fredag 30 december 2011

Fredag

Jag har tidigare sagt att jag inte ska göra en sammanfattning, och det står jag fast vid.
Men trots det så är det idag dagen före 2012, jag vill inte titta tillbaka med risk för dåligt humör och tårar men faktiskt så har jag lärt mig otroligt mycket det senaste året.

Jag har fattat beslut som jag aldrig trodde jag skulle fatta, jag har blivit tvungen att växa på många sätt, att lära mig växa i tankar och handlingar, jag har också lärt mig att ärlighet och kommunikation är A och O i vilken relation man än lever i.

Jag har blivit tvungen att inse att det inte längre finns någon som kommer så fort jag ringer, men att problemen finns kvar ändå och att dom måste fortfarande lösas, men av mig själv istället för av Pappa.
( vilket innebär att jag nu mera kan köra snöslunga, jag är sliskigt stolt över det )


Jag kan titta mig själv i spegeln och känna att jag duger, oavsett hur städat jag har i kökskåpen om jeansen är strukna eller om jag har kammat håret eller inte.

Jag har lärt mig lyssna likväl som att tala.
Att EKA EKA EKA EKA, både hos dom som vill och inte höra vad jag har att säga.

Jag har slutat sopa problemen under mattan, jag gör mitt yttersta för att ta tag i situationerna direkt innan de blir till saker som tär.

I min Ryggsäck finns det mycket just nu, saker som format mig till den människa jag är idag och får jag säga det själv ( och det får jag givetvis, det är min blogg) så är jag stolt över mig själv. inte över allt som hänt men jag är stolt över att jag helt sonika inte bara la mig ner för att inte stiga upp igen. För det ska ni veta, ooja det hade kunna hända. Gränsen är hårfin.

Under 2012 så hoppas jag att får lära mig mycket mer både om mig själv men även om andra, de som väljer att dela mitt liv och mina händelser.

Det första jag ska lära mig är att sluta fundera och att vara mer spontan =)
Då får vi se.

Men hörni, ha ett Gott Nytt År.

Kramas ofta och länge.
Det ska jag.

torsdag 29 december 2011

Torsdag



Jag har en fyråring hemma idag, den lille lille killen har helt plötsligt blivit stor!

onsdag 28 december 2011

tisdag 27 december 2011

Tisdag


Sevärd helt klart!
En aning annorlunda än den svenska versionen men ändå ganska lika i grund och botten.
Hon hämnas på samma sätt, och som i den svenska är hämnden alltid lika ljuv.

måndag 26 december 2011

söndag 25 december 2011

Söndag

Juldagen, och vilken dag!
En tur till kyrkan i morse gjorde att jag fick gåshud ända ner till tårna, sång och musik som gav julstämningen en extra kick. Efter-frukost-sova och en allmänt härlig start på dagen har gjort mig vänlig till sinnet.

Gårdagens snälla barn och fina paket gjorde även denna jul extra minnesvärd, en fattas oss men så är det. Det blev jul, paket, god mat ( massor med god mat ) barn som klättrade på väggarna och det lilla extra som gör en varm ända in i själen.

Nu går vi mot nyår,en ledig vecka då det sista med banken ska avslutas. Huset ska få sig en genomgång och framför allt.

Jag ska njuta!

Så till den milda grad..

Och sen, nytt år, nya möjligheter och vet ni..

Jag känner på mig att det här, kommer att bli ett himla bra år.
För jag har bestämt att det ska bli det.

fredag 23 december 2011

Fredag

Dan före dopparedan och jag har gjort allt man inte gör dagen före julafton.
Jobbat en stund på morgonen, smärtfritt men nog tänkte jag i morse när telefonen spelade att jo, en vecka utan pling på morgonen det ska nog göra susen det.

Handla på Ica ( ska man heller inte göra dan före dan ) Men även det gick som en dans. Jag brukar inte handla, överhuvudtaget men nu måste jag. Och det är rätt kul det också =)

Vidare gick färden mot stan ( inte göra idag! ) Men se, inte alls mycket folk och inget köande att tala om. Tjugo minuter och trevligt fikasällskap sen vidare på solbacken. Där var det mer folk, betydligt men det gick det också.

Hem och bestämde mig för att koka sylt, möblera om i vardagsrummet, tvätta klädseln i soffan ( men varför just i dag? ), slå in de sista julklapparna och baka inför morgondagens Julbrunch.

Det kanske blev lite duktighetsblogg av det hela men det är snarare en ifrågasättning om spirulinan jag drack i morse innehöll något av det fina vita..

MEN, det har varit en himla bra dag,från jobbandet till stadsresan och vardagsrummet ser fin fint ut, chokladkakan blev bra och paketen ligger under granen.

God jul på er och ta hand om varandra!

Fredag

torsdag 22 december 2011

Torsdag

Och nu äntligen blev jag av med honom, den hemska saken som förpestat huset i ett par år.
Fanskapet är äntligen ute!
Jag hade tänkt skicka iväg den med plogbilen men han ville inte åka med.
Nu är det tomt förvisso, men bara ett tag
Snart kommer det nog en ny för att ta hans plats.
Någon liten nätt smakfull historia.
Gärna vit
En sådan som omfamnar
EN FOTÖLJ GIVETVIS

onsdag 21 december 2011

Onsdag # 2

Jag förundras, det händer lite nu och då men just idag är förundran stor
Jag har jobbat själv idag och går med tankar som åker runt i huvudet på sin egen invanda bana.

Jag ifrågasätter mycket, analyserar och kommer med slutsatser som ofta får mig att ifrågasätta, analysera och fundera ännu lite mer.

Man kanske inte kan tro det, men bakom det blonda försegår både en och annan tanke om livet.

Idag har det mestadels handlat om hjärtat.
Denna viktiga sak som finns innanför bröstbenet både fysiskt viktig givetvis, för utan det så stannar alltihopa av. Men även den känslomässigt viktiga delen som den har.

För visst är det så att i hjärtat bor känslorna eller?
Jag har tidigare gått på djupet med dessa funderationer.
Att man tänker med huvudet och känner med hjärtat och det vill jag gärna tro.

Men tänk så mycket denna del av mig ska bära på.

All den oändliga kärlek som finns inom mig och andra människor, hålet som jag bär på, ni vet det där med vassa kanter som slipas ner, sakta sakta.
Ilskan som man känner ibland, när man är helt bara galet förbannad eller när orättvisan gjort sig påmind, den som bubblar under ytan innan det brister.

Lyckan som kommer av omtanke, kärlek visad av andra och ett meddelande på morgonkvisten.
Lyckan som kommer av glada barn, goda middagar och härliga promenader.

Känslan man får när man gjort något riktigt riktigt bra för någon annan.

Och det som finns i den så kallade hjärtetrakten, oj oj det är där jag stoppar alla minnen som jag plockar fram med jämna mellanrum, känslostormarna som jag ridit på genom livet, den första kärleken, känslan av ett litet barn på magen. Det är dit man kommer först, innan jag släpper in någon på djupet.

Hur är det möjligt att alltihopa ryms samtidigt och att man i samma stund som man lider av hjärtesorg ändå kan le och vara glad.

Och känslan om att när man äntligen nått fram till någon annans hjärta, det är då man har hittat hem.

onsdag



Halva veckan har gått, två dagar kvar. Sen är Fröken Bankgatan ledig!

tisdag 20 december 2011

Tisdag

Överlevde måndagen det gjorde jag, en massa funderingar och tankar som alltid när jag jobbar själv men med lite logiskt tänkande mitt i alltihopa så knöt jag prydligt ihop säcken.
Gjorde en hastig utflexning som förgyllde måndagen på bästa sätt för att sen fara vidare till Stan med Mamma, snacka om effektivitet!
Jysk, electrolux och centrum allt inom loppet av en dryg timme.
Fick äran att skjutsa tillbaka mammsen till Byske via Kåge för att hämta en byrå och sen tillbaka till Kåge för hemfrisering som hette duga. Malin, ännu en gång TACK!
Avslutade Första dagen på veckan med smörgåstårta och Ernst på tv, det var länge sedan en Måndag bjöd på så mycket braiga saker.
Idag ska den arbetsamma sången sjungas här hemma, de sista sakerna ska packas ihop för att det förhoppningvis ska kunna gå att göra klart i lägenheten i morgon!
Vi håller tummarna.

måndag 19 december 2011

söndag 18 december 2011

Måndag

2011, jag hade inte tänkt göra en sammanfattning av detta skitår.
Men gör man inte ett avslut så går man inte vidare.

Jag har otroligt mycket att vara tacksam över, jag vet det.
Många gånger glömmer jag det, söndagkvällar är en sådan gång.
Just innan läggdags smyger sig känslan av hopplöshet över mig, inte alla söndagar men ofta.
När man tittar tillbaka på veckan som varit eller i det här fallet året och jag inte kan greppa vissa saker, jag famlar och det faller mig ur händerna.
De ofattbara sakerna som helt sonika är för stora för att greppa, de anfaller mig på söndagskvällarna.

Jag gör saker och ting till vad just saker och ting är, varken mer eller mindre. Jag kan bestämma mig för hur ont det ska göra, hur hårt jag ska falla, vad som ska synas på utsidan och tära på insidan. Jag bestämmer själv hur lycklig jag kan tillåta mig att vara utan att spricka, hur ledsen och nedbruten jag får bli innan jag reser mig upp igen. Vilka ord jag väljer att säga och vilka jag lyssnar på.

Jag fattar mina egna beslut och får leva därefter tills beslutet visar sig vara felaktigt eller helt rätt, det får jag leva med.

Summa sumarum. Jag är glad att jag har mina barn, att de är friska och välmående. Att de som finns kvar av familjen står mig nära, en bit längre bort än vad de gjorde förr men de finns fortfarande där. Jag är tacksam över möjligheten att få behålla mitt hus, att jag har ett jobb och klänningar i garderoben. Jag sätter ett högt värde på mina fina vänner, de nya och de gamla.

Jag går med förhoppningar inför framtiden, en vår full av ljus.

Men sen finns det vissa saker, det man inte kan bestämma om. De sakerna som gör att man står handfallen, smärtsamt medveten om att vad man än gör, vilka beslut man än fattar så blir saker och ting aldrig som man tänkt sig.

Jag förbannar orättvisan att du Pappa inte får se Måns när han lär sig cykla, se gluggen där Molly tappat sin tand.
Att du inte finns här nu när jag behöver dig!
Men jag hoppas att du sitter där på din stjärna, tittar ner och vet att Jo, jag kommer att klara det här.

Det behövs bara förtröstan och hopp.

Söndag

Helgtankar i mitt något orediga huvud.

Lördag och stora oredan blev redig, feerna behövdes inte. I morgonrock och bingen med Ben och Jerrys som följeslagare som städades det som aldrig förr. Jag ser verkligen fram emot storstädningen som sker i mellandagarna, knäpp? jag? nämen skojar du!

Sen jobb, och där for hela lördagen.
Jag som inte jobbat helg på gud vet hur länge, men det gick riktigt bra det också.
Den handikappade armen gjorde sitt yttersta för att ställa till det men icke!
Lördagsavslut på bästa sätt som gav en sovmorgon extravaganza i morse.

Det gillas, OJ vad det gillas.

Mina barn har haft en mycket bra mamma idag, vi har hunnit med snölyktebygge, sällskapspel av alla de olika slag och en stund i soffan med de nya böckerna som fanns i kalendern i morse. Mellisfika med Mollys bästis och Plättar till middag.. ang plättarna, jag har morfars gamla gjutjärnspanna, and i say no more!

Nu leker dom och snällt till på köpet, själv ska jag försöka koka knäck. Grädden i kylen har kastat ett öga på mig den senaste veckan och tänkt högt - jag kommer minsann bara bli brunsås, aldrig knäck i det här huset som hon håller på..
mhm, det är nog sant.
Men ikväll ska det ske godiskok i långa banor på Bankgatan.

I morgon måndag, jag sjunger inte måndagens förlovade sång, inte än. Men sängköp, frisering och Jul med Ernst står på agendan.
Kan det bli dåligt så säg.

lördag 17 december 2011

Lördag


Frukost framför tvn är lördagslyx på Bankgatan, Bolibompa och limpmackor är barnens
"de bästa jag vet" och i tider som dessa så givetvis. Fika hur mycket ni vill, nu sitter vi här alla tre under samma filt och tittar på min nya lilla tv. Ljusen är tända, vi tjuvtände det tredje i adventsljustaken och tanken slår mig. En vecka kvar sen är allt över.
Vårterminen börjar den tionde januari och jag har tänkt mig en bra vår, att verkligen njuta av varje dag.
Långa promenader, varm choklad i pulkabacken, sena middagar och matvila
sovmorgnar de luxe ( gudarna ska veta att jag är i behov av en sådan ) och när dagarna blir längre och ljusare då kommer det första fikat på brotrappen.
Jag längtar!
Men vet ni en sak....
...förödelsen från igår kväll.
Den är kvar, jag som hoppades på de små älvorna med sina magiska fespön... svisch och svosch så hade allting varit borta. jag får ta mig i morgonrockskragen, stoppa i mig tre små vita och försöka plocka undan röran som följt mina spår.
En bra Lördag ska ni ha!

