Tisdag

Jag skulle kunna skriva ihop förlossningsberättelsen minut för minut, dagarna efter och före hennes nedkomst.
Jag skulle kunna tråka ut er med hur underbara hennes små fingrar var, exakt vilken hårfärg hon hade och hur fantastiskt gott hon doftade när hon låg där i min famn.
Vems haka och ögon hon hade turen att få och vilka drag man i det stilla sinnet tänka att de skulle växa till sig.
Men nej, det är mina minnen som jag vårdar ömt och nära hjärtetrakten.

Vad ni däremot kan få veta är att i dag för exakt sju år sedan gjorde makalösa Molly entre, inte mindre än tretton dagar försent drog hon sitt första andetag kl 19,45 söndagen den nionde oktober 2005 och hon var älskad från första anblicken.

Ni som också har haft den turen att få uppleva miraklet av att hålla sitt några minuter gamla barn i famnen för första gången vet den euforiska känslan man känner inom sig.
Att nu sitta här sju år senare och så smått få känna den igen det känns viktigt.
Att i sju års tid fått uppleva all den kärlek som ett barn kan ge och att få ge all den kärlek som ett barn behöver det är jag oerhört tacksam över att just jag har fått göra.

När vi sätter oss vid kalasbordet ikväll så är ingenting sig likt från tidigare födelsedagar, sämre på vissa sätt och vis men väldigt mycket bättre på andra.
Min familj har utvidgats och blivit större åt ett håll men mindre åt ett annat, barnen har fått en till pappa, nya kusiner och en ny sorts "farmor och farfar", tacksamheten från min sida är enorm även gentemot dom. Att på det mest självklara vis tagit sig an barnen villkorslöst, för det finns det inte andra ord att säga annat än tack!

Det som får mig att att sitta här med tårarna fallandes ner på kinderna är saknaden av pappa en dag som denna.

Pappa, när jag nu liks har dig på tråden..
du ska veta att vi har det bra, jag är lycklig nu och barnen växer i raketfart.
Molly har börjat med läsläxa på skolan och cyklar själv fram och tillbaka, hon har slutat använda klänning och vägrar bestämt ta på sig galonisar.
Måns har vuxit en decimeter i sommar och är väldigt lik dig, han har många kompisar och träffat kärleken i sitt liv, hon heter Bella och hade aldrig knäckt ett ägg förrän vi bakade limpa häromkvällen.

Vi har renoverat sovrummen på övervåningen och du fattades mig varenda minut.
Men det är äntligen klart och jo förlåt.. men jag har råkat måla sängen vit..sorry...
jordvärmen är också indragen och du ska nog vara glad att du slapp vara med när Norah 1500 skulle plockas ut ur pannrummet. Varmt har vi också, du skulle ha tyckt att det var för varmt.

Jag sparar en bit tårta åt dig ikväll och skänker dig en tanke när hon blåser ut ljusen.