Onsdag

Vem bestämmer hur äkta kärlek ska se ut?

Är den rosenskimrande och alltid kännbar, eller kanske som en flammande låga som brinner stadigt. Är den aldrig tvivelaktig och alltid sann. Finns den alltid där och blir bara starkare med åren eller håller den sig alltid på samma nivå, varken upp eller ner, fram eller tillbaka.

Man kan ge och få kärlek på olika sätt. Från barnen är den ovillkorlig, det spelar ingen roll hur du uppför dig, vilket humör du är på eller vad du gör. Kärleken från ett barn det är den största av alla kärlekar. Och den kärleken som man ger till ett barn är nog oftast den som ligger en varmast om hjärtat.

Att ge och få kärlek till en annan människa visar sig oftast just på det sättet, man ger och man får.Den är sällan, väldigt sällan ovillkorlig. Humör, uppförande och handling spelar stor roll för hur länge kärlekslågan brinner. Den kan slockna och tändas igen, brinna svagt och flamma upp eller helt enkelt brinna stadigt. Allt beroende på vad som ges och vad som fås.

Den kärleken som man ger ofrivilligt, för den finns den också.
Man kanske ger den till en partner som missbrukar den ut i fingerspetsarna, en vän som bara finns där när den själv vill eller behöver. Man kan ge den till en förälder som gång på gång inte lever upp till förväntningarn hos just en förälder. Eller så kan man ge den och den förblir obesvarad. Oavsett ovanstående scenario så finns den ändå där, lågan tänds och kan långt om länge pyra. Till slut slocknar den och lämnar ett märke. Ett märke som påminner en om smärtan varenda gång en ny låga tänds.

Det finns dom som säger sig älska oändligt gång, på gång, på gång. Det är lika starkt varenda gång dom väljer att ge sin kärlek till någon. Sen finns det dom som bara upplevt kärlek en eller kanske två gånger i sitt liv, riktigt äkta kärlek. Det finns den första kärleken och den sista. Den enda man behöver.

Ingen kärlek är den andra lik, man tar och man ger och hoppas i slutändan på att hålet i hjärtat fylls med den innerliga känslan av lycka.