måndag 30 januari 2012

Måndag

Det är en vecka sen sist, dagarna räknas i om jag har barnen eller inte.
Det går så fort, och när man tittar tillbaka och ser att det man trodde var en månad helt plötsligt är fyra. Då kommer det ikapp en och saker och ting blir mer förklarliga.

Att blanda vardagen med barnen, middag kl 16,00, läggningar, pusselbyggande, tv-spels katastrofer och gympaväskor med sovmorgnar, continentala middagar, söndagar i soffan och samtal som inte handlar om vem som var dum mot vem är vansinnigt upplyftande. Faktiskt!
Det låter nog hemskt men eftersom jag vet från det innersta av hjärtat att barnen har det bra när jag inte har dom och jag kan inte på något sätt påverka det faktumet att jag inte har dom, då slappnar jag av. Jag går ut genom ytterdörren och lämnar allt kvar innanför.

Jag gör helt enkelt det bästa av situationen, jag längtar efter dom givetvis. Men jag gräver inte ner mig och det är faktiskt en viss skillnad i det.

Den här måndagen är slut nu, jag lämnar barnen på dagis/fritids i morgon bitti och hämtar hem dom igen på tisdag.

Jag ska besöka solariet, äta finmiddag och gå en promenad. Det bästa av situationen !

lördag 28 januari 2012

Lördag # 2


Ny drog på Bankgatan, det går litervis med te hemma just nu!

Lördag.

I morgon söndag är det tio år sedan den första i barnaskaran föddes, inte min egen men precis lika älskad och given på Bankgatan som de som jag burit själv.
Det har hänt mycket på tio år, konstigt vore det annars.

Det har hänt mycket på ett år, födelsedagarna som varit under hösten och de som kommer framöver ser inte likadana ut som de gjorde ifjol vid den här tiden.

Pappa fick vara med på fina Alles nioårsdag, men imorgon är han inte här.
Saknaden går i skov och idag är den mer påtaglig än den varit på länge, till stor del för att det även här hos mig hänt mycket de senaste året.
Jag skulle behöva ha honom här, sittandes vid köksbordet där vi idag ätit varmkorv.
Att han på sitt osagda sätt ändå skulle mena att jo Sara, det blir bra det här.

Du fattas mig.

fredag 27 januari 2012

Fredag

Och en alldeles perfekt sådan, från arla morgon till sen kväll.
Helgförväntan har infunnit sig och även om det innebär att göra massor eller ingenting så spelar det ingen som helst roll.

Nu fredagsmyyys med barnen och sen jo, en kopp varm choklad och Baileys.
Faktiskt, det var ett tag sen.

onsdag 25 januari 2012

Onsdag.

Jag rider vidare på vågen av måndagskänsla blandad med tisdagskänslan, vilket har lett till en onsdag med skimmer i kanterna.
Med en kopp polkagriste och Bambitv så försöker jag tappert att tömma diskmaskinen, det har nära nog tagit mig en timme och så stor är den inte. Men det finns andra saker som är så mycket trevligare att sysselsätta sig med.

Jag har även tvättat och hängt första maskinen den här veckan, det är konstigt så mycket mindre tvätt/disk och städning det ändå blir när man inte är fullt hus. Från att ha tvättat vissa dagar flera tvättmaskiner får jag nu leta tvätt för att få ihop till en full en gång i veckan.
Men elräkningen blir där efter och det gillar jag skarpt!

Den här veckan springer iväg, i morgon redan torsdag och då bär det iväg söderut en sväng. Taxiservice inställer sig och skjutsar mamma till staden för diverse inköp, jag har en och annan tanke själv men ja vi får se vad som finnes.

Idag damp den röda klänningen ner i brevlådan, en speciell helg i februari ska fröken Carlsson ikläda sig denna och bära med sig vetskapen om att rött det är en färg som syns! Tänk på det alltså, bara ett glas vin inte flera....

Räkningarna är betalda, diskmaskinen tömd, tvätten hängd och middagen bortplockad. Snart är det dags för soffan en stund men först det sista inför morgondagen.
Något säger mig att måndag-tisdag och onsdagskänslan i morgon övergår och fortsätter vidare till både torsdag och fredagskänsla.
Tänk att en vecka kan utspela sig så olika. Men just den här tar jag med mig, stoppar in under bröstbenet för att kanske plocka fram den en annan dag så skimret inte lyser lika starkt.

tisdag 24 januari 2012

Tisdag

Och jo det fungerade alldeles utmärkt att börja arbetsveckan på detta vis.

Tog med mig Molly på en promenad hem efter jobbet och efter att ha tagit hand om kaoset som fanns på Bankgatan efter det trevliga middagsfrämmandet från igår
( för jo, jag lämnade allt till i dag) så kom vi till dilemmat snö. Det finns hur mycket som helst, och det är så det ska vara i norrland i januari. Men det ska tas om hand också, mitt brotak var i det närmaste i höjd med balkongräcket. Och när man som jag är två äpplen hög så är det högt att klättra över för att sakta fösa det ner på marken utan att följa med själv. När mitt eget tak såg en aning lättare ut var det dags för nästa, men det här hade middag på belöningslistan. Det är kanske så jag ska börja göra, ett form av belöningssystem, som med barnen ungefär. Bädda sängen varje dag och få TVÅ hela guldpengar på lördag. Kan vara värt att testa.

Min hårfärg har idag antagit en något ljusare ton, inte mycket men så det känns lite roligare att se sig i spegeln i morgon. Under själva färgningsprocessen kom min fundersamma son in, tittade på mig och sa - Men mamma, har du flingor i håret?
Mmm om ni bara visste vad han kan hitta på och vad som försegår innanför det lilla blonda, det är grejer det.

Det börjar dra ihop sig för godnatt men målbilden för kvällen är inte riktigt färdig än, men snart.

Kramas!

måndag 23 januari 2012

Måndag

Och vilken underbar sådan!
Det har jag aldrig skrivit förr, men idag finns det all anledning att tycka så.

Sovmorgon med ett och annat avbrott, vissa mer glorifierande än andra. Men det var trots allt en sovmorgon en Måndag. Det gillas!

Vidare utan stress och påskyndningar gick färden till närliggande stad där vi hann med både lunch och fika och även lite shopping. En del strosande och fönstertittande, förtroliga samtal och mycket skratt. Tack J, för att du ännu en gång fyller min tillvaro med det bästa.

Vidare gick färden hem, hämtade katten som fått spendera ett par nätter i paradiset då jag jobbat mina helgskift. Hämtade även hem barnen och spenderade kvällen med dom och två fina tjejer som inte bara kom med middag och goda råd utan även med vetskapen om att dom fortfarande finns där, precis där dom alltid har varit.

Måns har hunnit med gympa denna måndag och på parkeringen när det var dags för hämtning sprang jag på fina Malin, tack även du, som sa precis det som jag redan visste men ibland måste få höra.

Skålen med hallonsorbet är slut för idag, i morgon är det tisdag och denna vecka får jag faktiskt börja arbetet med Tisdag.
Jag har länge velat prova så då får vi se hur morgondagen artar sig.

lördag 21 januari 2012

Söndag

Vi är en natt med en tyst minut
En turkisk film med lyckligt slut
Vi är en båt som slipper kryss
En punkt på din hals jag aldrig kysst
Du och jag
Är vi ett annat slag
Är vi ett undantag
Du och jag?
Vi är ett virus
I en statistik
Vi är ett tåg utan nån räls
Som åker liksom hur som helst
Du och jag
Är vi ett annat slag
Är vi ett undantag
Du och jag?
Var inte misstänksam
För vi kan nåt som ingen kan
I bland så når man ända fram
Du och jag
Är vi ett annat slag
Är vi ett undantag
Du och jag?

Lördag

ojoj, jag har inte skrivit sen i onsdags.
Men det händer å andra sidan inte så mycket på Bankgatan just nu.

Veckan som sådan har varit en vecka fylld med funderingar, vemod och förbannelser. Men jag har även upplevt glädje, förundran och kärleksförklaringar så summerar jag vecka tre år 2012. den går inte till världshistorien som något jag bär med mig men å andra sidan suddar jag inte ut den och låter den försvinna.

I nuläget så vet ni kanske att jag kör omkring i den lilla vita pärlan, Renaulten. Tvåsitsig och med komfort efter det. Den har en egen sorts farthållare också, vid 110 km/h så bromsar den helt sonika ner. I början på veckan var det dags för dagens goda gärning, jag och alla barnen åkte norrut för fika hos min farmor och farfar. Dagen till ära fick äkta körglädje upplevas och barnen var mäkta imponerade när den blå skönheten tog fart, även farfar som minsann förklarade när jag sa att jag lånat den att - Men Sara, det där är ju en fiiiin bil!!
Men ordningen är nu återställd, lika så BMWn , kvar på Bankgatan står den vita skönheten och den kan ni få låna, allihopa på en gång . För hon är också fin, i dis och mörker.

Jobbat har jag också gjort, helg till och med. Inte van det nej!
Men nu är det bara morgondagen kvar och sen en ledig måndag till förfogande. Jag är även lovad varma mackor till söndagskvällsfika och genast går arbetsdagen som ett svosch.
Veckorna rullar på och varje dag är en dag att se fram emot. Vissa dagar mer och andra mindre, men grundtanken jag bär på är att det här kommer att bli himla bra, vänta bara så ska ni nog få se.

Jag anar en Stockholmsresa i vår, kanske kan jag kan få min vilja igenom.
Det är så mycket lättare när man har något att se fram emot, och vad kan vara bättre än ett Stockholm i vårskrud.

onsdag 18 januari 2012

Onsdag.

Energitjuvar.

Jag har ett antal, eller ja en och annan i alla fall i min omedelbara närhet som just i nuläget stjäl energi och allmän ork av mig. Jag som redan på grund av mörkret är nog trött som jag är.
Som den typiska kvinna eller för den delen människa så sköter jag mig inte som jag ska när jag blir trött och håglös, alla vet ju att det man äter också påverkar hur man mår och i slutändan blir allt en ond cirkel.

Jag snurrar runt i sockerbulle-till-frukost-träsket, inte helt fel förvisso men det kommer en dag då jag inte kan gömma mig i koftor längre. Tyvärr.

Men hur ska jag orka ta tag i en sådan banal sak när andra saker runt i kring kräver fokusering, nonchalering och oavbruten uppmärksamhet.

En veckas avstängning, kanske inte av mig... men av andra. Att få ha det enkelt och okomplicerat skulle nog göra att jag kan tänka mig flingor till frukost i ställe.

Ge mig ljusa dagar, fika på trappan och spontana kramar every day!

Men tills dess, ett kex och lite vila.

tisdag 17 januari 2012

Tisdag # 2


Tisdag

Klickanden, har ni hört dom?

Det där svaga men än distinkta ljud som ibland hörs inuti huvudet.
När saker och ting faller på plats, när "polletten" faller ner och när hjärnan uppfattar kärleken i hjärtat.

När saker och ting i livet och tillvaron upplevs ohanterliga, när det rycks och slits från alla håll, om jobbet inte går som man vill att det ska gå. När barnen vägrar sova nattetid och äta middag som normala barn gör så kommer det oftast en dag då saker faller på plats. När byggsten för byggsten läggs stadigt och gjuts fast med den hårdaste av cement. Helt plötsligt går jobbet galant, problemen är upplösta i molekyler, barnen sover som dom aldrig har gjort förr och mat situationerna helt plötsligt liknar nobelmiddagen. Klick klick.

När saken eller problemet man funderat på länge, ibland jätte jätte länge bara så givet får sin lösning. Det är nästan som tetris, när man har lagt nog många bitar på varandra så försvinner dom mirakulöst. Det låter klick.

Har ni upplevt tystnaden när hjärtat kopplar samman med hjärnan. Suset som hörs i öronen, pulsen som slår ett extra slag och klick där är sammankopplingen mellan två människor. Ett band som knyts ofrivilligt i vissa fall men välkommet i andra.
Förälskelsen, begäret, vänskapen, behovet och kärleken.

Jag hoppas ni också får uppleva tystanden före ett Klick.

måndag 16 januari 2012

söndag 15 januari 2012

Söndag

Envis!

jo det är jag det, i ett nötskal.
Enträgen och medgörlig är jag också men tack gode gud för det känner jag ibland.

Det skedde ett samtal för ett par måndader sedan, i slutet på september för att vara exakt. Och tänk om jag hade ställt mig upp, tagit på mig min blåa jacka och gått ut för att inte vända mig om och se tillbaka. Hur hade tillvaron sett ut då?
Om jag inte envisats, bankat och svurit alla fula ord jag kan.
Om jag hade lyssnat på vad som sades och inte sett vad som ville sägas då hade jag gått ut och lämnat allt där vid det runda bordet.

