Måndag

Söndag

Envis!

jo det är jag det, i ett nötskal.
Enträgen och medgörlig är jag också men tack gode gud för det känner jag ibland.

Det skedde ett samtal för ett par måndader sedan, i slutet på september för att vara exakt. Och tänk om jag hade ställt mig upp, tagit på mig min blåa jacka och gått ut för att inte vända mig om och se tillbaka. Hur hade tillvaron sett ut då?
Om jag inte envisats, bankat och svurit alla fula ord jag kan.
Om jag hade lyssnat på vad som sades och inte sett vad som ville sägas då hade jag gått ut och lämnat allt där vid det runda bordet.

Om jag under de senaste månaderna gett upp hoppet och en gång för alla slutat envisas och helt sonika ryckt på axlarna.
I fall jag inte varit så säker på saken, så övertygande i mina argumentationer och så bedjande när det inte fanns något annat att säga.

Om mina beslut inte varit genomtänka och genomförda.
Slutgiltigt bevisade för omgivningen hur det faktiskt ligger till.
Stått stadigt och likt isdrottningen själv förtäljt hur detta ska bli.

Vad hade hänt om jag bara gett upp?

Det får vi aldrig veta, för jag gav inte upp.
Jag är helt enkelt alldeles för envis för att ge upp något jag så innerligt tror på.

Lördag

Nu är fyraåringen färdigfirad på Bankgatan.
Fikat är bortplockat för sista gången den här födelsedagen och leksaksförrådet är påfyllt till bristningsgränsen. Bilar i långa banor och saker som låter ohyggligt mycket har förgyllt dagen för M på det bästa av sätt.

Det är en helg av välbehövlighet det här. En vecka av känslomässiga sammandrabbningar av alla de slag är slut och likaså är insidan av huvudet. Det har fått jobba hårt, även hjärtetrakten har fått sig en och annan uppfyllnad att ta hand om.

Jag ska inte säga att det tär, för det gör det inte men förhållningssätt är viktiga i det här läget. Och vissa gånger tar det längre tid att ta in vad som sagts,och att hitta sättet att hantera det på bästa sätt.
Jag har gjort det idag, och kanske igår. Vissa saker är mer självklara än andra, bara man inte koplicerar dom så förbaskat.

Jag ser fram emot en efterlängtad lördagkväll och en söndag i sovmorgonens tecken, hoppas ni gör likadant.

Fredag

Nämn något som gjorde dig glad igår: spontanitet =)

Vad gjorde du kl 08 imorse: Plockade fram frukosten på jobbet.

Vad gjorde du för 15 min sedan:Tog ut muffins ur ugnen

Det sista du sa högt:Vi hörs i morgon.

Det senaste någon sa till dig: Det gör vi.

Vad har du druckit idag: Te och mjölk

Vad var det senaste du åt: En vaniljbulle

Vad var det senaste du köpte:481 kr på ica, en jäkla massa saker

Vad är det för färg på din ytterdörr:Vit

Vad är det för väder hos dig nu: Mörkt och mulet

Godaste glassmaken:Vanilj

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, med viss fördröjning för att hjärnan ska höra på hjärtat

Sover du tungt: som en död

Drömmer du mardrömmar:Ibland, ja

Trivs du med ditt jobb: jomen, det gör jag

Favoritklädsel: Klänning

Vad ser du om du tittar till höger: En massa levande ljus

Vad gör dig glad just nu: Kramar

Vad ska du göra härnäst:Fika tror jag bestämt

Höger eller vänsterhänt:Höger.

Humör just nu: huvudtrött

Favoritgodis:turkisk peppar

Kläder just nu:svart klänning, leggings och scarf

Sommarplaner: Vår först och främst.. Fika på bron

Hur många kuddar sover du med: 3

Spelar du något instrument: Jag kan klinka på ett piano

Morgon eller nattmänniska: jag måste svara mitt på dagen..

Vad är viktigast för dig: Barnen och det lyckliga livet.

Onsdag

2012-01-10

En ny bebis, herregud det sprutar bokstavligt talat barn i denna by.

Idag eller rättare sagt igår gratulerar vi fina Stina och Alex som fick en prins.

Bosse!

Må och Mys

TIsdag

Enkelhet i sin bästa form.

Jag sa till min mamma så sent som igår. - Tänk om saker och ting kunde vara enkla i tio minuter om dagen, jag begär inte mer. Jag begär egentligen ingenting men lite vanlig jäkla enkelhet, hur svårt kan det vara?

I dag har det varit enkelt, okomplicerat och lättsamt. Så tack, någon måste ha hört min förfrågan.

Årets första semla är uppäten och sovit har jag gjort till pömsighet av tredje graden.

En bra start på veckan helt enkelt.

Måndag # 2

I samma garderob som offerkoftan hänger också tvivelkoftan, har ni hört talas om den då?

Hade nog inte jag heller förrän den här historien tog sin början och saker och ting fick namn, innan var dom just händelser eller känslor på sin höjd. Men genom kommunikationsmöjligheterna jag fått så har jag också fått lära mig att namnge saker.
Så som tvivelkoftan i det här fallet.

Jag känner mig som en känslomässig bergodalbana. Hormoner ? ja säkert, jag är ju av det kvinnliga könet.
Vi kryllar av dom ifall ni inte visste det, som löss ungefär.
De finns överallt och är totalt omöjliga att bota.

Men i mitt fal så pendlar jag mellan euforisk lycka och gråtattacker, hopp och förtvivlan, frågor och svar. Ett tillstånd av ständigt må bra och känslan av totalt misslyckande.
Och jojo, jag vet det är helt normalt.

Men det är inte en mindre bergodalbana för det. Det är inte mindre jobbigt att tvivlet förföljer en som den ständiga följeslagaren.
Sittandes på axeln med hondjävulen i ständigt svart och den ljuva vita varelsen som gömmer sig oftare än hon syns. Mitt i där sitter den på sin galge ,tvivelkoftan.
Min är grön, ärtgrön och hemsk.
Ständigt ifrågasättande och petande i huvudet. För tvivlet sitter i huvudet, det har jag konstaterat sen tidigare. Även om det nog räknas som en känsla.

Jag vet även innerst inne att valen jag har gjort har varit självklara och inte särskilt tvivelaktiga. Och det som är gjort har blivit bra, nu är frågan hur jag ska forma framtiden.

Jag är den självutnämnda experten i att gruva sig, för allt.
Samtidigt som jag försöker ta dagen som den kommer.
Måndagen är gjord, det värsta avklarat.

Jag har trevliga saker att se fram emot, när jag sitter här i två koftor
(varken tvivel eller offer dock) och tjocka tofflor.
En bra kväll, utan dystra tankar tänker jag ha.

Puss på er!