fredag 16 december 2011

Fredagkväll

Packningen fortsatte trots allt, bara i en annan del av huset.
I alla delar av huset för att vara ärlig, man kan tro att stormen Berits öga befunnit sig på Bankgatan 22.
Jag har helt enkelt gjort en "Hanna", rivit och slitit i allt som kom i min väg, vartenda skåp.
Alla lådor och skrymslen som finns på dessa två plan, tvättar gör jag också.. och kör diskmaskinen, dammsugaren finns också med på ett hörn.

Men just nu sitter jag i soffan och tittar ut över förödelsen. Med en gigantisk kopp varm choklad och Baileys och en lika stor skål med glass från Ben & Jerrys..
¨Något säger mig att jag kommer att sitta precis här, alldeles själv med mina tända ljus och invänta sänggående.
Jag tror förödelsen ligger väldigt bra där den ligger till i morgon.

Må och Mys!

Fredag

Jag packar....

Barnens saker, med blandade känslor ska jag tillägga. Det är aldrig fel att se hur leksakshögen krymper, rejält! Inte heller att det faktiskt går att gå in på deras rum utan att kliva, klättra, stega över allt som ligger där.
Men nu handlar det inte om att plocka undan för att leksakerna ska åka på "semester", dom åker till ett annat hem, ett annat hus. Ett hem som mina barn ska vistas i ofta, lika ofta som hemma men likaväl inte hemma jämt..

Jag ekar, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra....
.... när jag packar ner den älskade mjukiskaninen så inser jag.

Nej, jag gör något annat denna fredag i stället.

torsdag 15 december 2011

Torsdag

Allmäntillståndet är tillfredställande, armen sitter kvar och om det fortsätter så här kanske jag kan äta med den i morgon. Jag har upptäckt att jag är fruktansvärt högerhänt, smöra en macka med vänstern blir ett helt projekt innan jag är klar. Men det blir bättre, måste bli bättre.

Att förvånas, när någon eller jag själv gör något oväntat, överraskat, surpris, häpet, chockartat.
Att förvånas och få en chock är visserligen två helt olika saker i min värld men just det där att bli slagen ur skorna, tappa hakan eller benämn det med vad ni vill.

Jag slås gång på gång av hur människor i omgivningen bierörs av denna separation, många på ett betydligt djupare och mer sorgset plan än vad jag har gjort. människor som finns i pereferin, på sidan av. Sådana som bryr sig så mycket så att tårarna börjar rinna när man pratar med dom.
Jag kan nog tyckas iskall när det kommer till den diskussionen inte för att jag inte är berörd för det är jag givetvis men mina tårar dom är slut, det finns inga mer.
Men jag blir rörd när man bryr sig så pass att man ialla fall kan beklaga det hela och verkligen mena det.

Sen slås jag även av att det kan finnas så mycket omsorg, omtanke och allmänt bry-sig-ommande i en människa, det behövs så lite för att göra så mycket.

Nu snart iväg på dagens andra arbetspass, först packa kappsäcken. Ett par nätter kvar och sen.. min egen säng!

Torsdag


jag är glad för vartenda ett jag få vara med om och för de stegen jag får dela med mig av.


onsdag 14 december 2011

Onsdag

Men klattret Carlsson anmäler sig till inspektion, halt ute idag kanske ni har märkt.
vi kan säga att min svanskota och stackars, stackars högerarm också har lagt märke till det.
Svanskota, men varför har man en sådan, och varför slår man den alltid så in i h*vete.
Den fjortonde december ska det vara snö, såpass mycket att man inte halkar omkring som en annan fyllgubbe och slår liv och luft ur sitt inre.
När jag låg där och tittade i stjärnorna, trots att det var mulet. Då insåg jag att jäklar så ont det måste göra att bli överkörd av en bil.
Konstig tanke kanske men det är inte i alla lägen jag är så jätterationell.
Två ipren senare så fick jag av mig tröjan såpass att jag såg att jo, armen sitter kvar och förmodligen har jag inte brutit något heller =)
Jag kan också ha tur i bland.
Trisslott kanske??

Onsdag


tisdag 13 december 2011

Tisdag

Dagen då diskmaskinen på jobbet givetvis bestämde sig för att inte ens vilja starta.
170 st fika till Lucia, vanligt frukost fika och lunch, diskberget antog enorma proportioner innan fixarkillen gjorde det han skulle och faktiskt kunde fixa det hela.
Men det löste sig, Åsa ordnar det mesta.

Vidare på luciafirande på Måns dagis, skönsjungande tomtenissar, lucior, och pepparkaksgubbar ställde upp på led utomhus för att sen fika både bullar och pepparkakor, grilla korv och dricka saft. Men ni må tro det var trötta barn jag lämnade kvar hos sin pappa på Bankgatan denna eftermiddag, spänningen inför julen stiger och det märks på humöret.

Spontaniteten slog till denna Tisdag och har gjort uttryck på många olika vis, det är inte riktigt likt mig. Att vara spontan, jo jag gillar att göra oplanerade saker om dom går att genomföra utan en massa saker som måste ordnas för att det spontana ska gå genomföra. Det förtar lite av överaskningskänslan då.
Men idag gick det precis som det var meningen att det skulle göra =)

Det är Twilight på tv, för vilken gång i ordningen jag ser den vet jag inte. Vissa filmer är så, man kan titta på dom hur många gånger som helst.

Jag har även lärt mig konsten att köra snöslunga! Det ni, inte illa.

Tisdag

Tidigt som attan!
Luciafika, klockan 07,00.
Det innebär lussekatt till frukost, ett gäng vitklädda sjönsjungande lucior, tomtar och pepparkaksgubbar.
Trots den tidiga morgontimman så kan det nog vara värt det.
Det är mys pys på hög nivå mina vänner.

måndag 12 december 2011

Måndag

Från oväntat håll kommer det saker med vinden..


""Var inte rädd för motstånd
- kom ihåg
det är i motvind och inte i medvind
som en drake stiger"
Tack!

Måndag

Om det inte är galen,
passionerad,
och alldeles extra ordinär
Kärlek
Då är det slöseri med tid.
Det finns så många mediokra saker i livet-
Kärleken ska inte vara en av dom

söndag 11 december 2011

Söndag

Att göra det som är bäst eller göra det man vill?

Det blir synonymt för mig med att göra det hjärnan säger eller det hjärtat tycker.
Vilket mycket sällan i det verkliga livet överensstämmer. Hur många gånger har jag inte tänkt
- oj vad jag vill det här meeen det är nog bäst att jag är förnuftig och gör något annat.

Jag kommer ihåg den där gången då vi var till stockholm och jag provade den svindyra Marimekko kappan, den som var skräddarsydd åt Sara Carlsson. Köpte jag den ? Nej givetvis inte och det var inte ett ekonomiskt vi-får-leva-på-pasta-resten-av-månaden-beslut.
Jag gjorde helt enkelt som hjärnan sa och inte hjärtat.
Ångrar jag mig? Men typ!

Nu var det här exemplet något trivialt i sammanhanget men den där jäkla kappan är något fortfarande påtagligt i tanken.


Jag har inte varit den som gjort revolt, ja Mamma! visserligen kanska jag inte var en älskvärd tonåring men det fanns och finns dom som är och var så mycket värre.
Mamma visste och vet allt, hon tycker hon håller på vara luttrad av alla mina påhitt men tänk om jag följt viljan och kanske framförallt impulsen genom livet och inte förnuftet. Då hade mycket sett annorlunda ut. Jag ångrar ingenting snarare tvärtom, jag kan även vara ganska tacksam att jag tänkt efter före så att säga. Och det är nog hon också om hon bara stannar upp en stund och andas en stund.

När jag nu kommit hit, till en separation så ställs man oavkortat inför frågan, blir det här bäst för barnen?
Ja jag vet inte, hur ska jag möjligtvis kunna veta det?
När man väljer att inte leva resten av livet tillsammans så har hjärtat talat sitt språk och hjärnan motsträvigt accepterat det hela, i många fall.
Den ifrågasätter ständigt val, känslor och agerande.
Men någonstans så vann känslorna den här gången, för lyckan den sitter i hjärtetrakten.
Den har hjärnan ingen koll på.
Om jag är lycklig och P också för den delen så borde det bli bra för barnen, eller..
Jag försöker intala mig själv det när tankebanorna vandrar i den där - du-är-en dålig-mamma riktningen.

Den som följer med skuldkänslorna och det ständiga ifrågasättandet.
Jag har för mycket inom mig som behöver lycka, det tror jag alla människor har men många ifrågasätter aldrig tankarna men ofta känslorna.
Känslorna som säger -får man känna så här, är det tillåtet att vara lycklig, varför stod jag inte upp för mig själv, jag skulle ha skrikit högt och länge för ett bra tag sen, varför gjorde jag inte det?

Därför att jag helt sonika accepterade det faktumet att huvudet sa - Det blir nog bra, ge det lite tid, nja men vet du - du kanske inte förtjänar bättre än det här..
Lycka? jo det köper man på tradera. Tillfällig ialla fall.
Vad har du att gnälla över? du har ju ett hus och två underbara barn resten det får du acceptera.
Det var vad jag hörde när jag stannade upp och försökte andas.

Men då kom den dagen då hjärtat skrek för att hålet det bar på blev för stort, det fanns inte tillräckligt kvar att känna efter med, de vassa kanterna gjorde så pass ont att till och med hjärnan reagerade och denna gång något motsträvigt sa - Mjo du... nu kan det nog vara bra om du känner efter med det som verkligen betyder något här i världen.

Det kan nog vara så att du förtjänar lycka trots allt..

Och det gör jag, det gör alla.
Man måste bara släppa in den, omfamna den och inte ifrågasätta så Jäkla mycket!

lördag 10 december 2011

Lördag


Den var helt klart för bra för att inte sätta här.

Lördag

Födelsedagsfirandet går mot sitt slut på Bankgatan.
Trettioåringen är utfikad och surrad till sluttampen, själv sitter jag i soffan med barnen och myser en stund.
Det trevliga susandet i huvudet har övergått till en huvudvärk av de sämre slaget, sov en stund på soffan tidigare idag och det blev tyvärr mer än de sjutton minuterna som gör underverk. Så mycket längre än de gör mig snarare pömsig och huvudtung. Men det behövdes då den utlovade sovmorgonen gick om intet tack vare snömängden som valde att falla inatt..

Jag har fikat mig igenom dagen, förhållningssättet har fungerat och när jag satt där så slog det mig.
Det blir inget mer födelsedagsfirande av det här slaget på Bankgatan.
Sorgligt men sant, alla ni fina har haft och kommer alltid ha en särskild plats i hjärtetrakten. Förhållningssättet mellan oss blir annorlunda, det är bara så. Förhoppningsvis kan vi göra det lika bra som jag och P vill att det ska vara mellan oss. Men det enda jag vet med säkerhet är att trettioett års dagen kommer att firas någon annanstans.

Nu läggning av de små i huset, en kopp te ( den 3454 idag ) en film och huvudet på kudden.

fredag 9 december 2011

torsdag 8 december 2011

Torsdag

Vänskap.

Jag har varit och ryckt i uttrycket tidigare men vissa dagar så ställs saker på sin spets och då blir det aktuellt att ta upp det igen. Idag är en sådan dag.
I tid av kris så ser man klart och tydligt vilka som finns där för en,villkorslöst.
Vilka som tror och tycker sig finnas till ( men endast på deras villkor ) och de som helt sonika skiter i allt det som händer, hör inte av sig, engagerar sig inte de minsta och tänker till syvene och sist - Tack för att det inte var mig det drabbade.

Jag trodde faktiskt att jag hade fler kring om mig, men tji så fel jag hade.

De finns de vännerna som man haft sen barnsben, de man vuxit upp med och vet vart man har i lycka, glädje, sorg och smärta. Även om man inte pratar dagligen eller ens veckovis så kan man utan problem plocka upp luren och fortsätta samtalet där man slutade förra gången man talades vid. Det är de som känner en, ibland bättre än man känner sig själv

De vännerna man hittat under årens lopp, som tillkommit under den övre skolgången, det första jobbet, en flickvän till en killkompis osv de finns nära hjärtat men väljer sina strider men kan ibland bli de bästa bundsförvanterna man kan ha.
Jag har en sådan vän, Tack för att du finns!

Familjevännerna, inte att förglömma.
Min Syster, den enda jag har och den absolut bästa av vänner. Trots det faktumet att hon är i högsta grad jord bo och jag många gånger funderat över om Mars kan vara mitt hemställe, så olika är vi. Men i vått och torrt så finns vi där, systrar i själ och hjärta.
Har man en stor familj med många syskon, kusiner och släkt så kommer de respektive in som ett brev på posten. Många av dom hamnar i hjärtetrakten omedelbart andra kanske inte ens kommer på släktträffen, svågrar, mostrar, farbröder. En vän till familjen helt enkelt.

Men som i mitt fall just nu, så sprack kärnfamiljen och de resterande som finns kvar, blir helt plötsligt "tvingade" att välja sida.
I min värld finns det ingen sida att välja. Antingen accepterar man läget, gör det bästa av situationen och tillverkar INTE problem som inte finns. Eller så sopar man problemen under mattan, tycker att situationen är ohållbar och väljer bort det man inte kan hantera.
Väljer bort en vänskap av största vikt.

I stund av kris så blir man oftast väldigt förvånad, ta Farmor, min Farmor. Den som jag bävade i veckor att berätta för. Jag såg hennes reaktion framför mig, den var att likna med jordbävning. När jag tillslut tog mod till mig och berättade så jo givetvis tyckte hon det var jättetråkigt, men säger i nästa andetag - Men Sara, givetvis vill vi att du ska vara lycklig, du fixar det här!
Jordbävningen blev en kärleksförklaring i stället.

I stund av kris hittar man nya vägar, nya vänner. Vissa har man till låns och måste lämna tillbaka, band har knutits och finns alltid kvar men vänskapen som sådan sätts på paus.

Den sanna vänskapen är kravlös, omsorgsfull och blir det viktigaste du har i livet!

onsdag 7 december 2011

Onsdag


Vad som skulle bli två stycken formfranskor denna onsdagkväll blev helt hips, vips fyra stycken. En sido-distrahering och en mycket snabb son resulterade i massor med franska.
Skickat iväg en julklappsbeställning och nu lite musik, en och annan blogg, FB och jo, en smörgås kanske.

Onsdag

Gårdagens mastodont skift fick ett slut till sist, ett mycket bra sådant!
Efter ett antal timmar på stående fot och julmat så var benen lagom trött, men det kan vara behagligt att jobba så ibland, uttröttande men nödvändigt.

Tisdagen började även den väldigt angenämnt, övergick desto värre i diskussioner som aldrig får ett slut. Att vara överens vid en separation är nog väldigt svårt, men när man ser på saker och ting så oerhört olika då blir det ännu svårare att mötas på mitten. Den mitten dit båda vill.

Mellisfikat med goda vänner och härligt uttömmande prat tog udden av det hela, en middag och kväll med barnen, fina kommentarer och leenden gör kvällen så bra som den ska vara.

Nu!
Dags att plocka fram trotjänaren, Måns ska baka Leilas långfranska, den ultimata.
Recept?
Det hittar ni här
http://www.recept.nu/1.38097/leila_lindholm/matbrod/mjol/min_goda_formfranska

måndag 5 december 2011

Måndag


Nu är han här!
Det finaste av finast
Mille
( har jag döpt han till, kanske ska tilläggas)
Grattis Älskade Ewe och Dennis

Måndag

Vi kan väl säga att jag inte välkomnar Måndagen, jag omfamnar dig inte och säger Hej vad trevligt att se dig.
Det är snarare tvärtom, jag föraktar dig högaktningsfullt, jag skulle klara mig utan dig när som helst. När klockan ringde i morse, vaknade jag inte med förväntansfullhet inom mig, glädje över att helgen var över och att ännu en ny vecka tagit sin början.

Jag slog upp ögonen i en soffa, i en lägenhet där jag inte hör hemma,jag hade gärna vaknat någon annanstans.
Duschade i en dusch som inte var min egen, tittade mig i spegeln och såg ingenting.
Jag hade gärna duschat i en annan dusch, tittat mig i spegeln sett skimret.

Jag hade mer än gärna sakta vaknat ur sömnen, tillfreds, nöjd, harmonisk och glad över att det faktiskt är Måndag. Att jag har något att se fram emot, en kväll med barnen, min nya kjol, Te, Fina Ewelinas underverk och den underbara snön som fallit sakta utan för fönstren.

Men det gjorde jag inte..

Idag är det en sådan dag som jag lika gärna kunnat vara utan.

