Torsdag

Jag har ätit något riktigt smarrigt idag!
Nu lever jag efter principen att bara äta saker som smakar gott, men ibland kan man bli förvånad över exakt hur gott det kan vara, det här är en sådan sak!

Kesoplättar

Tydligen rätt i vanligt i LCHF sammanhang men jag har ändå inte lyckats provsmaka förrän i dag.

Hur som helst, jätte enkelt och mycket, mycket gott. Man behöver inte ens tycka om keso om man inte vill det =)

I portion blir ca 3 plättar, jag åt dom kl 11.00 och nu kl 15.00 så är jag inte ett dugg hungrig.

1 ägg

125 g keso ( en halv liten burk )

0.75 msk fiberhusk.

Mixa ihop allt med en mixerstav och låt stå för att svälla ett par minuter, hetta under tiden upp en stekpanna med riktigt smör i, inte margarin lova det!

Klicka ut tre st plättar och försök platta ut dom lite, sänk värmen en aning och låt dom bli alldeles gyllenbruna innan du vänder dom, de kan behöva vändas ett par gånger innan de är helt färdiga.

Nu åt jag mina med grädde och bär, det passar lika bra med skinka och ost, rom och rödlök eller glass och sylt.

Proteinrikt, kolhydratfattigt och jättegott!

Kan det blir bättre?

Onsdag

Och ett alldeles vanligt mitt i veckan inlägg.
Måns är åter tillbaka på dagis glad i hågen, Molly var extreeeeeemt morgontrött i morse och själv så tyckte jag att jobbet var lite lagom ansträngande i dag.
Barnen har åkt till P ett par dagar, vi får tillbaka dom på fredag för att stanna över helgen, även måndag då det lyckats så väl att vi är lediga allihopa!
Jag tänker mig en trevlig helg, en utan sjukdomar, kanske en fika på stan och lite bio..eller nått.
Måns är kalaskungen med inte mindre än två kalas på lika många dagar, vilket innebär kalasklappar och finskjorta, en jäkla massa socker och en fullkomligt överlycklig son.
Precis som det ska vara!

Fördelen, den ena av dom för det finns sannerligen många med att sluta tidigt på dagarna är eftermiddagspromenaderna man har möjlighet att göra, jag och mamma tog oss en långsväng och vetskapen om att det är gjort innan middag är en härlig känsla.. Att inte behöva bege sig ut igen, sådär efter maten när man helst av allt vill kura ihop sig i soffan och bara vara.
Mycket bra, mycket bra.

Då barnen inte är här så försöker vi äta det som inte faller dom i smaken riktigt, ikväll blir det kycklingsallad med limeaioli.
Jag marinerade kyckling redan i söndags och körde den i ugnen igår afton, i 70 grader ca 1.5 timme blir den mör som smör.
Det är Lotta som bidragit med marinaden men eftersom jag är snäll i dag tänkte jag dela med mig vidare av den =)

Lottas BBQ marinad till kyckling.

Till 1 kg kyckling.

0.5 dl olja
2 msk tomatpure
2 msk pressad lime
1 msk vitvinsvinäger
1 msk soya
1-2 tsk sambal ( lite beroende på hur starkt man vill ha det )
2 st pressade vitlöksklyftor

Marinera kycklingen minst 3-4 timmar.
sommartid så skär jag kycklingen i lite större bitar och trär upp dom på spett med bacon mellan, grillar dom ute och serverar gärna Tzatziki till.
Så här på vintern kan man steka dom i en stekpanna MEN se till att ha förkläde! och gärna plocka undan runt spisen, det brukar bli ett väldans före av marinaden.
Att ugnsteka blir alldeles perfekt, och man behöver givetvis inte köra dom i 70 grader i flera timmar, men som med den mesta matlagningen så blir allt så mycket bättre om det får ta tid.

Då återstår bara vad mer som ska få rymmas i salladstallrikarna denna onsdagkväll?

Jag ska försöka lägga upp lite bilder här också men kan inte få telefonen att synka med den här datorn riktigt än, tills vidare finns de flesta matbilderna på Instagram, ni hittar mig på PEACH_84

So long

Tisdag # 2

Tisdag

En grå dag i öroninflammationens tecken.. Måns har åkt dit igen, det som jag trodde var lite vatten i örat efter lördagens bad visade sig vara en sprucken trumhinna och påföljden en kåvepenin behandling.
Jahapp, för att låta extra negativ så är det nog bara att ta magsjukan i hand och hälsa den välkommen in i värmen.

