Lördag

Tog bilen i morse och styrde gaspedalen norrut, Arcushallen och Norrlands största fyndmarknad för att vara exakt.
En hel kläder till Molly fick följa med hem, en helt oanvänd Everest vinterjacka till mig själv och en hel del annat smått och gott.
Bilen var full, sista loppisen för i år avslutad och minerna glada från öra till öra.
Väl hemma så mottogs nog alla inköp med godkännande, lika bra det då det är lite sämre med  returrätten.

Dagen har fortsatt med tjejkalas för Molly.
Att som Mamma sitta och iaktta och lyssna på dessa små damer fyller en med både stolthet och förfäran.
Blandar man ihop barn, relativt lugna barn. Ett lugnt här och ett lugnt där så kan det plötsligt bli fullständigt kaos när det kommer in en tredje eller i vissa fall femte part som vänder upp och ner på leken, samtalet och tillvaron.
Nu kan jag bara tala för mina egna barn men när man sitter där och tittar på dom med höjda ögonbryn och inser att allt man försökt lära dom vad gäller hyfs och uppfostran försvinner som vatten i glaset bara för att det kommer in ett barn i dess skyddade värld som inte kan acceptera reglerna och sättet att vara på Bankgatan då kommer automatiskt frågan: Jaha och vad ska jag göra nu?

Jag tror inte på det där med att förbjuda saker och ting, varken när det gäller middagsmat eller lekar och inte heller som i det här fallet kompisar, men jag vill inte att dom ska måste vara någon annan för att helt plötsligt vara dessa parter till lags.
Inte när det räcker med att hon är just Molly och han är Måns i de resterande kompiskretsarna.

Jag försöker tänka tillbaka på min egen uppväxt och de jag hade turen att leka med ( mestadels pojkar faktiskt och herregud nog är dom enkla ) fanns det någon där som jag själv försökte göra mig till för, någon som hela tiden krävde ett annorlunda beteende, där JAG helt enkelt inte dög om jag inte ändrade lite här, piffade lite där och gjorde mig hörd på ett tämligen otrevligt sätt.

Svaret är nog nej..
Men var det för att min mamma lite snyggt styrde in mig på andra valmöjligheter när det gällde vänner.
Jag måste nog fråga henne i morgon...

Och om hon nu inte gjorde det så återstår fortfarande frågan vad jag ska göra med stora Ms mindre plågoande?

Innan kvällen tog slut så höjdes jag till skyarna som världens bästa mamma genom att bara helt enkelt säga ja till en sovkompis, mer än det behövdes inte.
Morgondagens fråga måste nog bli varför det är så mycket enklare att säga Nej än Ja.

Nu ipren =)