Om jag under de senaste månaderna gett upp hoppet och en gång för alla slutat envisas och helt sonika ryckt på axlarna.
I fall jag inte varit så säker på saken, så övertygande i mina argumentationer och så bedjande när det inte fanns något annat att säga.

Om mina beslut inte varit genomtänka och genomförda.
Slutgiltigt bevisade för omgivningen hur det faktiskt ligger till.
Stått stadigt och likt isdrottningen själv förtäljt hur detta ska bli.

Vad hade hänt om jag bara gett upp?

Det får vi aldrig veta, för jag gav inte upp.
Jag är helt enkelt alldeles för envis för att ge upp något jag så innerligt tror på.

lördag 14 januari 2012

Lördag

Nu är fyraåringen färdigfirad på Bankgatan.
Fikat är bortplockat för sista gången den här födelsedagen och leksaksförrådet är påfyllt till bristningsgränsen. Bilar i långa banor och saker som låter ohyggligt mycket har förgyllt dagen för M på det bästa av sätt.

Det är en helg av välbehövlighet det här. En vecka av känslomässiga sammandrabbningar av alla de slag är slut och likaså är insidan av huvudet. Det har fått jobba hårt, även hjärtetrakten har fått sig en och annan uppfyllnad att ta hand om.

Jag ska inte säga att det tär, för det gör det inte men förhållningssätt är viktiga i det här läget. Och vissa gånger tar det längre tid att ta in vad som sagts,och att hitta sättet att hantera det på bästa sätt.
Jag har gjort det idag, och kanske igår. Vissa saker är mer självklara än andra, bara man inte koplicerar dom så förbaskat.

Jag ser fram emot en efterlängtad lördagkväll och en söndag i sovmorgonens tecken, hoppas ni gör likadant.

fredag 13 januari 2012

Fredag

Nämn något som gjorde dig glad igår: spontanitet =)

Vad gjorde du kl 08 imorse: Plockade fram frukosten på jobbet.

Vad gjorde du för 15 min sedan:Tog ut muffins ur ugnen

Det sista du sa högt:Vi hörs i morgon.

Det senaste någon sa till dig: Det gör vi.

Vad har du druckit idag: Te och mjölk

Vad var det senaste du åt: En vaniljbulle

Vad var det senaste du köpte:481 kr på ica, en jäkla massa saker

Vad är det för färg på din ytterdörr:Vit

Vad är det för väder hos dig nu: Mörkt och mulet

Godaste glassmaken:Vanilj

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, med viss fördröjning för att hjärnan ska höra på hjärtat

Sover du tungt: som en död

Drömmer du mardrömmar:Ibland, ja

Trivs du med ditt jobb: jomen, det gör jag

Favoritklädsel: Klänning

Vad ser du om du tittar till höger: En massa levande ljus

Vad gör dig glad just nu: Kramar

Vad ska du göra härnäst:Fika tror jag bestämt

Höger eller vänsterhänt:Höger.

Humör just nu: huvudtrött

Favoritgodis:turkisk peppar

Kläder just nu:svart klänning, leggings och scarf

Sommarplaner: Vår först och främst.. Fika på bron

Hur många kuddar sover du med: 3

Spelar du något instrument: Jag kan klinka på ett piano

Morgon eller nattmänniska: jag måste svara mitt på dagen..

Vad är viktigast för dig: Barnen och det lyckliga livet.

onsdag 11 januari 2012

Onsdag

2012-01-10
En ny bebis, herregud det sprutar bokstavligt talat barn i denna by.
Idag eller rättare sagt igår gratulerar vi fina Stina och Alex som fick en prins.
Bosse!
Må och Mys

tisdag 10 januari 2012

TIsdag

Enkelhet i sin bästa form.
Jag sa till min mamma så sent som igår. - Tänk om saker och ting kunde vara enkla i tio minuter om dagen, jag begär inte mer. Jag begär egentligen ingenting men lite vanlig jäkla enkelhet, hur svårt kan det vara?

I dag har det varit enkelt, okomplicerat och lättsamt. Så tack, någon måste ha hört min förfrågan.
Årets första semla är uppäten och sovit har jag gjort till pömsighet av tredje graden.
En bra start på veckan helt enkelt.


måndag 9 januari 2012

Måndag # 2

I samma garderob som offerkoftan hänger också tvivelkoftan, har ni hört talas om den då?

Hade nog inte jag heller förrän den här historien tog sin början och saker och ting fick namn, innan var dom just händelser eller känslor på sin höjd. Men genom kommunikationsmöjligheterna jag fått så har jag också fått lära mig att namnge saker.
Så som tvivelkoftan i det här fallet.

Jag känner mig som en känslomässig bergodalbana. Hormoner ? ja säkert, jag är ju av det kvinnliga könet.
Vi kryllar av dom ifall ni inte visste det, som löss ungefär.
De finns överallt och är totalt omöjliga att bota.

Men i mitt fal så pendlar jag mellan euforisk lycka och gråtattacker, hopp och förtvivlan, frågor och svar. Ett tillstånd av ständigt må bra och känslan av totalt misslyckande.
Och jojo, jag vet det är helt normalt.

Men det är inte en mindre bergodalbana för det. Det är inte mindre jobbigt att tvivlet förföljer en som den ständiga följeslagaren.
Sittandes på axeln med hondjävulen i ständigt svart och den ljuva vita varelsen som gömmer sig oftare än hon syns. Mitt i där sitter den på sin galge ,tvivelkoftan.
Min är grön, ärtgrön och hemsk.
Ständigt ifrågasättande och petande i huvudet. För tvivlet sitter i huvudet, det har jag konstaterat sen tidigare. Även om det nog räknas som en känsla.

Jag vet även innerst inne att valen jag har gjort har varit självklara och inte särskilt tvivelaktiga. Och det som är gjort har blivit bra, nu är frågan hur jag ska forma framtiden.

Jag är den självutnämnda experten i att gruva sig, för allt.
Samtidigt som jag försöker ta dagen som den kommer.
Måndagen är gjord, det värsta avklarat.

Jag har trevliga saker att se fram emot, när jag sitter här i två koftor
(varken tvivel eller offer dock) och tjocka tofflor.
En bra kväll, utan dystra tankar tänker jag ha.

Puss på er!

Måndag

Jag - Molly, vill du lyssna på Amy Diamond på spottan?
Molly - Men Mamma, hon e ju typ uuute. Men Veronica Maggio, hon äg!

Molly... sex år.

lördag 7 januari 2012

Lördag

En lördag utan planer, tom. Helt blank, en dag att ta precis som den kommer.
Kan jag det? Är jag säker på att jag vet hur man gör en sån sak? oplanerat.. ojoj inte min grej.

Men jag har lovat mig själv och någon annan att bli mer spontan och då är det här bra övning.

Nu Lunchfika först och främst och sen... jaa. Det återstår att se.

fredag 6 januari 2012

Fredag

Bröloppsjobbade igår kväll och slogs av tanken när jag stod där.

Hur mycket olika saker ett äktenskap egentligen är och hur jag själv skulle vilja ha det.

Att gifta sig av kärlek ,den innerliga som gör att rosenskimret sitter i länge, att banden stärks för varje svårt beslut man tvingas fatta. För varje barn så växer gemenskapen ytterligare. Kramarna och kvällarna med biobesök och nätter på hotell dom finns kvar, tio år efter ordet Ja är sagt.
Hejdå pussen på morgonen och den innerliga omsorgen och omtanken är orubblig.
Så där som ett riktigt äktenskap ska vara.

De finns dom som gifter sig av juridiska skäl, upphållstillstånd, bekvämlighet eller för att ja, det ska ju liksom göras. Även där kan kärleken finnas, eller växa fram. Men man måste kämpa hårt, båda två för att nå i mål, och att samtidigt nå dit. Halkar den ena efter och måste får hjälp att nå slutet då gäller det att vara stark och uthållig.


Tvångsäktenskap tar jag inte upp, det är en hemsk typ av kärlek. Och den hör inte hemma i denna värld.


Själv skulle jag kunna säga Ja i jeans, i en kyrka mitt i sommaren med en blomma i håret och den största av kärlek ståendes mitt emot som lovar att älska mig och ingen annan.

onsdag 4 januari 2012

Onsdag

Den berömda offerkoftan.. har ni hört talas om den?

