Tisdag

Jag har tidigare pratat om vad man väljer att fylla sitt hjärta med och vad man skulle vilja fylla andra människors hjärtan med.
De funderingarna har följt med mig på jobbet idag, nio av tio som kommer in och äter hos oss på jobbet " där uppe" är otroligt positiva.
Många hälsar glatt och obekymrat, spelar ingen roll om man träffas ofta eller om man aldrig träffats förr. Kommentarer om god mat och goda kakor far allt som oftast genom öronen och trots att jag inte lagat varken maten eller bakat kakorna så stannar känslan ändå kvar i kroppen att man gjort något bra, att det man gjort lämnar förnöjsamhet hos andra.

Att kunna förmedla den känslan till en annan människa, eventuellt samma människa som man inte får fylla hjärtat hos, det är något som många kan men kanske inte tänker på att man gör.

En för mig helt okänd man berömde i dag min blommiga klänning, han sa något i stil med att det var ett himla trevligt sätt att börja en tisdagsmorgon med en tjej i en sådan fin klänning. Jag stod faktiskt helt stum! ( ja kan ni tänka er).
Grejen med det hela var att för han var det en helt naturlig sak att säga, han skulle säkert kunna berömma kassörskan på Ica, tacka för maten på MAX och utan baktankar.
( För många har sådana också)

Min morgon förgyllde han sannerligen, och den känslan försöker också jag förmedla allt som oftast. Att få lämna ett glädjespår hos en annan är som balsam för själen hos en själv.
Att få själavärmning det är något jag unnar alla och många tar mer än gärna emot den även om man som jag står stum och stirrandes, för det gjorde jag med all säkerhet också =)
Att värma själen är lättare än att fylla hjärtat, att ge är lättare än att få, att älska är lättare än att bli älskad och i slutändan är den ypperliga känslan av att ge kärlek, omtanke och beröm den bästa känslan man kan ha.


S