Lördag

Det är inte jättekallt inomhus längre, 18 grader innebär inte mössa i alla fall och det påverkar humöret till det bättre.

Trotsade kylan gjorde Anna och Milo, en mycket trevlig lunch på Bankgatan har gjort att helgen börjat mycket bra.
Det är inte läge för utevistelse så vi fördriver tiden inomhus med diverse skapelser.
Kojania har flyttat hit, en koja i varje rum tror jag bestämt och mitt i dessa byggen gör jag en vandring längs minnernas allé.
Städar skåpet med diverse pynt uppe i hallen och där längst in hittar jag vällingburken, den där fina jag fick till Molly från keramikern i Piteå
När jag håller i den så slår det mig att jag inte behöver den, mina barn är stora nu.
Så pass stora att mammas kojbygge-hjälp inte är av intresse.
Så vad ska jag göra med burken?

Separationsångesten greppar mig och jag ställer försiktig ner den på golvet.. där har den nu stått ett par timmar och vet ni?

Jag kan inte ställa ut den eller sälja iväg den, den må aldrig ska användas igen men jag ställer in den i skåpet och plockar fram den nästa städsväng, ångesten är kanske inte lika stor då.
Det är trots allt bara en burk, en fin sådan förvisso med texten VÄLLING.
Men den representerar så mycket mer än just det.