Den som var och varannan plockar på sig i tid av självömkan och när " tycka synd om syndromet" hoppar upp.
Det mycket oklädsamma plagg som man ska se till att snabbt som sjutton hänga tillbaka på kroken igen.
Innan det blir till en del av en själv.

När man spelar ut hela sitt tyck- synd- om- mig register hos människor som visar enorm medkänsla och kanske inte är så bekant med detta omoderna plagg, så sätter man sig själv i en dålig dager.

I nio fall av tio så har man oftast försatt sig i situationen av sig själv, undantaget är nog dödsfall av något slag. Men då behövs ingen kofta, då får man omsorgen som ett brev på posten.
Har man själv tagit ett felkliv eller medveten sårat en annan människa då måste man jobba för att få över omsorgsfolket på sin sida.

Vissa jobbar hårt, och när första genom skådningen är gjord då går man vidare till nästa för att fortsätt korståget mot självömkans mitt.
När man har nått dit, till mitten. Det är då allting går att skylla på någon annan, inget är ens eget fel.
Jorden kan formas mera fyrkantig om man bara lägger manken till.
För att göra sig själv till det yttersta offret i sammanhanget så måste man tycka synd om sig själv först och främst.
Man måste vara helt övertygad om att man är den som det ska klemas med, och strykas medhårs, hållas med om allt man säger och absolut inte ifrågasättas.

För när ifrågsättningarna börjar ( och det gör dom, förr eller senare ) det är då det inte går att hålla fasaden uppe, den rämnar och lämnar efter sig en otrevlig eftersmak.
Framförallt hos de runtomkring som plötsligt blir varse om att OJ! fasen, det var ju inte dig det var synd om, det är inte synd om någon i den där smeten, men du fick oss allihopa att tro det.

Att tycka synd om och visa omsorg och medkänsla det är skillnad, det har jag fått lära mig.
Den hårda vägen.
Men jag är sa tacksam över att det finns de som visar omsorg för mig, utan att förvänta något tillbaka.

Tack!

måndag 2 januari 2012

Måndag

En dag med kommunikation.
Prata det kan jag, vettiga saker från gång till gång, jo även det.
IBland är det bara en massa tjoller, skvaller och metaforer.
Jag är en jäkel på metaforer, jag gillar sånt.

Men idag har det skett ett avslutande likaså ett påbörjande samtal.

Jag har förklarat vissa saker för sista gången och berättat saker för första gången. Kommunikationen i detta samtal var av största vikt både för mig som pratade och för personen som lyssnade.
Vissa saker måste sägas med de stora orden, de tydliga bokstäverna och de välartikulerande fraserna. Belive me, jag har använt alltihopa och jag hoppas för alla inblandade att det fungerande och accepterades.

Vikten av att kunna föra ett samtal är oerhört stor, det är något denna kris lärt mig.
Å herregud hon kommer nog att prata öronen av någon snart, tänker du kanske.
Men nyckeln till ett fungerande samtal är inte hur mycket man säger utan snarare vad.
Jag har hittat nyckeln efter många års letande, den fanns precis där den alltid funnits.

inom mig själv.

Du har också en och förhoppningsvis så hittar du den när du behöver den, ibland kanske man måste söka lite grann men den finns där.
Tro mig jag vet!

Och med hjälpen av denna så har jag lärt mig de rätta orden på rätt ställe, eftertanken FÖRE och jag undviker mungrodorna och säger inget jag inte kan stå för senare.
Att få saker kastade tillbaka i ansiktet ett par veckor senare som inte är så smickrande det klarar jag mig gärna utan.

Jag lägger till i debatten, jag har ont i käkarna.

söndag 1 januari 2012

Söndag

Ett nytt år, och den första dagen har spenderats på det bästa sätt.
Jag som har halvdamp när jag sitter still och inte gör något har idag fått vänja mig även vid det, sovit, fikat, vilat, ätit och nu vila igen.
Tillbaka på jobbet i morgon utvilad, verkligen !

Nyårsafton spenderades i nya vänners lag, jätte trevligt med god mat och massor med skratt. En mycket bra start på året och vet ni, ni går vi mot våren. Även om det är en massa snö och vi förmodligen kommer att få ännu mer så är vi på rätt sida i alla fall.
Det kommer att bli en vår att minnas, med fina minnen.

Nyårsafton!