Söndag

Och en hel ledig vecka att se fram emot!
Novemberlov är en himla bra företeelse i mina ögon, den som kom på vintertid däremot.
Han borde hängas!
Extremt morgonpigga barn blir inte direkt mindre morgonpigga bara därför att vi får sova en timme extra helt plötsligt.
Så nu 18,56 är man inte så kaxig länge...

En sväng på marknaden där J köpte arbetshandskar och vi de obligatoriska munkarna följdes av fika hos svärfars ( där munkarna tog slut ) fyllde upp mitten av dagen, uppstädning av klädkammaren ( vi har nu en järn4 som stång i taget)  och sällskaps-spelande den andra mitten. Vem där är ett ganska trevligt spel faktiskt =)
Middag hos mamma, där det bjöds på en väldigt smarrig taccogratäng från senaste numret av buffe (ifall ni vill laga gratäng ni också)  och nu Harry Potter tillsammans med Måns förgyller slutet på ett mycket bra sätt.
Molly sover borta inatt, kusin vitamin villa ha natt sällskap och hon är inte sen till att tacka nej minsann.

Lite mera julklappar har jag klickat hem och det börjar lida mot sitt slut, en liten sak här och en liten sak där kvar men sen så tror jag nog att det får räcka för i år. Men det är himla kul att få ge en sådan där riktigt bra sak som man tror kommer att bli alldeles perfekt !
I morgon är det måndag igen men för en gång skull så ringer det ingen klocka ultra tidigt, det är en av de bättre sakerna med ledighet.
Många andra fin fina saker är tiden med varandra, vi njuter och hoppas ni gör likadant.

Må och Mys!

Fredag # 2

Tidningen Lantliv nr 13

Det finns liksom en form av andakt när man öppnar tidningen för första gången, för det blir flera gånger man bläddrar igenom den.

Jag hittar något nytt varje gång, en liten detalj, en annons eller ett recept.

Nu ska jag stänga av tv:n, smutta lite glögg och bara njuta!

Novemberlov!

Onsdag

Jag har reflekterat och funderat kring begreppet tid idag.
Vad är egentligen tid?
Det enda vi vet är att den är begränsad, kommer i sekunder, minuter och timmar.Vi bör ta väl hand om den för en vacker dag så finns den inte mera.

Dagarna springer iväg, helgerna lite långsammare men ändå alldeles för fort, barnen växer så det knakar och spegeln visar tydligt att även vi blir äldre.
Det är liksom det stora hela tidspratet.

Det finns dom som aldrig har tid "det är lite mycket just nu" blir ett standardsvar, de som tar sig tid till de allra viktigaste bitarna i livet och de som har hur mycket tid som helst verkar det som.
Nu är det ju inte riktigt på det viset, du och jag har samma sorts tid, timmar och möjligheter.
Det handlar bara vad vi väljer att lägga den på . Den som har obegränsat med tid prioriterar helt enkelt annorlunda och förmodligen mer med hjärtat än med huvudet.
Man är inte en sämre människa för att man inte har "tid" att träna, baka, städa, hämta på dagis, gå ut på fest, hälsa på farmor eller vad det nu kan vara.
Men man kan nog lätt bli en sämre människa även hos sig själv om man hela tiden väljer att prioritera något annat än det som räknas i slutet.

När man väl ligger där själv så har nog arbetstimmar lite värde om man pga jobbet valt bort familjen.
Om någon i ens närhet plötsligt blir sjuk och väljer att vända sig till någon annan så spelar det liten roll om du vunnit tjejmilen 14 år i rad.
Min pappa hade sju månaders ihopsamlad semester outplockad den dagen han dog.
Tid som aldrig fick möjlighet att utnyttjas
Det finns människor i ens direkta närhet som spenderar dagarna i ända med att bygga upp bitterheten över det dom inte har eller det dom aldrig fick.

Jag gav tre år av mitt liv på något som det inte fanns något hopp för, så här i efterhand hade jag lätt kunnat lägga dessa tre åren på något annat, men att vara efterklok leder inte till något. Och jag har inte tänkt ägna mig åt bitterhet, för hade jag inte tagit dessa tre år hade jag heller inte haft ett liv tillsammans att se fram emot.

Att vara tidsoptimist är inte riktigt min grej, jag är omgiven av dom. De människorna som hela tiden tror att de ska kunna jobba igen den där kvarten, eller komma i tid nästa gång, inbilla sig att tandläkaren säkert är sen osv.
Tid är tid och ingenting annat.

Jag skulle kunna säga att sen pappa försvann så har tid fått en annan innebörd för mig, men då skulle jag fara med osanning.
Jag gillar inte att vänta på saker och ting, har jag bestämt mig för en sak så skulle det helst ha hänt igår.
Men bara för att jag inte tycker om själva väntandet så är jag nog ändå ganska bra på det, bara jag får veta på ett ungefär när det ska inträffa, när sakerna jag beställt kommer eller när det sena besöket behagar anlända.
Att däremot behöva vänta för väntandets skull det kan driva mig till vansinne. Jag vet att livet är för kort  för att skjuta saker framåt, det är inte säkert att det finns något i morgon.
Men jag var likadan när jag var fjorton, alltså inget nytt på stjärnhimmlen.
Jag är av det planerande slaget, jag vill veta vad jag ska göra och när. Jag kan vara spontan när jag lägger den sidan till men har jag inget att fylla dagarna med så kan lätt depressionen smyga sig på.

Jag tar vara på tiden, jag får ingen i retur.

Måndag

Jag sitter i soffan och reflekterar över den kommande julen.
En högtid som för mig och de mina är av största vikt.
Födelsedagar ja visst, morsdag och farsdag helt ok, midsommar, påsk och nyår går väl också an men är ingenting vi firar med stora balunser.

Men då kommer julen, vi har väntat och pyntat, handlat, kokat, lagat, knäckat och tejpat.
Hämtat granar, tänt ljus, slagit in paket, bestämt julklänning och ändrat oss flera gånger.
Tänkt till när det kommer till julklappar såväl som julrim, plöjt igenom olika inredningsmagasin med jultema och bundit kransar av det gröna som lämnats kvar i skogen.
Julmusiken spelas redan nu och granen tas in i samband med första advent

Och det bästa av allt är att vi njutit varenda sekund vi lagt ner och förväntningarna är lika stora oavsett om vi är 4 eller 44
Familjen Carlsson kan det här med julen helt enkelt.

I år ser saker och ting helt plötsligt lite annorlunda ut, det är många inblandade som vill vara med och tycka och tänka.
Barn här och barn där, farmödrar och fastrar. Ett sjuttioårskalas på självaste julafton och kalle anka på tv.
Jaha, och hur gör vi då?

Jag väljer att inte tänka på just den biten, tränger undan den en aning och vill inte ändra på något över huvud taget.
Jag blir 4 år och envis som synden.
Det ska vara som det alltid har varit

Men innerst inne så vet jag att inget är som det har varit men det kan bli bra ändå.

Söndag

Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd.

Så säger wikipedia om ordet som vi vill få våra barn att eftersträva, vi själva kan stoltsera med till viss mån och om fler människor hade haft just det så skulle det förmodligen finnas mindre krig och hemskheter i världen.

Men vad är då tålamod?
Det jag försöker pränta in i mina barn är att lära sig vänta på sin tur, eller ja vänta över huvudtaget i bland. 
Förstå att det finns andra runt omkring som också måste få först ibland och att kakan inte smakar annorlunda bara för att någon annan fick ta före. 

Jag försöker lära ( framförallt Molly) att de som är mindre kanske inte är lika snabba som hon och att man då måste vänta in och bjuda till för att vara en bra storasyster och även vän. 
Men i de flesta fall när det gäller tålamod och barn så handlar det om just att vänta.

När man blir större, förändras ordets mening då?
Ja kanske, men jag har försökt föreställa mig olika scenarion den här förmiddagen och kontentan av det hela blir ändå att man måste just vänta på olika saker.
Beslut som ska fattas, barn som ska äta upp maten, saker som ska skickas, försenade leveranser, telefonsamtal, väder, icaköer etc
Men då slog det mig en sak, i bland så måste man ha tålamod med människor!
Oförstående sådana, arga och upprörda, missförstådda och ledsna. Och när det kommer till detta då handlar det inte om att vänta, utan att ge tid istället.
Tiden att lyssna, trösta, hålla med eller kanske säga ifrån, rasa tillsammans eller helt enkelt bara sitta bredvid och finnas till.

Kan man lära sina barn just det så har man kommit långt i världen, men för att lära något vidare så måste man först förstå och acceptera själv, att tålamod är en egenskap som måste man måste låta växa fram. 
Man får lära sig vänta helt enkelt..

Fredag