Men nog om detta. För att fylla dagarna med en pojke som egentligen inte är speciellt sjuk så bestämde vi oss i dag för att fylla upp frysen. Bullar, små kakaor, en LCHF sockerkaka som var supersmarrig och solrosfrallor har vi trillat ihop här på förmiddagen.
Måns gillar verkligen det här med att baka, en tesked, en matsked och en deciliter. Han har stenkoll på ingredienser, mått och hur mycket pös det ska vara på äggen och sockret när det är klart för ihoprörning  med resten av kolioxet.
Han håller ett öga på ugnen så det inte går som den där gången vi skulle baka skorpor och råkade glömma dom en alldeles för lång stund..


Då middagen är spaghetti och köttfärsås idag så kommer receptet på solrosfrallorna i stället.
Det bästa är att man kan frysa dom ogräddade och bara plocka fram till helgfrukosten eller eftermiddagsfikat och vips så finns det rykande färskt bröd.

Solrosfranska

ca 20 st

Ett paket jäst
6 dl mjölk ( jag använder alltid havremjölk)
1.5 dl solroskärnor
2 msk olja
2 tsk salt
2 msk honung
10 dl siktat dinkelmjöl
ca 6 dl vetemjöl special.

smula jästen i en bunke, värm mjölken till 37 grader, tillsätt olja, salt, honung, kärnor och mjöl.
Arbeta ihop till en smidig deg och låt jäsa ca 30 min.
Knåda degen och dela i 20 bitar, om du nu inte vill grädda dom direkt så lägg dom på en plåt eller skärbräda som ryms i frysen men låt dom första jäsa ytterliggare 30 min.
Antingen stoppar du nu in dom i frysen, minst 3 timmar och förpacka sedan om dom i påsar.
När du sen ska grädda dom, tar du fram så många du behöver. Ställer in plåten i KALL ugn, sätter den på 225 grader och gräddar 20-30 min.
VIll du inte frysa dom så är det bara att grädda på efter andra jäs-omgången.
200 grader i 20 min.

Som jag skrev i receptet så använder jag alltid havremjölk när jag bakar bröd och bullar, inte för att jag har någon som är mjölkallergiker men degen jäser mycket bättre när jag använder havremjölk, och brödet får en finare insida. Jag försöker också att för det mesta använda vetemjöl special då även det gör att degen blir porösare och luftigare.

Nu ska jag vänta in eftermiddagsfrämmandet, jag plockar fram det vita trevåningsfatet tror jag bestämt för vi måste smaka av allt. Det ska då Måns göra!

Söndag

Tillbaka igen!
Full av energi och livslust så vaknar även skrivlusten, det finns så mycket jag vill dela med mig av i  livet just nu och det finns nog inget bättre ställe att göra det på än just här.
Mina barn är trots en hel del sjukdom alldeles underbara, vi har dom här allt vi bara får och jag förundras varje dag hur stora dom blir. Dom trotsar och bråkar som f*n men någon sa att det är en utvecklingsfas och ja, just idag kan jag väl lyssna på det örat!

Jobbet är precis som ett jobb ska vara, halvmotigt att gå dit men när jag väl är där så har vi riktigt roligt jag och min nya arbetskamrat som går under namnet Berit ( precis som mamma men ändå inte).
Går fortfarande hem strax efter lunch och njuter lika mycket varje dag.

Ljuset är på väg tillbaka i Norrland. Tack och lov skulle jag vilja skrika mellan husen och kanske riskera att stämplas som mindre frisk men det kan det lätt vara värt. Solen lyser in på dammtussarna och dagarna ter sig längre, en mycket härlig känsla att fylla det innersta med.

På Bankgatan är det mycket mat just nu, mat och sjukdomar egentligen... Jag har haft barn som i stort sett varit kärnfriska i 5 års tid men under hösten och nu i början på året har jag vabbat mer än vad jag gjort sammanlagt under sen dom föddes. Det är inget trevligt tillstånd att befinna sig i, sociala Sara blir lätt en aning osocial när jag måste vandra mellan husets fyra väggar dag ut och dag in även om solen lyser ute. Men nu hoppas jag att vi gjort vårt för ett tag framöver iaf, tills nästa gång det ska bytas gardiner om inte annat, vård av barn kan ha en tendens till att bli vård av hus..

