Vad är egentligen tid?
Det enda vi vet är att den är begränsad, kommer i sekunder, minuter och timmar.Vi bör ta väl hand om den för en vacker dag så finns den inte mera.
Dagarna springer iväg, helgerna lite långsammare men ändå alldeles för fort, barnen växer så det knakar och spegeln visar tydligt att även vi blir äldre.
Det är liksom det stora hela tidspratet.
Det finns dom som aldrig har tid "det är lite mycket just nu" blir ett standardsvar, de som tar sig tid till de allra viktigaste bitarna i livet och de som har hur mycket tid som helst verkar det som.
Nu är det ju inte riktigt på det viset, du och jag har samma sorts tid, timmar och möjligheter.
Det handlar bara vad vi väljer att lägga den på . Den som har obegränsat med tid prioriterar helt enkelt annorlunda och förmodligen mer med hjärtat än med huvudet.
Man är inte en sämre människa för att man inte har "tid" att träna, baka, städa, hämta på dagis, gå ut på fest, hälsa på farmor eller vad det nu kan vara.
Men man kan nog lätt bli en sämre människa även hos sig själv om man hela tiden väljer att prioritera något annat än det som räknas i slutet.
När man väl ligger där själv så har nog arbetstimmar lite värde om man pga jobbet valt bort familjen.
Om någon i ens närhet plötsligt blir sjuk och väljer att vända sig till någon annan så spelar det liten roll om du vunnit tjejmilen 14 år i rad.
Min pappa hade sju månaders ihopsamlad semester outplockad den dagen han dog.
Tid som aldrig fick möjlighet att utnyttjas
Det finns människor i ens direkta närhet som spenderar dagarna i ända med att bygga upp bitterheten över det dom inte har eller det dom aldrig fick.
Jag gav tre år av mitt liv på något som det inte fanns något hopp för, så här i efterhand hade jag lätt kunnat lägga dessa tre åren på något annat, men att vara efterklok leder inte till något. Och jag har inte tänkt ägna mig åt bitterhet, för hade jag inte tagit dessa tre år hade jag heller inte haft ett liv tillsammans att se fram emot.
Att vara tidsoptimist är inte riktigt min grej, jag är omgiven av dom. De människorna som hela tiden tror att de ska kunna jobba igen den där kvarten, eller komma i tid nästa gång, inbilla sig att tandläkaren säkert är sen osv.
Tid är tid och ingenting annat.
Jag skulle kunna säga att sen pappa försvann så har tid fått en annan innebörd för mig, men då skulle jag fara med osanning.
Jag gillar inte att vänta på saker och ting, har jag bestämt mig för en sak så skulle det helst ha hänt igår.
Men bara för att jag inte tycker om själva väntandet så är jag nog ändå ganska bra på det, bara jag får veta på ett ungefär när det ska inträffa, när sakerna jag beställt kommer eller när det sena besöket behagar anlända.
Att däremot behöva vänta för väntandets skull det kan driva mig till vansinne. Jag vet att livet är för kort för att skjuta saker framåt, det är inte säkert att det finns något i morgon.
Men jag var likadan när jag var fjorton, alltså inget nytt på stjärnhimmlen.
Jag är av det planerande slaget, jag vill veta vad jag ska göra och när. Jag kan vara spontan när jag lägger den sidan till men har jag inget att fylla dagarna med så kan lätt depressionen smyga sig på.
Jag tar vara på tiden, jag får ingen i retur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar