Söndag

Jag väljer att inte kommentera vädret!
Så där då var det gjort..

Kalasandet har fortsatt även idag då min farmor och farfar, farbror och "faster" har varit hit för att fira sjuåringen i huset.
Vi är något sockerstinna på Bankgatan efter veckans kakätande men nu är det färdigt för den här gången.

Söndagen har vidare fortsatt med middag hos mamma och en sväng på Broselsgården för att Måns skulle få hämta sin första bibel, nu har han gjort det och han skötte sig riktigt fint!

Jag skrev igår om varför jag har lättare för att säga Nej än Ja, nu tror jag inte att jag är ensam i världen om just den företeelsen men frågan jag ställer mig är varför?

Jag läste i en tidning för ett par år sedan att när man fick en fråga av ett barn som krävde ett Ja eller ett Nej så skulle man ta sig ett par sekunder för att fundera kring det hela.
Vilka konsekvenser ett Ja respektive Nej skulle få för de följande minuterna, timmarna eller kvällen t.ex
Molly hade som specialitet när hon var mindre att alltid vilja ta fram trolldegen alldeles vid middagstid, precis när jag skulle starta med själva matlagandet.
Jag sa givetvis alltid direkt Nej! vilket innebar en skrikande treåring på en pall vid spisen i stället...
Det är så klart att det hade blivit en aning småbesvärligt att plocka undan denna deg i samband med att bordet skulle dukas, men jag hade samtidigt haft en glad och nöjd treåring och jag själv hade kunnat steka korv i långa banor utan både irritation hos mig själv och ett missnöjt barn utan trolldeg.

Jag har oerhört lätt för att säga just nej, i många olika sammanhang utom just när jag arbetar.
På jobbet i det serviceyrket som jag har så kan man i stort sett aldrig använda sig av det ordet utan att erbjuda en utväg eller annan lösning än den som kunden vill ha.
Men när det kommer till mina barn så kan jag slänga mig med nej både hit och dit.
Jag och Janne pratade om sättet att säga nej på och jag har tänkt lite kring det också.
Om Måns vill ha en kaka till och jag säger nej! så kan ni slå er i backen på att han frågar snart igen men  om jag är sådär pedagogisk som man läser om i mamatidningen och istället säger: Måns, du får inte en kaka till, för du har redan ätit två och vi ska snart äta middag då blir accepterandet från hans sida större och om jag har riktigt tur så nöjer han sig med det svaret.
Som människa söker man ofta helt omedvetet efter den snabbaste lösningen och den enklaste vägen ut.

Men det ska ni veta att jag är oerhört dålig på att ta ett nej, jag vill gärna få det till ett ja eller absolut ett kanske.
Jag är envis och tjurig som synden och kan inte förstå varför jag inte kan få medhåll och ja-sägande i alla mina påhitt.
Och även om jag hör just ordet nej så tänker jag att, jaja nog ändras det med tiden ;)

Men jag har insett att jag måste bli bättre på det pedagogiska, och lära mig att distrahera och sysselsätta för att slippa nejsägandet och tjatet.
Och kanske även lära mig lyssna på ordet nej när jag får höra det..eller nja kanske inte, ordet nej är ju helt enkelt inte så kul..