Att samma sak kan te sig väldigt olika från person till person, att vägen till målet ser olika ut beroende på vilken riktning an väljer att gå i. Vissa vägar är längre och tar då längre tid att gå medans andra rent kan bli en form av genväg och går snabbt mot målet.
Vilken väg man väljer beror på hur stark känslan är och hur mycket man brinner för målet.
Att tid är ett relativt begrepp ser man redan i barnsben, hur länge är en stund? har det gått en timme nu mamma?
När man sen blir vuxen så ser man tiden snarare i timmar eller dagar vissa gånger i helger, lön eller datum.
Vissa saker går jättefort och andra tar en evighet.
Året som passerat sen pappa gick bort har sprungit iväg, vissa delar i dimma men det har runnit iväg 365 dagar. Dagar som när man tittar tillbaka har varit fyllda av saker, de sakerna som gjort att dessa 365 dagar inte stått stilla.
Ett år sedan, är det lagom? Vad är lagom när det kommer till tid.. Hur lång tid måste gå innan man sörjt färdigt? Innan man är redo att gå vidare i livet med allt vad det innebär.
Hur lång tid är acceptabel för de andra runt i kring?
Många gånger är det rädslan för reaktionerna hos människorna i närheten som gör att man själv tvekar, väntar lite extra länge bara för säkerhetskull.
Men hur länge har man råd att vänta, både du och jag vet hur fort livet går.
Varför inte passa på att ta vara på varenda dag, fylla den med precis det du och jag behöver just nu.
De tankar som passerat i blonda frökens huvud idag har gjort mig trött, trött på det viset att en tomhet uppenbarar sig inom mig.
Sjutton minuter på soffan brukar göra underverk.
Det tåls att sägas igen: - Ta vara på tiden, det är det enda du vet att du har i morgon när du vaknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar