Tisdag

Klickanden, har ni hört dom?

Det där svaga men än distinkta ljud som ibland hörs inuti huvudet.
När saker och ting faller på plats, när "polletten" faller ner och när hjärnan uppfattar kärleken i hjärtat.

När saker och ting i livet och tillvaron upplevs ohanterliga, när det rycks och slits från alla håll, om jobbet inte går som man vill att det ska gå. När barnen vägrar sova nattetid och äta middag som normala barn gör så kommer det oftast en dag då saker faller på plats. När byggsten för byggsten läggs stadigt och gjuts fast med den hårdaste av cement. Helt plötsligt går jobbet galant, problemen är upplösta i molekyler, barnen sover som dom aldrig har gjort förr och mat situationerna helt plötsligt liknar nobelmiddagen. Klick klick.

När saken eller problemet man funderat på länge, ibland jätte jätte länge bara så givet får sin lösning. Det är nästan som tetris, när man har lagt nog många bitar på varandra så försvinner dom mirakulöst. Det låter klick.

Har ni upplevt tystnaden när hjärtat kopplar samman med hjärnan. Suset som hörs i öronen, pulsen som slår ett extra slag och klick där är sammankopplingen mellan två människor. Ett band som knyts ofrivilligt i vissa fall men välkommet i andra.
Förälskelsen, begäret, vänskapen, behovet och kärleken.

Jag hoppas ni också får uppleva tystanden före ett Klick.