Bröloppsjobbade igår kväll och slogs av tanken när jag stod där.
Hur mycket olika saker ett äktenskap egentligen är och hur jag själv skulle vilja ha det.
Att gifta sig av kärlek ,den innerliga som gör att rosenskimret sitter i länge, att banden stärks för varje svårt beslut man tvingas fatta. För varje barn så växer gemenskapen ytterligare. Kramarna och kvällarna med biobesök och nätter på hotell dom finns kvar, tio år efter ordet Ja är sagt.
Hejdå pussen på morgonen och den innerliga omsorgen och omtanken är orubblig.
Så där som ett riktigt äktenskap ska vara.
De finns dom som gifter sig av juridiska skäl, upphållstillstånd, bekvämlighet eller för att ja, det ska ju liksom göras. Även där kan kärleken finnas, eller växa fram. Men man måste kämpa hårt, båda två för att nå i mål, och att samtidigt nå dit. Halkar den ena efter och måste får hjälp att nå slutet då gäller det att vara stark och uthållig.
Tvångsäktenskap tar jag inte upp, det är en hemsk typ av kärlek. Och den hör inte hemma i denna värld.
Själv skulle jag kunna säga Ja i jeans, i en kyrka mitt i sommaren med en blomma i håret och den största av kärlek ståendes mitt emot som lovar att älska mig och ingen annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar