Onsdag - Here comes the weekend

De två arbetsdagarna för veckan är nu gjorda. Helg på en onsdag sitter rätt fint om jag får säga det själv. Sviterna efter förra veckans bältrosutbrott gör sig lite påminda i form av trötthet och allmän sjukdomskänsla i kroppen men det ska väl ge med sig det också.

Harry är nu inskolad färdigt på förskolan och trivs rätt bra skulle jag nog säga, lämningarna är tårfyllda och en liten stund efteråt men sen lättar det och han pysslar på och leker glatt fram tills det är dags för lunch och hemgång igen.
För mig är det oerhört hjärtslitande att lämna bort honom, de andra barnen har verkligen älskat att vara på dagis och jag vet av erfarenhet både som mamma men även då jag jobbar inom yrket att det kan verkligen vara fantastiskt att vara på dagis. En massa kompisar och lek hela dagarna, sånger, rim & ramsor. Att få vara ute i alla väder och få läsa en bra bok uppkrupen i ett tryggt knä det är mycket värt och även om jag vet det så vet jag också att det inte är jag som är hemma med honom och får göra alla de sakerna med honom. Helt orationellt men längtan och saknad är sällan just rationell.

Det ligger en hel del ångest i mig över alla förändringar som sker när de små inte är små längre, att han slutat med blöja är en av sakerna. Liten blir snabbt stor och hur bekvämt det än är med riktiga toabesök så finns det en viss charm i att byta blöja på en niomånaders som åker omkring som en mask insmord i olja.

Jag har diskat upp vällingburken och ställt undan den för framtiden, han fikar numera kvällsfika tillsammans med de andra.
Jag kikar lite på skötbordet som finns på toaletten, även om han har nattblöja så skulle platsen där skötbädden fortfarande ligger kunna användas till något mycket mera praktiskt men det innebär också att även den epoken är över..
Jag har inte särskilt svårt att skiljas ifrån kläder eller leksaker, det kommer hela tiden nytt som ersätter det föregående men vällingburken den kändes i hjärtat och förmodligen även spjälsängen när den dagen kommer.

Men hur som helst så har vi nu fem härliga dagar att spendera tillsammans innan verkligheten knackar på dörren igen och ångesten på nytt tar fart, jag skulle behöva en garderob att stoppa in den i, under en hög med fula kläder. Där kan den minsann bo och lämna mig i fred.

Här var han minsann bara en liten plutt!