Alla hjärtans dag, den fjortonde februari varje år ska det köpas hjärtliga saker och ätas gelehjärtan tills magen står i fyra hörn.
Det ska skrivas poesi och förklaras kärlek med nallebjörnar och små söta kort, jag är sannerligen en av dom som mer än gärna köper chokladhjärtan och förklarar min kärlek på många olika språk men inte bara idag, gärna en vanlig måndag i september också. Eller en söndag i maj för den delen.
Jag fick en fin kärleksförklaring i morse i form av blommor, choklad och en sång om Valentines day, barnen har i sin tur fått en liten guldpåse med små fina saker i och vi har avnjutit en sagolik middag i form av...
Gratinerad getost på päronsallad
Lammstek med vitlöksmör och potatisgratäng
Chokladtrifle med hallonsås och vaniljgrädde
Men vart jag vill komma med hela baletten är att kärlek är något som bor inom en, något som behöver vatten och näring för att växa och frodas.
En present gör inte ont, inte blommor heller men då ska det handla om att ge för att få dela glädjen och inte för att bedöva dåligt samvete eller som ursäkt.
Vad kärlek är representeras olika för alla människor, jag har svårt att hitta orden vad det är för just mig men jag tror att vetskapen om att ha någon att dela vardagen med är ett av det viktigaste.
Att dela vardagen kan man göra med fler än den man har valt som livskamrat och även till dom känner man oftast kärlek.
Till familjen en djup och bottenlös känsla som är trygg och stabil.
Till de man arbetar med kanske den är mer omsorgsfull och på ett vänskapligt plan.
Till vännerna man har i sitt liv ger man också kärlek.
Känslorna som flyttar in när vetskapen om att man ska bli förälder kommer till en är nog de starkaste som fått plats inom mig.
Jag tar inget för givet längre, efter en separation som lämnat spår och med en pappa som inte kommer att få fyllas av känslor för sitt yngsta barnbarn så vet jag att dagar på samma sätt som kärlek måste tas till vara och vårdas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar