Torsdag

Ibland så faller den över mig, lusten att skriva!
Den kommer i omgångar, ibland lite diffust och andra gånger med full kraft.
Idag är en sådan dag.

Första torsdagen i oktober, regnigt grått och trist. För nio år sedan ska ni veta snöade det som bara den, undertecknad hade just avverkat en IKEA tripp till Sundsvall i en volvo med sommardäck, vi fikade givetvis kanelbullar under färden eftersom det idag liksom då är kanelbullens dag. Vissa saker förändras och andra inte.

Idag sitter jag inomhus med vad som antas vara någon form av magkatarr, inte att leka med ska jag berätta för er men tur som var så är det på bättringsvägen.
Ombyggnationer, födelsedagar och en enorm saknad av barnen när dom inte är här är det som förmodligen fått mitt inre att dra ihop sig som en knut, den hårdaste man kan tänka sig.

Jag förstod också att det inte skulle vara enkelt att skiljas från barnen under vissa dagar men så svårt som det är just nu har det inte varit tidigare, dom är borta fler dagar i sträck än vad dom varit förr och när dom är här så springer tiden med hästlängder.
Dom fattas mig på ett obeskrivligt sätt, huset ekar tomt, sängarna är bäddade, leksakerna på plats och tystnaden som omsluter en när man kommer hem och vet att dom inte kommer att sitta vid middagsbordet med oss den är tryckande.
Jag gräver inte ned mig medvetet, jag försöker hålla huvudet uppe och lyckas många av stunderna. Fyller dagarna med egentid och kärlekstid på de allra bästa sätten, men på samma sätt som skrivarlusten faller över mig så gör även tomheten och saknaden det.

Idag har jag dock en stora turen att få ha dom hos mig, och vad passar bättre än en regnig dag?
Pyssel, högläsning, paketinslagning och givetvis en kanelbulle ( eller två), oplanerat, mjukisbyx-slappt och bara allmänt härligt.

I morgon är det fredag, bara en helt vanlig sådan.
Kanske finns skrivarlusten kvar, kanske har den dragit vidare för att rulla tillbaka en annan regnig dag, den som lever får se.

...