Ja och jo, mindre gran har inte skådat mitt öga, men den är grön, tät och fin. Det röda göra sig icket besvär som ni ser utan även här kör jag på det vita, pärlor, bollar och änglavingar, nu lite glögg och adventskalendern med barnen.
Just här, just nu. Klockan 16,16 i mitt kök, med rulladerna i pannan, potatisen i ugnen. Barnen som leker kurragömma, den fortfarande varma mjuka pepparkakan i sin nya fina porslinsform ståendes på bänken. Luften är fylld av dofter och inom mig är hålet mjukt, kanterna inte lika vassa, det gör inte lika ont.
Effektiviteten sjuder på Bankgatan, städtanten har farit fram som en furie och nu är det pytsat klart för dagen. Ett hastigt ihågkommet födelsedagskalas lämnade mig och Måns hemma i soffan, Bilar 2 visas på tvn men jag har tittat på insidan av ögonlocken i en timme istället. Helt enkelt för mycket nattsudd av det bra slaget de senaste dagarna
Frågan för resten av dagen är mjuk pepparkaka eller klä granen?
Det kommer en sammanfattning av Stockholmsresan, med tillhörande bilder på det prickiga, blanka och blå men först... jag sprang över en sådan här på en av de affärerna vi besökte.
Om jag säger som så! i mitt hus finns ingen risk för att de ska frysa om fötterna