Jag skiter fullständigt i det faktumet att man får ha dåliga dagar, att det säkert är en bättre i morgon, jag bryr mig inte om att alla människor känner sig små och ofullständiga med jämna mellanrum, för jag vill inte vara det. Det rör mig inte i ryggen att den där lägenheten och den där duschen är det bästa just nu, för som den fyraåringen som poppar upp i huvudet på mig skulle sagt - Jag vill inte!

Jag tar sjutton minuter på soffan, inte för att jag vill det heller.
Men jag kanske vaknar ur den sömnen med en känsla av glädje och tacksamhet.

söndag 4 december 2011

Söndag


Frukost Pepparkakor
Gör en laddning, ge bort i julklapp eller dela med någon du tycker om.
2 dl sirap
1 ½ dl Farinsocker
75 g smör
2 tsk kanel
1 tsk malen ingefära
½ tsk malda kryddnejlikor
1 ägg
½ dl filmjölk
1 tsk bikarbonat
1 tsk hjorthornsalt
ca 9 ½ dl vetemjöl
Koka upp sirapen och farinsockret, häll det över smöret och kryddorna i en bunke. Låt smälta ihop.
Vispa samman ägg och fil, rör ner i smeten och låt kallna, blanda ihop hjorthornsaltet och bikarbonaten med lite av mjölet. Rör ner allt i smörsmeten, tillsätt mjölet lite i taget. Arbeta ihop till en smidig deg. Låt den vila inlindad i plastfolie i kylen ett dygn.
Ta fram degen och låt den ligga i rumstemperatur. Sätt ugnen på 200 grader.
Forma degen till stora runda bollar, lägg på smord plåt eller använd bakplåtspapper. Platta till bollarna så de blir ca 6 cm i diameter, grädda i ca 10 min, mitt i ugnen.
låt svalna på galler och servera med smör och ost!

Söndag


lördag 3 december 2011

Lördag kväll



Ja och jo, mindre gran har inte skådat mitt öga, men den är grön, tät och fin.
Det röda göra sig icket besvär som ni ser utan även här kör jag på det vita, pärlor, bollar och änglavingar, nu lite glögg och adventskalendern med barnen.





Lördag

Just här, just nu. Klockan 16,16 i mitt kök, med rulladerna i pannan, potatisen i ugnen.
Barnen som leker kurragömma, den fortfarande varma mjuka pepparkakan i sin nya fina porslinsform ståendes på bänken.
Luften är fylld av dofter och inom mig är hålet mjukt, kanterna inte lika vassa, det gör inte lika ont.

Helt enkelt en himla bra dag på Bankgatan.

Lördag

Effektiviteten sjuder på Bankgatan, städtanten har farit fram som en furie och nu är det pytsat klart för dagen.
Ett hastigt ihågkommet födelsedagskalas lämnade mig och Måns hemma i soffan, Bilar 2 visas på tvn men jag har tittat på insidan av ögonlocken i en timme istället.
Helt enkelt för mycket nattsudd av det bra slaget de senaste dagarna

Frågan för resten av dagen är mjuk pepparkaka eller klä granen?

Må och mys

fredag 2 december 2011

torsdag 1 december 2011

Torsdag # 3






Det finns ett mönster i mina inköp, Stockholmsresans mönster innefattade som ni kan se ovan, svart och blått. Prickigt, silkigt och klänningar.
Fyra stycken klänningar för att vara exakt
Två stycken blusar, en svart och en blå.
Tre par leggings, två svarta och ett par blå
Två par skor
Fattas på bilderna gör två st halsdukar, en mössa och en kjol och en drös med fint att ha under.
Även barnen har fått sin beskärda del och en och annan sak till hemmet, ett par julklappar óm tomten vill väl och vardagslyx.
Jag har inte tänkt räkna samman slutsumman, förmodligen hutlös, men vet ni?
Det gör absolut ingenting!
Jag är supernöjd

Torsdag # 2

Jag gillar det här med ljus, på Bankgatan eldas det friskt så fort mörkret faller.





Jag och barnen har bakat Pepparkakor idag , de fick husera i den fina burken.


Torsdag

Det kommer en sammanfattning av Stockholmsresan, med tillhörande bilder på det prickiga, blanka och blå men först... jag sprang över en sådan här på en av de affärerna vi besökte.


Om jag säger som så! i mitt hus finns ingen risk för att de ska frysa om fötterna