter och halvblodsprinsen tillsammans med en skål smågodis.


jo filmen är bra, men böckerna ännu bättre..
och Draco Mallfoy är en otäck liten typ
En helt vanlig onsdag med en vansinnigt busig liten katt i knät.
Det gillas också

Onsdag





tisdag 6 november 2012

Tisdag

Och heeeeeej vad en vecka går fort, en vecka och två dagar för att vara exakt!

En sammanfattning är nog på sin plats (måste bara kolla i kalendern först, åldern tär på minnet)


En helt fantastisk Le Marc konsert började helgen och sen fortsatte det med allehanda trevliga saker.
Marknad, kransbindning, skorptorkning, svärfarsfika, SOL, ledig måndag, stadsbesök med mamma, julklappsinhandling, mellisfika, leksaksaffärsbesök, kompisar i långa banor, surdegsbröd,storstädning, hotellfrukost, legobyggen, sällskapspel, HARRY POTTER, kramar, middagar med många och middagar med bara vi, husvagns-sovning, häxor och oknytt, lördagsfrämmande och helgjobb, lata kvällar och långa morgnar, människor vi saknar och som försvinner, stjärnor som lyser klart och tungpussar av sonen !?!
Dagar i morgonrock och grytor på spisen, funderingar och tankar på framtiden och dåtiden, saker som är lätta och saker som är svåra. Kattungar och kalla barnfötter, orättvisor och julvisor.

Frånvaron av klänningar på tradera och frånvaron av energi som en gång fanns där i massor.
Tillgången av klänningar i garderoben och kärlek vart man än vänder sig.

Bond 007 på bio och ännu mera Harry Potter hemma.

Det finns säkert en massa andra saker jag glömt.. Men summa sumarum har det varit en himla bra ledig vecka!

Ny vecka och nya tag, en helg att se fram emot.
Vi åker till Luleå och showen Ljust och Fräscht, en natt på hotell och förhoppningsvis en massa skratt.
Farsdag på söndag inte att förglömma, här firar vi alla som är pappor på alla olika sorters vis.

Men än så länge är det bara Tisdag och jag har i dag köpt en jacka! En bra tisdag med andra ord.
Nya johan falk ser också helt okej ut.
Det tar sig.

söndag 28 oktober 2012

Söndag

Och en hel ledig vecka att se fram emot!
Novemberlov är en himla bra företeelse i mina ögon, den som kom på vintertid däremot.
Han borde hängas!
Extremt morgonpigga barn blir inte direkt mindre morgonpigga bara därför att vi får sova en timme extra helt plötsligt.
Så nu 18,56 är man inte så kaxig länge...

En sväng på marknaden där J köpte arbetshandskar och vi de obligatoriska munkarna följdes av fika hos svärfars ( där munkarna tog slut ) fyllde upp mitten av dagen, uppstädning av klädkammaren ( vi har nu en järn4 som stång i taget)  och sällskaps-spelande den andra mitten. Vem där är ett ganska trevligt spel faktiskt =)
Middag hos mamma, där det bjöds på en väldigt smarrig taccogratäng från senaste numret av buffe (ifall ni vill laga gratäng ni också)  och nu Harry Potter tillsammans med Måns förgyller slutet på ett mycket bra sätt.
Molly sover borta inatt, kusin vitamin villa ha natt sällskap och hon är inte sen till att tacka nej minsann.

Lite mera julklappar har jag klickat hem och det börjar lida mot sitt slut, en liten sak här och en liten sak där kvar men sen så tror jag nog att det får räcka för i år. Men det är himla kul att få ge en sådan där riktigt bra sak som man tror kommer att bli alldeles perfekt !
I morgon är det måndag igen men för en gång skull så ringer det ingen klocka ultra tidigt, det är en av de bättre sakerna med ledighet.
Många andra fin fina saker är tiden med varandra, vi njuter och hoppas ni gör likadant.

Må och Mys!

fredag 26 oktober 2012

Fredag # 2


Tidningen Lantliv nr 13




Det finns liksom en form av andakt när man öppnar tidningen för första gången, för det blir flera gånger man bläddrar igenom den.
Jag hittar något nytt varje gång, en liten detalj, en annons eller ett recept.
Nu ska jag stänga av tv:n, smutta lite glögg och bara njuta!




Novemberlov!

onsdag 24 oktober 2012

Onsdag

Jag har reflekterat och funderat kring begreppet tid idag.
Vad är egentligen tid?
Det enda vi vet är att den är begränsad, kommer i sekunder, minuter och timmar.Vi bör ta väl hand om den för en vacker dag så finns den inte mera.

Dagarna springer iväg, helgerna lite långsammare men ändå alldeles för fort, barnen växer så det knakar och spegeln visar tydligt att även vi blir äldre.
Det är liksom det stora hela tidspratet.

Det finns dom som aldrig har tid "det är lite mycket just nu" blir ett standardsvar, de som tar sig tid till de allra viktigaste bitarna i livet och de som har hur mycket tid som helst verkar det som.
Nu är det ju inte riktigt på det viset, du och jag har samma sorts tid, timmar och möjligheter.
Det handlar bara vad vi väljer att lägga den på . Den som har obegränsat med tid prioriterar helt enkelt annorlunda och förmodligen mer med hjärtat än med huvudet.
Man är inte en sämre människa för att man inte har "tid" att träna, baka, städa, hämta på dagis, gå ut på fest, hälsa på farmor eller vad det nu kan vara.
Men man kan nog lätt bli en sämre människa även hos sig själv om man hela tiden väljer att prioritera något annat än det som räknas i slutet.

När man väl ligger där själv så har nog arbetstimmar lite värde om man pga jobbet valt bort familjen.
Om någon i ens närhet plötsligt blir sjuk och väljer att vända sig till någon annan så spelar det liten roll om du vunnit tjejmilen 14 år i rad.
Min pappa hade sju månaders ihopsamlad semester outplockad den dagen han dog.
Tid som aldrig fick möjlighet att utnyttjas
Det finns människor i ens direkta närhet som spenderar dagarna i ända med att bygga upp bitterheten över det dom inte har eller det dom aldrig fick.

Jag gav tre år av mitt liv på något som det inte fanns något hopp för, så här i efterhand hade jag lätt kunnat lägga dessa tre åren på något annat, men att vara efterklok leder inte till något. Och jag har inte tänkt ägna mig åt bitterhet, för hade jag inte tagit dessa tre år hade jag heller inte haft ett liv tillsammans att se fram emot.

Att vara tidsoptimist är inte riktigt min grej, jag är omgiven av dom. De människorna som hela tiden tror att de ska kunna jobba igen den där kvarten, eller komma i tid nästa gång, inbilla sig att tandläkaren säkert är sen osv.
Tid är tid och ingenting annat.

Jag skulle kunna säga att sen pappa försvann så har tid fått en annan innebörd för mig, men då skulle jag fara med osanning.
Jag gillar inte att vänta på saker och ting, har jag bestämt mig för en sak så skulle det helst ha hänt igår.
Men bara för att jag inte tycker om själva väntandet så är jag nog ändå ganska bra på det, bara jag får veta på ett ungefär när det ska inträffa, när sakerna jag beställt kommer eller när det sena besöket behagar anlända.
Att däremot behöva vänta för väntandets skull det kan driva mig till vansinne. Jag vet att livet är för kort  för att skjuta saker framåt, det är inte säkert att det finns något i morgon.
Men jag var likadan när jag var fjorton, alltså inget nytt på stjärnhimmlen.
Jag är av det planerande slaget, jag vill veta vad jag ska göra och när. Jag kan vara spontan när jag lägger den sidan till men har jag inget att fylla dagarna med så kan lätt depressionen smyga sig på.


Jag tar vara på tiden, jag får ingen i retur.

måndag 22 oktober 2012

Måndag

Jag sitter i soffan och reflekterar över den kommande julen.
En högtid som för mig och de mina är av största vikt.
Födelsedagar ja visst, morsdag och farsdag helt ok, midsommar, påsk och nyår går väl också an men är ingenting vi firar med stora balunser.

Men då kommer julen, vi har väntat och pyntat, handlat, kokat, lagat, knäckat och tejpat.
Hämtat granar, tänt ljus, slagit in paket, bestämt julklänning och ändrat oss flera gånger.
Tänkt till när det kommer till julklappar såväl som julrim, plöjt igenom olika inredningsmagasin med jultema och bundit kransar av det gröna som lämnats kvar i skogen.
Julmusiken spelas redan nu och granen tas in i samband med första advent

Och det bästa av allt är att vi njutit varenda sekund vi lagt ner och förväntningarna är lika stora oavsett om vi är 4 eller 44
Familjen Carlsson kan det här med julen helt enkelt.

I år ser saker och ting helt plötsligt lite annorlunda ut, det är många inblandade som vill vara med och tycka och tänka.
Barn här och barn där, farmödrar och fastrar. Ett sjuttioårskalas på självaste julafton och kalle anka på tv.
Jaha, och hur gör vi då?

Jag väljer att inte tänka på just den biten, tränger undan den en aning och vill inte ändra på något över huvud taget.
Jag blir 4 år och envis som synden.
Det ska vara som det alltid har varit

Men innerst inne så vet jag att inget är som det har varit men det kan bli bra ändå.

söndag 21 oktober 2012

Söndag

Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd.

Så säger wikipedia om ordet som vi vill få våra barn att eftersträva, vi själva kan stoltsera med till viss mån och om fler människor hade haft just det så skulle det förmodligen finnas mindre krig och hemskheter i världen.

Men vad är då tålamod?
Det jag försöker pränta in i mina barn är att lära sig vänta på sin tur, eller ja vänta över huvudtaget i bland. 
Förstå att det finns andra runt omkring som också måste få först ibland och att kakan inte smakar annorlunda bara för att någon annan fick ta före. 

Jag försöker lära ( framförallt Molly) att de som är mindre kanske inte är lika snabba som hon och att man då måste vänta in och bjuda till för att vara en bra storasyster och även vän. 
Men i de flesta fall när det gäller tålamod och barn så handlar det om just att vänta.

När man blir större, förändras ordets mening då?
Ja kanske, men jag har försökt föreställa mig olika scenarion den här förmiddagen och kontentan av det hela blir ändå att man måste just vänta på olika saker.
Beslut som ska fattas, barn som ska äta upp maten, saker som ska skickas, försenade leveranser, telefonsamtal, väder, icaköer etc
Men då slog det mig en sak, i bland så måste man ha tålamod med människor!
Oförstående sådana, arga och upprörda, missförstådda och ledsna. Och när det kommer till detta då handlar det inte om att vänta, utan att ge tid istället.
Tiden att lyssna, trösta, hålla med eller kanske säga ifrån, rasa tillsammans eller helt enkelt bara sitta bredvid och finnas till.

Kan man lära sina barn just det så har man kommit långt i världen, men för att lära något vidare så måste man först förstå och acceptera själv, att tålamod är en egenskap som måste man måste låta växa fram. 
Man får lära sig vänta helt enkelt..

fredag 19 oktober 2012

torsdag 18 oktober 2012

Torsdag

Men kan ni förstå så tokigt, inte en dag äldre än 25 den här gången heller !
Lasagne i långa banor, budapest tårta i fyra våningar med mycket grädde och björnbär, skratt, skoj och familjegemeskap har dagen bjudit på.

Jag sticker inte under stolen med att jag verkligen gillar paket men med tanke på förra årets födelsedag som inte firades över huvud taget så hade jag faktiskt inte behövt några alls idag.
Känslan av att vara fullt med människor vid middagsbordet är värd så mycket mer.

Men... Jag hade turen att få öppna en del paket ändå =)
En sån där superlyxig sop med tillhörande sopborste för inomhusbruk, en jäskorg och en baguetteplåt.
Morgonens paket innehöll en brandbild inlindad i en fleecefilt, en egensydd liten hjärtkudde som luktade mormors parfym, jättefina blommor och sist men inte minst.
En sån här.

Ringen heter Twosome och är en Efva Attling
                                                          budskapet den förmedlar är:

Två människor med unika personligheter som kompletterar varandra och blir en, starkare enhet


Den pryder nu mitt långfinger och jag blir varm inombords varje gång min blick stannar till.





onsdag 17 oktober 2012

tisdag 16 oktober 2012

Tisdag


Jag skrev för ett par månader sedan, rätt många för att vara exakt om det här med kärlek


Det är det här det allting handlar om

Det handlar om fingertoppar och om händer som vill kännas vid

om att springa skrattande genom ösregn och att dricka te tillsammans,
när dagen övergår i kväll och natten förvandlas till morgon 

det handlar om att stå i mörkret och se månen och stjärnorna
och om att krama luften ur varandras lungor tills bara skrattet finns kvar
om att ligga still och lyssna på den andras hjärtslag.
Det handlar om tryggheten man sveper om varandra som en stor luddig filt 
det handlar om tvåsamhet som inte söndrar utan helar 
och om att tala samma språk och tystnad
det handlar om oss, vi, dom och grannarna
och att veta, 
att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck.

Nu har jag så här i efterhand förstått att det är så mycket mer än bara det där.

Det handlar om ord som betyder något i samband med smekande ögon
vetskapen om att vakna upp tillsammans i morgon, och dagen efter det, nästa måndag, varje lördag och resten av alla morgnar.
Sammanflätade händer och förstulna kyssar
samtal som kan pågå i evighet och övergå i skratt eller tårar
Ett hjärta fyllt av värme och förmågan att ge samma värme tillbaka
förståelsen och accepterandet
viljan att gå sida vid sida, åt samma håll mot samma mål
Det handlar om att inte tvivla på jag:et och inte på vi:et
att förstå att alla dagar inte innehåller solsken
 Tanken på att mötas halvvägs och att genom allt stå stadigt bredvid, vetskapen om att du och jag blir ett vi.
Inte ett & men ett bindestreck


Du-Jag

måndag 15 oktober 2012

söndag 14 oktober 2012

Söndag

Jag väljer att inte kommentera vädret!
Så där då var det gjort..

Kalasandet har fortsatt även idag då min farmor och farfar, farbror och "faster" har varit hit för att fira sjuåringen i huset.
Vi är något sockerstinna på Bankgatan efter veckans kakätande men nu är det färdigt för den här gången.

Söndagen har vidare fortsatt med middag hos mamma och en sväng på Broselsgården för att Måns skulle få hämta sin första bibel, nu har han gjort det och han skötte sig riktigt fint!

Jag skrev igår om varför jag har lättare för att säga Nej än Ja, nu tror jag inte att jag är ensam i världen om just den företeelsen men frågan jag ställer mig är varför?

Jag läste i en tidning för ett par år sedan att när man fick en fråga av ett barn som krävde ett Ja eller ett Nej så skulle man ta sig ett par sekunder för att fundera kring det hela.
Vilka konsekvenser ett Ja respektive Nej skulle få för de följande minuterna, timmarna eller kvällen t.ex
Molly hade som specialitet när hon var mindre att alltid vilja ta fram trolldegen alldeles vid middagstid, precis när jag skulle starta med själva matlagandet.
Jag sa givetvis alltid direkt Nej! vilket innebar en skrikande treåring på en pall vid spisen i stället...
Det är så klart att det hade blivit en aning småbesvärligt att plocka undan denna deg i samband med att bordet skulle dukas, men jag hade samtidigt haft en glad och nöjd treåring och jag själv hade kunnat steka korv i långa banor utan både irritation hos mig själv och ett missnöjt barn utan trolldeg.

Jag har oerhört lätt för att säga just nej, i många olika sammanhang utom just när jag arbetar.
På jobbet i det serviceyrket som jag har så kan man i stort sett aldrig använda sig av det ordet utan att erbjuda en utväg eller annan lösning än den som kunden vill ha.
Men när det kommer till mina barn så kan jag slänga mig med nej både hit och dit.
Jag och Janne pratade om sättet att säga nej på och jag har tänkt lite kring det också.
Om Måns vill ha en kaka till och jag säger nej! så kan ni slå er i backen på att han frågar snart igen men  om jag är sådär pedagogisk som man läser om i mamatidningen och istället säger: Måns, du får inte en kaka till, för du har redan ätit två och vi ska snart äta middag då blir accepterandet från hans sida större och om jag har riktigt tur så nöjer han sig med det svaret.
Som människa söker man ofta helt omedvetet efter den snabbaste lösningen och den enklaste vägen ut.

Men det ska ni veta att jag är oerhört dålig på att ta ett nej, jag vill gärna få det till ett ja eller absolut ett kanske.
Jag är envis och tjurig som synden och kan inte förstå varför jag inte kan få medhåll och ja-sägande i alla mina påhitt.
Och även om jag hör just ordet nej så tänker jag att, jaja nog ändras det med tiden ;)

Men jag har insett att jag måste bli bättre på det pedagogiska, och lära mig att distrahera och sysselsätta för att slippa nejsägandet och tjatet.
Och kanske även lära mig lyssna på ordet nej när jag får höra det..eller nja kanske inte, ordet nej är ju helt enkelt inte så kul..


lördag 13 oktober 2012

Lördag

Tog bilen i morse och styrde gaspedalen norrut, Arcushallen och Norrlands största fyndmarknad för att vara exakt.
En hel kläder till Molly fick följa med hem, en helt oanvänd Everest vinterjacka till mig själv och en hel del annat smått och gott.
Bilen var full, sista loppisen för i år avslutad och minerna glada från öra till öra.
Väl hemma så mottogs nog alla inköp med godkännande, lika bra det då det är lite sämre med  returrätten.

Dagen har fortsatt med tjejkalas för Molly.
Att som Mamma sitta och iaktta och lyssna på dessa små damer fyller en med både stolthet och förfäran.
Blandar man ihop barn, relativt lugna barn. Ett lugnt här och ett lugnt där så kan det plötsligt bli fullständigt kaos när det kommer in en tredje eller i vissa fall femte part som vänder upp och ner på leken, samtalet och tillvaron.
Nu kan jag bara tala för mina egna barn men när man sitter där och tittar på dom med höjda ögonbryn och inser att allt man försökt lära dom vad gäller hyfs och uppfostran försvinner som vatten i glaset bara för att det kommer in ett barn i dess skyddade värld som inte kan acceptera reglerna och sättet att vara på Bankgatan då kommer automatiskt frågan: Jaha och vad ska jag göra nu?

Jag tror inte på det där med att förbjuda saker och ting, varken när det gäller middagsmat eller lekar och inte heller som i det här fallet kompisar, men jag vill inte att dom ska måste vara någon annan för att helt plötsligt vara dessa parter till lags.
Inte när det räcker med att hon är just Molly och han är Måns i de resterande kompiskretsarna.

Jag försöker tänka tillbaka på min egen uppväxt och de jag hade turen att leka med ( mestadels pojkar faktiskt och herregud nog är dom enkla ) fanns det någon där som jag själv försökte göra mig till för, någon som hela tiden krävde ett annorlunda beteende, där JAG helt enkelt inte dög om jag inte ändrade lite här, piffade lite där och gjorde mig hörd på ett tämligen otrevligt sätt.

Svaret är nog nej..
Men var det för att min mamma lite snyggt styrde in mig på andra valmöjligheter när det gällde vänner.
Jag måste nog fråga henne i morgon...

Och om hon nu inte gjorde det så återstår fortfarande frågan vad jag ska göra med stora Ms mindre plågoande?

Innan kvällen tog slut så höjdes jag till skyarna som världens bästa mamma genom att bara helt enkelt säga ja till en sovkompis, mer än det behövdes inte.
Morgondagens fråga måste nog bli varför det är så mycket enklare att säga Nej än Ja.

Nu ipren =)

onsdag 10 oktober 2012

tisdag 9 oktober 2012

Tisdag

Jag skulle kunna skriva ihop förlossningsberättelsen minut för minut, dagarna efter och före hennes nedkomst.
Jag skulle kunna tråka ut er med hur underbara hennes små fingrar var, exakt vilken hårfärg hon hade och hur fantastiskt gott hon doftade när hon låg där i min famn.
Vems haka och ögon hon hade turen att få och vilka drag man i det stilla sinnet tänka att de skulle växa till sig.
Men nej, det är mina minnen som jag vårdar ömt och nära hjärtetrakten.

Vad ni däremot kan få veta är att i dag för exakt sju år sedan gjorde makalösa Molly entre, inte mindre än tretton dagar försent drog hon sitt första andetag kl 19,45 söndagen den nionde oktober 2005 och hon var älskad från första anblicken.

Ni som också har haft den turen att få uppleva miraklet av att hålla sitt några minuter gamla barn i famnen för första gången vet den euforiska känslan man känner inom sig.
Att nu sitta här sju år senare och så smått få känna den igen det känns viktigt.
Att i sju års tid fått uppleva all den kärlek som ett barn kan ge och att få ge all den kärlek som ett barn behöver det är jag oerhört tacksam över att just jag har fått göra.

När vi sätter oss vid kalasbordet ikväll så är ingenting sig likt från tidigare födelsedagar, sämre på vissa sätt och vis men väldigt mycket bättre på andra.
Min familj har utvidgats och blivit större åt ett håll men mindre åt ett annat, barnen har fått en till pappa, nya kusiner och en ny sorts "farmor och farfar", tacksamheten från min sida är enorm även gentemot dom. Att på det mest självklara vis tagit sig an barnen villkorslöst, för det finns det inte andra ord att säga annat än tack!

Det som får mig att att sitta här med tårarna fallandes ner på kinderna är saknaden av pappa en dag som denna.

Pappa, när jag nu liks har dig på tråden..
du ska veta att vi har det bra, jag är lycklig nu och barnen växer i raketfart.
Molly har börjat med läsläxa på skolan och cyklar själv fram och tillbaka, hon har slutat använda klänning och vägrar bestämt ta på sig galonisar.
Måns har vuxit en decimeter i sommar och är väldigt lik dig, han har många kompisar och träffat kärleken i sitt liv, hon heter Bella och hade aldrig knäckt ett ägg förrän vi bakade limpa häromkvällen.

Vi har renoverat sovrummen på övervåningen och du fattades mig varenda minut.
Men det är äntligen klart och jo förlåt.. men jag har råkat måla sängen vit..sorry...
jordvärmen är också indragen och du ska nog vara glad att du slapp vara med när Norah 1500 skulle plockas ut ur pannrummet. Varmt har vi också, du skulle ha tyckt att det var för varmt.

Jag sparar en bit tårta åt dig ikväll och skänker dig en tanke när hon blåser ut ljusen.


söndag 7 oktober 2012

Söndag

Men regn, med stora bokstäver.
Tur som var så har jag inte behövt vistas ute något över huvudtaget egentligen, både lördag och söndag har spenderats inom husets fyra väggar bortsett från ett mycket trevligt krogbesök i gårdagskväll.
Tillsammans med H & J åt och drack vi gott, bjöds på många skratt och lyfte i livets många funderingar och släktskap.

Vi tog en sovmorgon av monumentaliska mått och det gör dagen en aning kortare tyvärr, ca fyra timmar kortare för att vara exakt...
Resten av dagen har gått åt till att få vårat fina sovrum klart och nu hänger äntligen kristallkronan i taket, sänglamporna sitter på väggarna och gardinerna hänger i fönstret.

I morgon kommer barnen hem igen, och veckan börjar med födelsedagsförberedelser.
Molly uppnår den magiska åldern av sju hela år och det ska förmodligen firas hela veckan lång =)

Måndag står det i almanackan i morgon, ny vecka och nya tag.
Trots att dagen inte varit lång så lockar sängen med dess mjuka kuddar och varma famn.

Sov gott!

fredag 5 oktober 2012

Fredag

Och som ni vet vid det här laget så är det en fredag utan barn på Bankgatan.
Ifall jag ska leta upp något positivt med just det så är det nog att middagsmaten inte behöver vara  det minsta barn-anpassad och det var den inte den här dagen heller.



Ingredienser

  • 2 gula lökar
  • 8 potatisar
  • 2 tomter
  • 3 msk konc kycklingfond
  • 1 tsk örter
  • 2 tsk provensalska torkade örter eller timjan
  • ca 1 1/5 l vatten
  • 1 påse babyspenat (à 65 g)
  • 2 msk olivolja
  • Jag kryddade också dit lite extra örtsalt, snörde i en tärning grönsaksbuljong och en skvätt vispgrädde.
  • Jag mixade även soppan med mixerstav och hackade i ett par skivor vindelrökt skinka det sista jag gjorde utan att den fick koka upp igen, det gör man givetvis också som man vill.

  • Fetaostmacka
  • 4 stora skivor Grekiskt Lantbröd
  • Olivolja
  • 1/2 paket fetaost (à 150 g)
  • En drös smörstekta champinjoner och kantareller, färska givetvis =)
  • Lite pesto att bre på mackorna och en näve finhackad färsk baby spenat.

Gör så här

  1. Skala och skär lök och potatis i mindre bitar. Skär tomaterna i klyftor.
  2. Fräs löken i olja ca 3 minuter i en stor kastrull. Tillsätt potatis, tomater, fond, curry och torkade örter, fräs ca 1 minut.
  3. Tillsätt hälften av vattnet, koka upp och sjud under lock tills potatisen är mjuk, ca 15 minuter.
  4. Späd soppan med resten av vattnet till önskad konsistens. Låt koka upp och blanda ner spenaten precis före servering.
  5. Fetaostmacka: Sätt ugnen på 250°C.
  6. Lägg brödskivorna på en bakpappersklädd plåt. Ringla över lite olja och fördela smulad fetaost över. Gratinera mitt i ugnen tills osten smält.
  7. Garnera ev soppan med timjankvistar och servera med mackorna

Nu finns det alldeles säkert barn som också tycker om den här soppan, men om inte så passa på någon gång när ni ska äta själva!

Vi har tänkt fortsätta kvällen med hallon och chokladmoussen som står i kylen, ett glas rött och en film av något slag, vilket vet vi inte ännu.

Helg mina vänner!

torsdag 4 oktober 2012

Torsdag # 2



Torsdag

Ibland så faller den över mig, lusten att skriva!
Den kommer i omgångar, ibland lite diffust och andra gånger med full kraft.
Idag är en sådan dag.

Första torsdagen i oktober, regnigt grått och trist. För nio år sedan ska ni veta snöade det som bara den, undertecknad hade just avverkat en IKEA tripp till Sundsvall i en volvo med sommardäck, vi fikade givetvis kanelbullar under färden eftersom det idag liksom då är kanelbullens dag. Vissa saker förändras och andra inte.

Idag sitter jag inomhus med vad som antas vara någon form av magkatarr, inte att leka med ska jag berätta för er men tur som var så är det på bättringsvägen.
Ombyggnationer, födelsedagar och en enorm saknad av barnen när dom inte är här är det som förmodligen fått mitt inre att dra ihop sig som en knut, den hårdaste man kan tänka sig.

Jag förstod också att det inte skulle vara enkelt att skiljas från barnen under vissa dagar men så svårt som det är just nu har det inte varit tidigare, dom är borta fler dagar i sträck än vad dom varit förr och när dom är här så springer tiden med hästlängder.
Dom fattas mig på ett obeskrivligt sätt, huset ekar tomt, sängarna är bäddade, leksakerna på plats och tystnaden som omsluter en när man kommer hem och vet att dom inte kommer att sitta vid middagsbordet med oss den är tryckande.
Jag gräver inte ned mig medvetet, jag försöker hålla huvudet uppe och lyckas många av stunderna. Fyller dagarna med egentid och kärlekstid på de allra bästa sätten, men på samma sätt som skrivarlusten faller över mig så gör även tomheten och saknaden det.

Idag har jag dock en stora turen att få ha dom hos mig, och vad passar bättre än en regnig dag?
Pyssel, högläsning, paketinslagning och givetvis en kanelbulle ( eller två), oplanerat, mjukisbyx-slappt och bara allmänt härligt.

I morgon är det fredag, bara en helt vanlig sådan.
Kanske finns skrivarlusten kvar, kanske har den dragit vidare för att rulla tillbaka en annan regnig dag, den som lever får se.

...

tisdag 4 september 2012

Tisdag

Ett rejält dagsverk senare sitter vi nu i soffan med ett glas rött och en skål med chokladmousse =)
GI-livet flyter på och om man bortser från mitt enorma sug efter smågodis tidigare idag så är inte uppoffringarna så stora.

Bankgatan 22 genomgår en stor förändring just nu och trots att jag slutar jobba tidigt på dagarna och barnen inte är här varje dag så har dygnet helt enkelt för få timmar.
VI bestämde oss för att göra ett sovrumsbyte på övervåningen, Molly fick ta vårat och vi ska efter vissa ombyggnationer ta hennes.
I nuläget så är faktiskt hennes klart bortser från en om-målning av ett skåp och upphängning av gardiner. Vårt är däremot det lite si och så med =)
Vi har idag målat taket två gånger och även grundmålat våran fina säng, kvar att göra är tapetsering, eldragning, golvmålning och lite finputs.
Jag räknar kallt med att nästa lördag är övervåningen tillbaka till sin gamla vanliga röra och inte det mastodont kaos som råder där just nu..

Molly har börjat skolan med bravur, det är läxor och kompisar i långa banor, skolmaten smakar ungefär som den gjorde på den tiden då det begav sig.. mindre bra vissa dagar alltså och bättre andra =)
Måns lever dagislivets glada dagar och jo det känns hemskt att det är sista året på Ringens fina förskola, nästa år vid den här tiden så sitter mitt minsta bus i skolan.
Dagarna går, barnen växer och livet rör sig snabbt från ena sidan till den andra.

En vän har i dagarna som gått förlorat sin mamma.. och helt plötsligt så påminns jag om hur skört livet ännu en gång kan vara.
Min pappa skulle ha varit den som byggt här hos oss den gångna helgen, varit den som jag fick fråga hur vi egentligen skulle göra med golvet..
Fyra stycken träd har vi fällt på gården och jag kan fortfarande vänta mig att han ska komma körandes, sakta in och kliva ur bilen för att hjälpa till med allt ris och veden som ska tas om hand.
Men hur gärna jag än vill så kommer han inte, lika lite som hon kommer att göra det.
Man lär sig leva med det, men inte acceptera det.



måndag 6 augusti 2012

Måndag

Och inte vilken Måndag som helst utan den första Måndagen efter semestern.
Men jo det kändes tungt i morse, betydligt bättre vid elva och när klockan visade strax efter ett och jag fick cykla hem igen så var känslan att allt blir nog bra ska ni se, om inte bättre.

Jag kan välja att se tillbaka ibland, jag vet att man inte ska göra det men tanken slår mig både nu och då.
Det blir mörkare på kvällarna, och hösten närmar sig fort fort.
Det var höst ifjol och mörkt på många sätt.
Det blir höst i år men så mycket ljusare på alla sätt.

Det väntar en skolstart, svamp-plockning, en del ombyggnationer, utökning av familjen (i form av en katt)  och att bara vara.
En viktig del att inte glömma bort.


Nu ett nytt nummer av Allt om MAT.

tisdag 31 juli 2012

Tisdag

Varmt och skönt väder har tisdagen bjudit på, en liten sovmorgon, en massa tvätt, en cykeltur till skogen där dagens undangömda skatt visade sig vara 5 dl vild-åkerbär.
Mums så gott!
Vidare gjorde maffiafamiljens alla mödrar med barn ett besök på café Drängstugan, fyllda av socker pinnade vi vidare hem för matlagning av det rigorösa slaget.
I denna familj är maten så mycket mer än det man bara stoppar i munnen.

Samma mafiososällskap planerar att göra staden osäker i morgon, vi har lånat oss ett fartvidunder där vi ryms allihopa och i dagsplaneringen ingår både fika, hjälm och ringklocksinköp, ett par nya promenixskor till mig och lite annat smått och gott.

Jag känner hur de sista dagarna rinner iväg och då så mycket viktigare att ta vara på varenda sekund.

Dagens Ilandsproblem är att sitta i soffan och inte se vad som står på Tvn....
...eller åldersproblem kanske till och med..

Köpt födelsedagspresenter har jag minsann också gjort idag, tack Gud för att du uppfann Internet!

Och nu funderar jag på en tioårsdagbok.. ni vet en sån där som man skriver lite i varje dag.
Väder, stora och små händelser, middagsmat, loppisfynd, dödsfall och födslar... hmm kan det vara något för den Carlslindska familjen?¨
Den som lever får se.


söndag 29 juli 2012

Söndag

Humöret och vädret har gått hand i hand dag.
Regnigt, mulet och grått.. Inte för att jag kan säga att jag känt mig regnig men ni förstår vad jag menar.

En sovmorgon, snabbsväng till skogen, en plåt med blåbärsrutor.
Fika hos svärfars där M fick lära sig spela kinaschack och lilla M upptäckte en ny skatt i form av en gammal postbil.

Fick sätta mig till dukat bord och sen födelesdagsfika ( fjortisfika) på yttersfors där vi även gjorde första inspektionen av familjens nya medlem.

Hon kommer att gå under namnet Smilla ( jo den här katten har vi bestämt ska heta något) och anländer till Bankgatan lagom till oktoberbarnens födelsedagar =)

Jag avslutar kvällen i soffan!




torsdag 26 juli 2012

Torsdag


4 barn med flinka fingrar plockade ihop en fin liten skörd i skogen nedanför mormors tvätt denna ljumma sommarkväll, mostern/mamman lovade blåbärsmuffins!
Tji fick hon när kyldörren öppnades och där fanns det inget smör!
En Kajsa Varg fick det bli och jo, till Sommar med Ernst smakade dom alldeles prima 
Kajsa Vargs Blåbärsmuffins

Ingredienser
100 g smör ( jag använde 3/4 dl olivolja stället)
st ekologiska ägg 
dl strösocker 
1 tsk vaniljsocker
2 dl ekologisk mjölk 3% ( här fanns bara havremjölk och det gick mycket bra)
1 st lime, skalet 
4 dl vetemjöl 
2 tsk bakpulver
1 nypa salt 
200 g färska blåbär 


Gör så här

1. Sätt ugnen på 175 grader varmluft om du vill göra stora muffins, och 200 grader varmluft om du vill göra små.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten.
3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt. Varva smeten med blåbär i formarna, fyll dem till 2/3.
4. Grädda i cirka 20 minuter om du gör stora muffins, 12-15 minuter om du gör små.