Torsdag

Vänskap.

Jag har varit och ryckt i uttrycket tidigare men vissa dagar så ställs saker på sin spets och då blir det aktuellt att ta upp det igen. Idag är en sådan dag.
I tid av kris så ser man klart och tydligt vilka som finns där för en,villkorslöst.
Vilka som tror och tycker sig finnas till ( men endast på deras villkor ) och de som helt sonika skiter i allt det som händer, hör inte av sig, engagerar sig inte de minsta och tänker till syvene och sist - Tack för att det inte var mig det drabbade.

Jag trodde faktiskt att jag hade fler kring om mig, men tji så fel jag hade.

De finns de vännerna som man haft sen barnsben, de man vuxit upp med och vet vart man har i lycka, glädje, sorg och smärta. Även om man inte pratar dagligen eller ens veckovis så kan man utan problem plocka upp luren och fortsätta samtalet där man slutade förra gången man talades vid. Det är de som känner en, ibland bättre än man känner sig själv

De vännerna man hittat under årens lopp, som tillkommit under den övre skolgången, det första jobbet, en flickvän till en killkompis osv de finns nära hjärtat men väljer sina strider men kan ibland bli de bästa bundsförvanterna man kan ha.
Jag har en sådan vän, Tack för att du finns!

Familjevännerna, inte att förglömma.
Min Syster, den enda jag har och den absolut bästa av vänner. Trots det faktumet att hon är i högsta grad jord bo och jag många gånger funderat över om Mars kan vara mitt hemställe, så olika är vi. Men i vått och torrt så finns vi där, systrar i själ och hjärta.
Har man en stor familj med många syskon, kusiner och släkt så kommer de respektive in som ett brev på posten. Många av dom hamnar i hjärtetrakten omedelbart andra kanske inte ens kommer på släktträffen, svågrar, mostrar, farbröder. En vän till familjen helt enkelt.

Men som i mitt fall just nu, så sprack kärnfamiljen och de resterande som finns kvar, blir helt plötsligt "tvingade" att välja sida.
I min värld finns det ingen sida att välja. Antingen accepterar man läget, gör det bästa av situationen och tillverkar INTE problem som inte finns. Eller så sopar man problemen under mattan, tycker att situationen är ohållbar och väljer bort det man inte kan hantera.
Väljer bort en vänskap av största vikt.

I stund av kris så blir man oftast väldigt förvånad, ta Farmor, min Farmor. Den som jag bävade i veckor att berätta för. Jag såg hennes reaktion framför mig, den var att likna med jordbävning. När jag tillslut tog mod till mig och berättade så jo givetvis tyckte hon det var jättetråkigt, men säger i nästa andetag - Men Sara, givetvis vill vi att du ska vara lycklig, du fixar det här!
Jordbävningen blev en kärleksförklaring i stället.

I stund av kris hittar man nya vägar, nya vänner. Vissa har man till låns och måste lämna tillbaka, band har knutits och finns alltid kvar men vänskapen som sådan sätts på paus.

Den sanna vänskapen är kravlös, omsorgsfull och blir det viktigaste du har i livet!