Så till maten, Aa det är så härligt med en massa nya recept!
Nytt bröd, soppa, kött, fisk och en massa goda sallader på det. Jag har snöat in lite på GI / LCHF så här efter helgerna som så många andra gjort kan jag tänka mig, och jag måste säga att maten är fantastisk god och resultatet låter inte vänta på sig. Helt perfekt!

Jag inväntar min helgjobbande andra hälft just för tillfället och har förberett middagen så gott det går, provar något nytt denna ljuvliga söndag ( det har blivit många nya recept ) och jag tänkte dela med mig av det innan jag smakat på resultatet så ni får avgöra själva om det kan falla er i smaken!


Cajunlax 4 port

4 portionsbitar lax

Kryddblandning
2 tsk paprikapulver
3/4 tsk salt
1/2 tsk timjan
1 tsk torkad oregano
1/2 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
1/2 tsk spiskummin
1/2 tsk nymald svartpeppar
1/4 tsk kajennpeppar

Mortla ihop alla kryddor och lägg laxen i en ugnsform, krydda på ordentligt på laxens alla sidor och sätt ugnen på 125 grader.
När ugnen är varm, ställ in laxen och låt stå 20-30 min. Absolut inte för länge, torr lax är ett av det värsta man kan äta.
Blanda under tiden ihop

3dl  Cremefraiche
1 tsk senap
lite citronsaft
finhackad dill 
Herbamare örtsalt och smaka av!

Jag har tänkt steka ihop en massa grönsaker till och öppna en flaska riktigt gott vitt vin ( men det är jag de )
Pressad potatis eller liknande går alldeles utmärkt det också =)


Nu åker den i ugnen och grönsakerna i pannan här på Bankgatan, hoppas det ska smaka.

Hej å Hej!

Tisdag

Jag är en människa med rätt bred fantasi och en aning livlig om ni så vill.
Äventyrsfilmer i all ära men framförallt tantsnusk romaner har alltid legat mig varmt om hjärtat, jo även en och annan deckare som kommit i min väg har jag läst, byggt upp en historia kring och med andan i halsgropen ögnat igenom de sista skälvande sidorna innan mördaren tas till fånga.
Med romanerna så blir det en annan typ av värld, en annan verklighet.
Jag kommer på mig själv med att både skratta och gråta tillsammans med karaktärerna i böckerna och tycker oftast rätt illa om de filmerna som uppkommer efter en riktigt bra bok. Antingen så läser man dom och njuter eller så ser man filmen och får två timmars njutning på skärmen i stället.
Att göra både och blir för min del oftast en besvikelse, och dom försöker jag hålla mig ifrån.

Men nu var det inte just det som det här inlägget skulle handla om!
Jag har varit på stan idag, tandläkaren, optikern och kiropraktikern.
Tjopp tjopp tjopp så gick det undan, men jag fick en lucka mellan ögon och ryggdoktorn som gjorde sig alldeles utmärkt för en sväng om på stan =)
När jag nu inte var ute efter något speciellt så kom jag på mig själv med att iaktta människor i stället för klänningar, en mycket intressant företeelse må jag säga är när min hjärna börjar vandra. Ögonen spanar över kläder, frisyrer, vad dom har i påsarna. Tankar om vem som finns i motsvarigheten i den blonda tjejens telefonlur.
Om dom har julgardiner hemma, och de förutfattade meningarna som också poppar upp om vilka som har kvar sina gardinerna ända fram till påsk och de som sätter fram ljusbågarna utan att ta ner fönsterlamporna som hänger ovanför....
Om det verkligen är kärlek mellan hon och han och hur länge kommer den hålla, ifall dom får barn blir det då en pojke eller flicka?
Minnet som kommer flygande om en promenad på stan för många år sedan med han som jag tyckte mycket om just då.

Undra om han som står i kassan på Intersport är lagd lite åt det "andra hållet"...
Och vad har den där lilla pojken råkat ut för som skriker sin mamma vansinnig i kön på Vero Moda.

