En springande vän..

Jodå till helgen är det tjejmilen.. låter det bekant, jo just det.

Ni vet det där man springer, En mil. I mina öron låter det helt osannolikt, jag skulle aldrig fixa det. Min motion nu mera sträcker sig till att möjligtvis cykla till jobbet och sen gå där i några timmar.

Tacka Gud för att jag inte har ett stilla sittande jobb. Då skulle det verkligen inte bli många steg om dagen.

Innan barnen kom och medans Molly var liten så gick jag/vi jättemycket, men nu finns inte riktigt det prioriterat. När barnen blivit lite större kanske, då man kan lämna dom själv ½ timme när Bolibompa börjar, då kanske man kan börja om med promenaderna och känna sig lite duktig.

Nu kanske vissa av er tänker -Hur skulle det vara om hon slutade blogga och nöta tradera, då skulle hon minnsan hinna både gå, springa, styrketräna och spinna.

Men seriöst hur kul skulle det vara, inte fasen gör man fynd i eljusspåret inte=)

Åter till Tjej milen, jag har en vän som faktiskt ska springa! och i detta inlägg så tycker jag att vi lyfter på hatten och hurrar högt för henne och alla dom som faktiskt ska springa/jogga/lunka eller gå denna fantastiska tävling som många tävlar mot just sig själva.

Gry vi håller tummarna!

Lycka Till allihopa!