Måndag

Vi kan väl säga att jag inte välkomnar Måndagen, jag omfamnar dig inte och säger Hej vad trevligt att se dig.
Det är snarare tvärtom, jag föraktar dig högaktningsfullt, jag skulle klara mig utan dig när som helst. När klockan ringde i morse, vaknade jag inte med förväntansfullhet inom mig, glädje över att helgen var över och att ännu en ny vecka tagit sin början.

Jag slog upp ögonen i en soffa, i en lägenhet där jag inte hör hemma,jag hade gärna vaknat någon annanstans.
Duschade i en dusch som inte var min egen, tittade mig i spegeln och såg ingenting.
Jag hade gärna duschat i en annan dusch, tittat mig i spegeln sett skimret.

Jag hade mer än gärna sakta vaknat ur sömnen, tillfreds, nöjd, harmonisk och glad över att det faktiskt är Måndag. Att jag har något att se fram emot, en kväll med barnen, min nya kjol, Te, Fina Ewelinas underverk och den underbara snön som fallit sakta utan för fönstren.

Men det gjorde jag inte..

Idag är det en sådan dag som jag lika gärna kunnat vara utan.

Jag skiter fullständigt i det faktumet att man får ha dåliga dagar, att det säkert är en bättre i morgon, jag bryr mig inte om att alla människor känner sig små och ofullständiga med jämna mellanrum, för jag vill inte vara det. Det rör mig inte i ryggen att den där lägenheten och den där duschen är det bästa just nu, för som den fyraåringen som poppar upp i huvudet på mig skulle sagt - Jag vill inte!

Jag tar sjutton minuter på soffan, inte för att jag vill det heller.
Men jag kanske vaknar ur den sömnen med en känsla av glädje och tacksamhet.