Torsdag

Det är slutet av vecka 6, en vecka att minnas.
Jag bär den med mig i sorg men också med stor glädje.
Tisdag den 7/ 2 en dag som alltid kommer att påminna mig om Pappa men som i år även fyllde hjärtat med värme.

Jag har två barn som är mest som barn i den åldern är men med enorm tacksamhet ser jag dom villkorslöst öppna både armar och sinnen för det som fortfarande är försiktigt och outtalat.
Alla barn gör inte det och bra det, kan många nog tycka men mina barn är mina och mer stolt mamma får ni nog leta efter.

Efter en höst, ett år av sorg så kommer våren och med den kärleken.
Många vet att han finns, ni andra anar nog att glädjen kommer av någon speciell.
jag har fått den turen att vara efterlängtad och att få längta.
Jag tar vara på den känslan och går in i det här med ögonen öppna, armarna utsträckta och hålet i hjärtat som numera försvunnit.
Jag har lärt mig otroligt mycket och bär på saker som måste arbetas med, hårt och kanske även länge. Jag gör mitt yttersta och om det inte räcker då försöker jag ännu en gång, jag ger allt jag kan och vill inte kräva något tillbaka.

jag ger och jag får, jag älskar och gråter.
Och allt är just så som det ska vara, med framtidstro och målbilder.
Håll hårt i dom och kom ihåg att ibland måste man släppa efter för att bli fri.

Kärleken bor i hjärtat.