När jag satt och väntade på att få komma in hos kiropraktikern så kom det ut en kvinna från ett annat behandlingsrum och först så hörde jag bara henne prata och genast blev det fart på fantasin.
Hon lät rik, ni vet så där högeskole utbildad, fin i kanten, mycket pengar lite Mickan i solsidan typen.. fast i äldre modell, typ 60+.
Mja, där skenade jag i väg lite grann, 60+ stämde nog ganska väl. Men inget annat, så genast for fantasin iväg åt ett annat håll och jag kom på mig själv med att fundera på (i all välmening faktiskt) vart någonstans i stan de säljer byxor för en som är som en smurf lång men har ett parti mellan höfterna och låren som är ungfär lika brett som garageporten hemma..

Hjärnan har jobbat på högvarv denna eftermiddag och när jag nu sitter här i min rosa fleecejacka så slår en annan tanke mig.

De som sett mig på stan, vilka fantasier har dom kokat ihop om den där halvblonda, kortisen i svart..

Söndag

Jag går och filar på olika bloggposter. När jag skriver så kommer antingen allt ramlandes över mig, orden är klara och upplägget likaså. Jag har mentalt förberett alltihopa och snickrat ihop en fin liten historia av bokstäver i följd.
ELLER så blir det mest en massa blaha blaha. Tankar känslor och dagshändelser som jag gärna delar med mig av i den ordningen de vill komma ut, men idag så finns det flera saker som pockar på att bli skrivna, jag vet bara inte vart jag ska börja..

Med en separation så följer många saker som man i händelsens skeende möjligtvis varit medveten om och haft i bakhuvudet som en mörk skugga, men just då när livet gör en drastisk förändring så väljer man att trycka bort dessa tankar och fokusera på nuet och det som kan komma sen.

När vi påbörjade det hela för lite drygt ett år sedan så hade vi barnen varannan natt och det fungerade helt ok.. för oss i alla fall. Lite mer stabilitet infann sig och boendet rätade upp sig för oss båda, in på Bankgatan flyttade ännu en medlem i familjen och situationen såg plötsligt ut på ett annat sätt, vi började då ha barnen med längre tidsintervaller, två-tre nätter i sträck och hela helger i stället för en dag här och en dag där.
Det har också fungerat utan problem!
Sommaren kom och Bankgatan 22 fick en efterlängtad semester, barnen blev sommarlovslediga precis som barn ska vara.
Med en Pappa utan sommarsemester så blev det per automatik så att barnen spenderade de varma dagarna här hos oss i längre och längre perioder. För mig blev det genast svårare att helt plötsligt lämna bort dom igen. Hösten med regn och om byggnationer har medfört att ett fungerande schema skrevs ned på papper och har efterföljts till den mån det har varit möjligt, dom har varit mer här hos oss till min stora tacksamhet och livet har gått sin stilla gång.
Med december månad framför oss så förstod alla inblandade att de små skulle få vara mer här än där och med det som kom även svårigheterna krypande. Inte bara för mig som givetvis inte vill lämna bort dom när de har varit här vecka efter vecka men även för dom, som givetvis vill till sin pappa men uppryckandet blir tumultartat varenda gång.

Det är egoismen hos oss som har försatt våra barn i denna situation. Ingenting säger att det på något sätt skulle ha varit bättre att se dessa barn växa upp med två föräldrar under samma tak utan någon form av kärlek mellan varandra men det hade fortfarande bara varit ett tak.


De hade inte behövt välja vart lojaliteten ska ligga och inte heller brottas med dåligt samvete för att de kanske faktiskt inte just den dagen vill komma hit eller fara dit. Måns som plötsligt har fått två pappor som han vill tycka lika mycket om hänger inte alltid med i sina egna känslor och svängar.
De är försatta i en situation av vi vuxna som de som barn ska kunna hantera och kan de inte det så finns det inget de kan göra åt något av alla beslut som fattas tre decimeter högre upp.

När jag går med medvetenheten av detta i ryggen så försöker jag och lägger ner hjärta och själv i att de ska veta hur mycket de är älskade, att ge de den tryggheten de behöver och förtjänar trots sina två tak.
Jag brottas med det dåliga samveten å allas vägnar.

Jag vill att de ska kunna växa upp och veta att trots att deras mamma och pappa valde att inte leva tillsammans har jag aldrig valt att inte leva med dom. Varje helg, varje dag, varje stund.
Alla Födelsedagar, julaftnar, och framtida examen som kommer i deras uppväxt så ska dom veta att jag alltid finns där för dom, oavsett vilket tak de befinner sig under just då.