Tisdag

Jag skrev för ett par månader sedan, rätt många för att vara exakt om det här med kärlek

Det är det här det allting handlar om

Det handlar om fingertoppar och om händer som vill kännas vid
om att springa skrattande genom ösregn och att dricka te tillsammans,
när dagen övergår i kväll och natten förvandlas till morgon 
det handlar om att stå i mörkret och se månen och stjärnorna
och om att krama luften ur varandras lungor tills bara skrattet finns kvar
om att ligga still och lyssna på den andras hjärtslag.
Det handlar om tryggheten man sveper om varandra som en stor luddig filt 
det handlar om tvåsamhet som inte söndrar utan helar 
och om att tala samma språk och tystnad
det handlar om oss, vi, dom och grannarna
och att veta, 
att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck.

Nu har jag så här i efterhand förstått att det är så mycket mer än bara det där.

Det handlar om ord som betyder något i samband med smekande ögon

vetskapen om att vakna upp tillsammans i morgon, och dagen efter det, nästa måndag, varje lördag och resten av alla morgnar.

Sammanflätade händer och förstulna kyssar
samtal som kan pågå i evighet och övergå i skratt eller tårar
Ett hjärta fyllt av värme och förmågan att ge samma värme tillbaka
förståelsen och accepterandet
viljan att gå sida vid sida, åt samma håll mot samma mål
Det handlar om att inte tvivla på jag:et och inte på vi:et
att förstå att alla dagar inte innehåller solsken
 Tanken på att mötas halvvägs och att genom allt stå stadigt bredvid, vetskapen om att du och jag blir ett vi.
Inte ett & men ett bindestreck

Du-Jag